Sluta hyckla om Saudiarabien

Artikeln även publicerad i Flamman.

______________

En feministisk utrikespolitik går inte att förena med militära samarbeten med könsapartheidstater.

Vägledande för svensk utrikespolitik är strävan efter fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är Sveriges officiella och principiella utrikespolitiska linje. Den är inte svår att dela.
Men denna linje ska även praktiseras och då blir saken inte lika enkel. Särskilt inte om man har med diktaturer att göra.
Man kan ha relationer med diktatoriska regimer i förhoppning om att påverka förhållandena i diktaturländer i demokratisk riktning. Sällan infrias sådana förhoppningar när det gäller regimerna. De biter sig mestadels fast vid makten. Ibland kan det dock hända att folket i ett diktaturland kan uppmuntras i sin frihetskamp om regimen i landet utsätts för internationella påtryckningar av olika slag.

I helgen avled kung Abdullah i Saudiarabien. EU:s statschefer stod på samma sätt som unionens utrikesministrar i kö när Iran slutit ett avtal med USA om att tillåta IAEA inspektera dess kärnkraftsprogram.
Alla dessa ministrar ställde upp för att stärka ”freden” i världen, för att stödja en demokratisk utveckling i Iran och Saudiarabien eller för att de ville stärka respekten för mänskliga rättigheter. Jag tror att det inte alls handlade om fred, demokrati och mänskliga rättigheter.
Erst komt das Fressen, dann die Morale/först kommer käket, sedan moralen. Det handlar om makt och business. Både Iran och Saudiarabien har ett rättssystem som inte förtjänar namnet. En enkel bloggare som Raif Badawi döms till tio års fängelse och ett orimligt och barbariskt prygelstraff. Båda regimerna utövar ett urskiljningslöst förtryck av kvinnor. För ringa förseelser kan kvinnor i Iran bli stenade eller offentligt hängda i lyftkran. I Saudiarabien blir kvinnor offentligt halshuggna på gatan om de begår ”brott” som män tvingar dem till.
Förtjänar mörkerregimer som dessa den uppvaktning som ägde rum vid diktaturen kung Abdullahs begravning eller i samband med Irans överenskommelse med USA?

Den tidigare borgerliga regeringen ansåg rakt av att affärer automatiskt leder till ökad respekt för mänskliga rättigheter och ville sälja vapenfabriker till den saudiska regimen. Så enkel är nu inte världen beskaffad.
Var det klokt att sända kungen till diktaturen kung Abdullahs begravning? Kungen är statschef, konvenansen säger att kungen borde resa, men vore det inte lämpligt, med tanke på hur den saudiska regimen förtrycker kvinnor, att bryta mot den diplomatiska konvenansen och strunta i att sända någon över huvud taget? Saudiarabien är ingen demokrati och man respekterar inte mänskliga rättigheter. Den saudiska regimen strävar inte efter fred utan hycklar när man säger att man bekämpar terrorism. I verkligheten har man stött terrorgrupper i Syrien.

Jag undrar också hur det är när EU:s alla ministrar liksom USA hycklar och spelar klädsamt sorgsna vid kung Abdullahs begravning eller när de påstår att de vill ha goda relationer med Saudiarabien för att påverka dem när det gäller mänskliga rättigheter, fast de egentligen bara vill göra business där oljan och andra naturtillgångar finns.
Regeringen har lovat att driva en feministisk utrikespolitik – men om avtalet om militärt samarbete förlängs med diktatur- och könsapartheidstaten
Saudiarabien – är denna tilltänkta feministiska utrikespolitik inget annat än tomma ord.

Amineh Kakabaveh

”Tillsätt en medborgarrättsminister”

Artikeln även publicerad av SVT Opinion.
_______

”Sverige är i dag ett brokigt lapptäcke av nationaliteter och etniska grupper. Där ryms en enorm mängd kunskaper och erfarenheter som måste tillvaratas bättre än vad som sker”, skriver Amineh Kakabaveh, Siv Holma, Bengt Berg och Torbjörn Björlund

Vi som är undertecknare skrev en motion förra året med förslag på att ersätta integrationsministern med en medborgarrättsminister. Flera forskare och debattörer har också länge påtalat bristerna i integrationspolitiken.

