Category Archives: feminism

Skriver om hederskulturen på SVT Opinion

Artikeln publicerades idag och är skriven tillsammans med Ekim Caglar.
________________________________________________________
Inrätta en specialkommission för hedersrelaterat våld

HEDERSMORD Vi är många som jobbar med hedersfrågan som vittnar om att flickor blir bortrövade till föräldrarnas hemland och sen lämnas åt sitt öde. Har man tur som 19-årig flicka i Landskrona så kan man ta sig tillbaka hem till Sverige. Men dilemmat börjar när kvinnor i Irak och Kurdistan säger att de drömmer om att få komma till ett land som Sverige för att de tänker att deras mänskliga rättigheter är garanterade här. Tyvärr har jag många gånger påpekat att så är inte villkoren för alla invandrade kvinnor och flickor, snarare tvärtom.

För två veckor sedan mötte jag ungdomar i årskurs 8 och 9 från Västmanland som berättade för mig att varje år försvinner flickor efter sommarlovet till olika länder i Mellanöstern. De blir bortlovade under tiden de går i skolan och när skolplikten är över är det dags att gifta sig.

Jag möter många unga kvinnor i flera av Stockholms förorter som har haft ett mycket mindre kontrollerat liv i hemlandet än här i Sverige. Det finns till och med tusentals unga flickor som inte kan klä sig som de vill. Flera kvinnor i Botkyrka har berättat att de har levt modernare liv i Istanbul i Turkiet än i den svenska förorten.

Det har gått mer än ett decennium sen vi började uppmärksamma hedersmord i Sverige. Redan under 90-talet mördades Sara. Under 2000-talet har hedersmord och förtryck uppmärksammats i och med de tragiska morden på Fadime och Pela. Hedersförtrycket är omfattande bland barn och ungdomar. Jag har länge drivit både i riksdagen och i VEHK frågor som arrangerat äktenskap och tvångsäktenskap och inte mist de så kallade ”balkongflickorna”.

Även om det finns rapporter och undersökningar från statens egna institutioner, t.ex. Ungdomsstyrelsen som gav ut ”Gift mot sin vilja” där det framgår att mer än 70.000 ungdomar är rädda för att bli bortgifta mot sin vilja, är frågan fortfarande under utredning.

Att vissa universella lagar finns för att skydda barn och ungdomar och kvinnor behöver inte upprepas här. Men att hedersmord sker än idag i Sverige har olika orsaker. Det handlar om att det finns människor med värderingar och en kvinnosyn som går ut på att kvinnan är männens och släktens ägodelar, att hennes oskuld måste skyddas. Om hon inte gör som familjen säger så skadar hon hela familjens ansikte och rykte.

Det handlar också om att det saknas utbildning. Det behövs riktlinjer för hur skola, polis och socialtjänst kan samverka för att förebygga hedersvåld precis som med mäns våld mot kvinnor. I alla kommuner måste finnas handledare som upplyser socialtjänsten och skolan samt andra berörda i frågan.

Under de senaste åren har media uppmärksammat flera fall med så kallade ”balkongflickor”. För flickor och kvinnor som utsätts för olika former av förtryck i hederns namn blir ibland enda utvägen att kasta sig från balkongen efter hot och påtryckningar. Ibland blir de utsatta kvinnorna istället knuffade av någon anhörig.

Hanane Chakour, den 28-åriga marockanskan som bara varit i Sverige i fyra dagar dog då hon ”föll” från ett köksfönster på tredje våningen mot källartrappans betonggolv. För ett par år sedan dog en 16-åriga flicka då hon ”föll” ut från balkongen på fjärde våningen i Malmö. I båda fallen misstänktes manliga familjemedlemmar för hedersrelaterat mord.

Rättsväsendet har hittills varken i dessa två falla eller något annat lyckats döma någon gärningsman.

Det senaste åren har fem ”balkongfall” inträffat. Tre tonårsflickor har fallit från balkonger, deras respektive föräldrar har blivit misstänkta för hedersrelaterat våld men sedan släppts i brist på bevis. Dessa och flera andra fall saknas i statistiken över kvinnor som mördats i nära relationer. Varje förundersökning som läggs ned i fall med misstänkt hedersrelaterade brott är en skam för den svenska rättsstaten.

Det behövs en specialkommission för hedersrelaterat våld för att hindra att balkong-flickornas öden förblir ouppklarade. Den haverikommissionen borde ges i uppdrag att särskilt utreda de fall där kvinnor uppges ha begått självmord under misstänkta påtryckningar och hot om att ”kasta” sig från balkongen.

Amineh Kakabaveh (v), ordf. Varken hora eller kuvad
Ekim Caglar, föreningen Varken Hora eller Kuvad och frilansjournalist

Annonser

debattartikel om Kvinnors situation efter revolutionen i Egypten, publicerad på Svtdebatt

Revolten i Nordafrika och arabvärlden är inte några som vi hade räknat med på i alla fall på kort sikt. Vi är flera som har erfarenhet av liknande revolution och förväntningarna och förhoppningen varit stort när det gäller kvinnornas ställning efter revolutionen. Med facit i handen både när det gällde Iran 1979 och nu när det gäller Nordafrika så är det bara konstatera vilken backlash har det blivit för kvinnornas emancipation efter revolutionen i tex Egypten .   

Folket vill och kräver demokrati och drägliga levnadsvillkor. Inför de folkliga resningarna mot diktaturerna har västvärldens regeringar uppträtt på ett sätt som måste anses generande för de folk de representerar. Istället för att ge resningarna sitt stöd har de oroat sig för en hotande brist på stabilitet, varmed egentligen menas att man ser sina goda affärer med diktaturerna hotade. Det borde självklart att regeringar som anser sig företräda demokratiska stater också stöder krav på demokrati i länder befolkningen är förtryckt. Men så har inte varit fallet. Affärerna med diktaturerna har prioriterats framför stöd demokratiska rörelser.

Även om jag bara var fem år när det var revolution i Iran 1979, blev en av kvinnorna/flickor som fick anamma den fruktansvärda kvinnoförtrycket som iranska kvinnor har i mer än tre decennier utsatt för.

Därför finns det anledning att dra sig till minnes vad som hände  1979 då ayatollah Khomeini störtade shahen och själv grep makten.  Khomeini lovade i allmänna ordalag frihet och demokrati men det istället för demokrati och sekularism blev teokrati och sharia lagar dominerar fortfarande efter 32 år. Men spåren av en diktatur följer inte automatiskt demokratiska statskick.  

 Historien uppvisar istället ofta exempel på att gamla diktaturer ersätts av nya diktaturer.  I de fall där diktaturer efterföljts av demokratier har den undertryckta oppositionen i förväg redovisat vad den avser att göra, vilka förändringar man planerar att genomföra. 

Hur ställer sig regimen till förhållandet mellan stat och religionen? Hur vill den stärka kvinnornas ställning? Hur vill den förändra rättsväsendet och stärka de mänskliga rättigheterna? Vad avser den att göra för att stärka de nationella minoriteternas ställning?

Ställer vi inte dessa frågor klart och tydligt är risken stor att vi 

 får se en revolution av samma art som den 1979 – som efter en tid 

 visar sig vara en ny diktatur. Liknande