Regeringen har nu avskaffat posten som integrationsminister. Det kan tolkas som att den svenska integrationspolitiken kört fast i gamla hjulspår. Statsministern har förklarat att alla departement nu ska syssla med integration. Men när alla ska ta ansvar blir det lätt så att ingen gör det.

Den politiska tillämpningen av begreppet “integration” har inneburit att invandrade svenskar har definierats i kollektiva termer. Människor med utländsk bakgrund har betraktats som medlemmar av ett kollektiv där alla i gruppen har gemensam bakgrund, etniskt, kulturellt och/eller religiöst.

Ett genomgående drag i svensk invandrarpolitik har varit en strävan efter integration där man ska integrera människor gruppvis. De som har förlorat på detta är särskilt ungdomar och kvinnor i våra förorter.

Ett av de allvarligaste problemen med svensk integrationspolitik är att den har varit helt könsblind, vilket fått förfärande följder. Det finns en rad forskning som visar att tusentals kvinnor och unga flickor som är utrikesfödda utsätts för trippelförtryck.

Bland annat filosofen och feministen Susan Moller Okin kritiserar integrationspolitiken som råder i flera västländer samt mångkulturalismens liberala teoretiker, som hon anser bortser från jämställdhetsperspektivet och osynliggör individens rättigheter.

Konsekvenserna har vi sett. Upploppen i våra förorter förra året var ett tecken på orättvisor och diskriminering som drabbat ungdomar. Integrationspolitiken har inte minskat bostadssegregationen, arbetslösheten eller det förtryck som många kvinnor och unga utsätts för.

Det är omöjligt att garantera medborgerliga fri- och rättigheter för individen och samtidigt hoppas på en gnisselfri samexistens mellan olika kulturer.

Olika minoriteters kulturella rättigheter kan inte garanteras när dessa grupper inom sig undertrycker de individuella rättigheterna för till exempel unga flickor och kvinnor. I många patriarkala kulturer saknar kvinnor, flickor och ungdomar medborgerliga rättigheter.

Att så många ungdomar har anslutit sig till jihadisterna i Irak och Syrien är ytterligare ett varningstecken. Samhället måste göra konkreta satsningar för att inkludera utsatta ungdomar.

I vårt samhälle finns olika former av strukturell diskriminering som måste mötas mycket kraftfullt med politiska åtgärder, särskilt för romska grupper, afrosvenskar och hundratusentals barn och ungdomar som är utsatta för olika former av förtryck, som  barn- och tvångsäktenskap och andra begränsningar i sina livsval.

Sverige har inte undgått att påverkas av den internationella utvecklingen med krig, fattigdom, förföljelser och stora flyktingströmmar. Sverige är i dag ett brokigt lapptäcke av nationaliteter och etniska grupper.

Där ryms en enorm mängd kunskaper och erfarenheter, vilka utgör en intellektuell, kulturell, social och ekonomisk resurs, som måste tillvaratas bättre än vad som sker.

Vi har miljonprogramsområden, som är tömda på människor med ”svensk” bakgrund. Många klasser i förorternas grundskolor har en oproportionerligt stor andel elever med invandrarbakgrund.

Vi har ett segregerat samhälle där folk med utländsk bakgrund i praktiken både berövas möjligheten att tillvarata sina medborgerliga rättigheter och ibland även fullgöra sina medborgerliga skyldigheter.

Om vi betonade individens medborgerliga rättigheter, särskilt kvinnors och barns rättigheter, i stället för att tala om integration av etniska kollektiv skulle mycket vara vunnet.

Resurser som nu fjättras i traditionella kulturmönster hos befolkningen i storstädernas förorter skulle kunna frigöras.

Att lägga om den svenska integrationspolitiken från att vara baserad på integration av olika etniska kollektiv till att grunda sig på individers medborgerliga rättigheter är en tung och arbetskrävande uppgift som kräver specifika kunskaper och insatser.

I stället för att avskaffa integrationsministerposten borde därför en minister för medborgarrättsfrågor tillsättas.

 

Uttalande med anledning av dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor

 

Idag på den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor kommer Varken hora eller kuvad att delta i ljusmanifestationen på Medborgarplatsen kl. 17 tillsammans med andra kvinnoorganisationer. Kom och delta tillsammans med oss!

I samband med denna viktiga dag skickar Varken hora eller kuvad ett pressmeddelande:

Den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor; våld som kan vara det mest utbredda brottet mot de mänskliga rättigheterna. Vi behöver minnas att i Sverige mördas 17 kvinnor årligen av sin man, ex-man eller pojkvän. Dessvärre är hedersmord och balkongflickorna inte inräknade. Det anmäldes nästan 18000 sexualbrott år 2013, men bara en liten procent hamnar under allmänna åtal. BRÅ uppskattar att det sker 26 000 fall av våldtäkter varje år och det anmäldes bara 6532 förra året.

Vi känner till rapporterna om ”köksolyckor” och balkongflickor, om oskuldsintyg och mödomshinneoperationer och rapporter om barn som tvingas att ingå i äktenskap mot sin vilja. Under alla dessa år har det tillkommit flera böcker, utredningar och rapporter som belyser det hedersrelaterade våldets och förtryckets specifika karaktär. Vi har regelbundet fått forskningsrapporter om hur diskriminering i hederns namns ser ut, att det i dagens Sverige tros återfinnas drygt 100 000 ungdomar som är berövade de elementära mänskliga rättigheterna att själva kunna välja en framtida livspartner. Vore det tänkbart om dessa 100 000 ungdomar var etniskt svenska? Alla skulle nog svara: Nej, det vore det inte.

Hur länge ska det demokratiska samhället inte kunna säkra barns och ungdomars individuella rättigheter och rätten att bestämma över sin egen kropp och över sitt eget liv? Skall vi bara hjälpa de som redan är hotade och enbart forska i hur ungdomar diskrimineras i namn av kulturer och religioner? Varför kan invandrarungdomar, särskilt flickor och unga kvinnor inte ha samma rättigheter som svenskar? Samhällets olika instanser har ett särskilt ansvar att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och unga flickor, och likaså rasism och främlingsfientlighet.

I många delar av världen är aborträtten hotad och i många EU-länder är aborträtten inskränkt. Konservativa och kvinnofientliga krafter har kommit in i flera länders parlament och regeringar, samt i EU- parlamenten. Detta är ett direkt hot mot kvinnors mänskliga rättigheter. Som ett resultat av förbudet mot aborter genomförs årligen cirka 19 miljoner illegala aborter varav 68 000 med dödlig utgång. Mörkertalet när det gäller illegala aborter är stort.

Våld mot kvinnor förekommer i alla länder. Demokratiska stater har i sina parlament stiftat lagar som syftar till att bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn. Det finns dock flera stater där en sådan lagstiftning inte finns och uppenbarligen också en rad stater där lagstiftningen syftar till att beskära och motarbeta kvinnors rättigheter. Den irakiska regeringen har föreslagit en äktenskapslag, den s.k. Jafari-lagen, där nioåriga flickor kan giftas bort. I Iran kan 13-åriga flickor och 15-åriga pojkar giftas bort. I Jemen avled en 8-årig flicka under den våldtäkt hennes s.k. make genomförde under ”bröllopsnatten”.

Det finns alltså anledning att ställa några skarpa frågor: Hur kommer det sig att unga flickor kan misshandlas och könsstympas så att de får men för livet? Hur kommer det sig att kvinnor kan förnekas rätten till sin egen kropp och förvägras rätten till abort? Hur kommer det sig att allt detta kan ske och godtas – även i stater i västvärlden – genom att man hänvisar till ”kulturen” eller ”religionsfrihet”.

Det finns också idag anledning att verkligen fundera över det absurda faktum att vissa av FN:s medlemsstater styrs av regeringar som förtrycker, förföljer och bekrigar sina länders religiösa och etniska minoriteter och bokstavligen för ett brutalt och våldsamt krig mot halva sin befolkning – mot kvinnor och unga flickor. Alla stater som är medlemmar i FN har undertecknat FN:s konvention om mänskliga rättigheter. De flesta har också undertecknat FN:s konvention om Kvinnans och barnets rättigheter. Flera av dem fortsätter dock att på mycket flagrant sätt att bryta mot de konventioner de undertecknat, särskilt när det gäller kvinnor och barns rättigheter.

Vi kvinnoorganisationer och människorättsaktivister i Sverige förväntar oss att Sverige i FN arbetar betydlig intensivare för frigivning av de bortrövade flickorna i Nigeria, i Norra Irak och Kurdistan. Sverige borde själva öppna eller verka för att öppna ett sjukhus för rehabilitering och skydd för kvinnor och unga flickor och barn och som har varit utsatta för olika former av förbrytelser. De våldtagna kvinnorna kan bära sjukdomar, blivit gravida eller utsatts för en sådan behandling att de lider av allvarliga både fysiska och psykiska trauman till följd av sexuella övergrepp. Dessa kvinnor måste få skydd för att kunna överleva och gå tillbaka till ett normalt liv. De måste skyddas från den förhärskande patriarkala och hederskulturen och familjeförhållanden på kyskhetskulturen.

Den svenska regeringen borde, för att rikta uppmärksamheten på kvinnor och barns lidande också ta initiativ till en internationell konferens om kriget mot kvinnor och barn i Mellanöstern och Afrika.

 

Kommentarer och artikel om Kobane

Omvärlden ska inte låta Kobane att falla! Det finns akuta hot mot civila om FN och Turkiet inte skyddar civila när nu attacken från IS är offensiv i Kobane kommer massaker att ske! Omvärlden och vi har inte glömt Is attacker mot Shangan området och Mosul. Det finns mellan 10 000 och 13 000 civila i ett gränsområde nära Kobane och i staden finns mellan 500 och 700 civila, mest äldre, enligt FN. Om Kobane faller kommer troligen de 700, förutom de stridande YPG – styrkor och fler än 12 000 riskerar att bli massakrerade, varnar FNs sändebud. Vi har inte glömt Srebrenica och Rwanda och aldrig gör det häller! Turkiet måste agera nu annars kommer de ångra sig om Kobane faller då 400 kilometer gränsområden kommer att vara under Is kontroll. Turkiets rädsla för kurdernas krav på mänskliga och politiska rättigheter i Turkiet och regionen samt Konflikten med PKK- enda styrka tillsammans med YPGs styrkor har varit i fronten i Shangan och Kobane mot terroristerna är en rad faktorer gällande Turkiets icke agerande mot Is.

Friends, Threat to civilians is serious and the international communities must act now. UN should not let Kobane falling! Turkey dose not protect civilians from attack now when IS is offensive in Kobane, massacre will happen! We have not forgotten IS attacks against Shangan area and Mosul. There are between 10 000 and 13 000 civilians in a border area near Kobane and the city is between 500 and 700 civilians, mostly elderly, according to the UN. If Kobane fall, more than 12,000 people risk of being massacred, warns UN envoy. We have not forgotten Srebrenica and Rwanda, and never make it. Turkey’s fears of Kurdish demands for human and political rights in Turkey and the region, as well as conflict with PKK- strength with YPGs forces have been in front in Shangan and Kobane against terrorists are a number of factors regarding Turkey’s non action against Is.

_______________

Vill stoppa IS krig mot kvinnor och barn
(Artikeln även publicerad av Göteborgs-Posten)

Det krig som i dag utspelas i Syrien och Irak är i stor utsträckning ett krig riktat mot kvinnor och barns rättigheter. Sverige behöver arbeta hårdare för insatser på både kort och långs sikt för att skydda och hjälpa kvinnor och barn i både Mellanöstern och Afrika, skriver bland andra Amineh Kakabaveh (V), ordförande för Varken hora eller kuvad.

För bara tre decennier sedan hade kvinnorna i Mellanöstern en viss, om än begränsad, frihet. Det blodiga krig som nu pågår har en trettioårig förhistoria av systematiskt undertryckande av kvinnor och barns rättigheter. Det tog fart när den folkliga resningen mot shahens regim i Iran kidnappades av det islamiska prästerskapet som skapade en klerikal diktatur och inspirerade fundamentalistiska riktningar inom islam. En konsekvens av orättvisor och klassklyftor i flera länder i regionen.

Dessa terrorgrupperingar tog sig efterhand uttryck i bland andra Al Qaida, Al Nusra, Hizbollah, IS i Asien och  Boko Haram och Al Shabab i Afrika. Terrorgrupperna riktar sig förutom mot kvinnors rättigheter även mot andra religiösa och etniska grupper som assyrier, syrianer, yezider, kurder, turkmener, mandéer med flera. Inom dessa grupper är det kvinnor och barn som drabbas hårdast.

Men det finns även länder där medeltida sedvänjor bevarats och sanktioneras i staternas lagstiftning. IS krig mot kvinnorna i Kurdistan, Syrien och Irak är bara en fortsättning på och en utvidgning av de grymma förbrytelserna mot kvinnor och barn i stater med så kallat stabila regimer. I flera länder har man överseende med våld mot kvinnor, våldtäkter, tvångsäktenskap, könsstympning och mord på kvinnor. Detta sker med hänvisning till religion och tradition. Religion och tradition utgör grundvalen för det juridiska systemet.

Absurd situation

Det finns alltså i dag anledning att verkligen fundera över det absurda faktum att vissa av FN:s medlemsstater styrs av regeringar som förtrycker, förföljer och krigar mot sina länders religiösa och etniska minoriteter och bokstavligen för ett brutalt och våldsamt krig mot halva sin befolkning – mot kvinnor och unga flickor.

Vi kvinnoorganisationer och människorättsaktivister i Sverige förväntar oss att Sverige i FN arbetar betydlig intensivare för frigivning av de bortrövade flickorna i Nigeria, norra Irak och Kurdistan. Dessa unga kvinnor måste befrias, skyddas och ges medicinsk och psykisk vård.

Tidigare i veckan bildades den nya regeringen och nu ligger stora och hoppfulla förväntningar på utrikesministern Margot Wallström, som själv varit mycket aktiv i frågorna.

Vi menar att Sverige bör arbeta hårdare än vad som nu sker i både FN och EU för att minst hälften av allt bistånd går till utbildning av kvinnor och flickor. När det gäller utbildningen i frågor rörande kvinnors rättigheter måste denna också nå fram till männen, särskilt i mansdominerade religiösa miljöer. Detta i enlighet med Kofi Annans uppmaning från 2002.

Alla stater som är medlemmar i FN har undertecknat FN:s konvention om mänskliga rättigheter. De flesta har också undertecknat FN:s konvention om kvinnors och barns rättigheter. Flera av dem fortsätter dock att på ett mycket flagrant sätt bryta mot de konventioner de undertecknat, särskilt när det gäller kvinnor och barns rättigheter.

Vi vill att Sverige verkar för att stoppa IS grymheter med stöd av FN.

Att Sverige sänder en delegation för att identifiera och kartlägga de flickor, kvinnor och barn som är bortrövade och frisläppts av IS.

Att Sverige öppnar eller verkar för att öppna ett sjukhus för rehabilitering och skydd för kvinnor och unga flickor och barn och som har varit utsatta för olika former av förbrytelser. De våldtagna kvinnorna kan bära sjukdomar, blivit gravida eller utsatts för en sådan behandling att de lider av allvarliga både fysiska och psykiska trauman till följd av sexuella övergrepp.

Dessa kvinnor måste få skydd för att kunna överleva och gå tillbaka till ett normalt liv. De måste skyddas från den förhärskande hederskulturen och familjeförhållanden baserade på kyskhetskulturen, tradition och sedvänjor som återskapar hederskulturen. Den svenska regeringen borde, för att rikta uppmärksamheten på kvinnor och barns lidande, också ta initiativ till en internationell konferens om kriget mot kvinnor och barn i Mellanöstern och Afrika.

Amineh Kakabaveh (V)
Ordförande och grundare av Varken hora eller kuvad

S-kvinnor distrikt Stockholm
Liberala kvinnor
Humanisterna
Internationella Kvinnoförbundet, IKF
Iranska Kvinnors kamp för frihet, IKKF
Assyriska kvinnoförbundet
Irakiska kommittén för kvinnors rättigheter, IKKFR
Kibele, kvinnoförening i Husby
Kurdiska kvinnoföreningen Amara
Alevitiska kvinnoföreningen i Sverige
Kvinnors Rätt

Frågan om hedersbrott ständigt aktuell

Vänner,

Hedersproblematik och hedersbrott är forfarande ett laddat ämne och begrepp hos många autonoma och inom vänsteretablissemanget!  Rädslan för att bli kallas för SD.are bidragit till att den tomma arenan för Sd att spela innan valet under  valrörelsen och framöver, tyvärr!

De fyller detta tomrum i helt annat syfte. När alla paritet inklusive de på vänsterkanten inte vågar ta ställning, inte kan eller vill argumentera varken mot rasister eller mot hedersförtrycket, lämnar man arenan tom och raster som Sd växter på bl.a. bekostnad av dena feghet! I saknas av en politik som är progressiv och kraftfull som mot kämpar alla former av förryck och diskriminering! Är på ett café i Gamla Stan och mina vänner från Bosnien säger precis som tusentals av er har sagt, hur kan det vara möjligt att de som kallar  sig socialister och feminister inte kan ta ställning mot alla former av förryck!? Att inte vågar prata om detta och att Sd kan växa så kraftigt just pga att arbetarklassen röstar fram dem! Det är helt misslyckat vänsterpolitik och strategi! Detta ser jag som systern teorin, i en destruktiv relation, att när mannen blir arg är kvinnan tyst, ju me han är desto tystare är kvinnan osv. Ju tystare är etablissemanget och vänster desto mer tomrum för Sd att spela. Barn och ungdomars rättigheter samt kvinnors rättigheter är okränkbara och är mänskliga rättigheter därför är dessa rättigheter överordnade kulturers eller religioners och kulturrelativisterna! Mänskliga rättigheter måste gå före allt annat! Just på grund av sådana uttalanden och denna kamp är jag uteslutet 8 utskott i riksdagen men stödet från er i varje hörn i detta land och internationellt, bekräftar att jag och vi har rätt! De som målar sig målad i denna hörn, är till slut är en  förlorare i denna debatt! Därför är jag helt övertygad om att de 100000 barn- och ungdomar som enligt den nya rapporten är utsatta för hedersproblematiken måste tilldelas samma rättigheter och möjligheter som alla andra barn och ungdomar i Sverige! Och den feministiska landvinningarna måste lägga alla kvinnor!

Denna kamp kommer jag fortsatta med oavsett!

Stå upp för de sekulära krafterna i Mellanöstern

Artikeln tidigare publicerad i Göteborgs-Posten.

_____________________________

De gamla stormakterna tassar i dag kring Mellanöstern som katten kring het gröt. Nu växer i stället kammen på Iran, Turkiet och Saudiarabien. De är regionala stormakter som tävlar om inflytandet i regionen. De bekämpar inte varandra öppet. I stället för de krig genom ombud under religionens täckmantel. Shiiter och sunniter bekämpar varandra.

Kvinnors ställning svag

I Mellanöstern har respekten för folkrätt och mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter, aldrig haft någon stark ställning. Revolutionen 1979 mot shahens diktatur i Iran och övergången till en islamisk diktatur försämrade situationen ytterligare. Störtandet av Saddam Hussein förbättrade inte heller situationen i Irak. Läget för kvinnor och barns rättigheter är förfärande och förbrytelserna rättfärdigas genom att hänvisa till religionen. Milis- och terrorgrupper som Isis avrättar tillfångatagna, våldtar kvinnor, dödar barn i religionens namn. I de överfulla flyktinglägren säljer eller gifter man bort minderåriga syriska flickor och pojkar till rika män från Saudiarabien och Qatar.

Kurder kämpar förgäves

Medan det är krig och kaos i Syrien och stora delar av Irak är situationen något annorlunda i Irakiska Kurdistan. Där har kurderna försvarat sitt nyvunna självstyre. Man har hejdat Isis framfart och är mäkta stolt över denna bedrift. Visst kan kurderna vara stolta över sin nyvunna styrka. Men denna seger är tillfällig. I den överdrivna nationella yran följer lätt etniska motsättningar och förtryck av minoriteter. Kurderna i norra Irak bör erinra sig att stormakter eller stater med regionala stormaktsambitioner inte är intresserade av demokrati och mänskliga rättigheter och använder kurderna som en bricka i sitt maktspel.

Mänskliga fri- och rättigheter, särskilt kvinnors, och de sekulära krafterna är i stor fara i Mellersta östern. Kan Sverige göra någonting? Numera får man ofta höra att Sverige är ett så litet land att man inte kan göra något. Stormakterna bestämmer eller så hänvisar man till EU. Men Sverige har en egen röst att höja och stormakterna är inte längre så maktfullkomliga som tidigare. I en rad internationella sammanhang har Sverige varit mycket aktivt – till exempel när det gäller vapenhandel. Sveriges vapenexport är snart uppe i samma nivå som det internationella biståndet. Den nuvarande regeringen försökte till och med i skymundan få till stånd en stor vapenaffär med Saudiarabien där könsapartheid gäller.

Sverige måste höja rösten

Det finns åtskilligt Sverige kan göra för att skambelägga de regimer med regionala stormaktsambitioner i Mellanöstern som bryter mot mänskliga rättigheter. Sådant har långsiktig verkan. Internationella fora för att göra detta saknas inte. Genom biståndspolitiken och flyktingpolitiken kan åtskilligt göras både på det nationella och internationella planet. Sverige kan rikta mycket kritik mot stater som försummar sina plikter när det gäller att försvara mänskliga rättigheter. Sverige har faktiskt fortfarande en röst som eget land, i EU och FN. Kvinnor och flickor, liksom minoriteter och sekulära krafter, behöver en röst. Om vi inte försvarar deras rättigheter och stödjer deras kamp finns inte något land i Mellanöstern och Nordafrika som gör det på riktigt. Sverige är inte för litet. Att höja rösten eller att vara tyst är för övrigt något man väljer.

Amineh Kakabaveh (V)

riksdagsledamot

Fifa måste agera mot barnarbete i Brasilien

En kortare version av artikeln även publicerad av Expressen.

_______________

Fifa måste agera mot barnarbete i Brasilien

Fotbolls-VM i Brasilien är en stor fest för alla världens fotbollsentusiaster. I Brasilien finns en stolthet över att landet står som arrangör. Men där finns också en vrede över att enorma belopp spenderats på detta VM, när landet fortfarande har så många fattiga och utsatta medborgare. Allra värst är situationen för Brasiliens alla barnarbetare, och då i synnerhet de barn som tvingats till prostitution. Ett problem som har ökat i samband med fotbolls-VM. Det internationella fotbollsförbundet FIFA har tyvärr inte engagerat sig i denna fråga.

30 procent av Brasiliens 195 miljoner invånare är under 18 år. För att få arbeta måste man, enligt brasiliansk lag, vara 16 år. Men lagen fungerar inte i realiteten. Fattigdomen tvingar barn att arbeta för att bidra till familjens försörjning. Enligt UNICEF är cirka 3 miljoner brasilianska barn i åldern 10 till 17 år tvingade att arbeta. Den brasilianska regeringen skulle alltså kunna göra mer och lägga större resurser på att bekämpa barnarbete.

Samtidigt ska understrykas att Brasilien har gjort framsteg och andelen barnarbetare minskar kontinuerligt. Från nära 20 procent 1992 till 8,3 procent 2011.^”Att tvinga ett barn att arbeta, är att stjäla det barnets framtid” sa Brasiliens förre president Luiz Inácio Lula da Silva.

En viktig orsak till den positiva utvecklingen är familjestödsprogrammet ”bolsa familia” som är ett direkt ekonomiskt stöd till fattiga och utsatta familjer, under förutsättning att deras barn går till skolan. Tack vare detta program har både skolnärvaron och andelen barn som avslutar den nio åriga grundskolan ökat. Det visar också att det är fattigdomen som måste bekämpas, om man ska nå framgång i kampanjerna mot barnaarbete.

Brasilien stod också som värd för ”Den tredje Globala konferensen mot barnarbete” som genomfördes i oktober förra året, i samarbete med FN:s arbetsmarknadsorganisation ILO. På konferensen i huvudstaden Brasilia deltog 153 länder. Deltagarna enades om Brasilia-deklarationen som understryker vikten av att öka takten i kampanjen för att avskaffa barnarbete och garantera rätten till avgiftsfri och obligatorisk skola för alla barn. Som särskilt mål satte man upp att år 2016 ha uppfyllt ILO:s konvention 182 och därmed avskaffa de värsta formerna av barnarbete, dit räknas bland annat: slaveri, barnsoldater, prostitution/pornografi och handel med narkotika.

Den målsättningen kan nås, om världens olika regeringar inte bara skriver under deklarationer, utan verkligen också vidtar konkreta åtgärder.

Den 13 juni förra året arrangerade sju svenska riksdagsledamöter från sju partier en nationell konferens mot barnarbete, där många svenska organisationer, folkrörelser och fackföreningar deltog. ILO:s representant på denna konferens, Nicholas Grisewood, sa att arrangörernas politiska bredd, med parlamentariker från höger till vänster, gör Sverige till ett globalt föredöme i kampen mot barnarbete.

Den världsomfattande kampanjen mot barnarbete har nu pågått i ett decennium. Och den har varit framgångsrik, antalet barnarbetare har sjunkit från 246 miljoner till 168 miljoner enligt ILO. Men det krävs fortsatt hårt kampanjande och effektiva åtgärder, särskilt om målet att avskaffa de värsta formerna av barnarbete ska kunna uppnås till år 2016.

Vi som skrivit denna artikel är riksdagsledamöter från sju riksdagspartier. Vi är oeniga i många politiska frågor, men vi är eniga i frågan om att barnarbete måste avskaffas och att alla barns rätt till utbildning ska säkerställas.

Vi kräver att FIFA inför kommande VM i Ryssland och Qatar ställer villkor på arrangörerna så att ILO:s kärnkonventioner och barnens rättigheter respekteras.

Vi kräver att Sveriges regering, oavsett vilka partier som vinner valet i höst, aktivt engagerar sig för att förverkliga Brasilia-deklarationens målsättningar.

Amineh Kakabaveh, Vänsterpartiet
Arhe Amednaca, Socialdemokraterna
Thomas Finnborg, Moderaterna
Jan Lindholm, Miljöpartiet
Anna Steele, Folkpartiet
Desirée Pethrus, Kristdemokraterna
Johan Linander, Centerpartiet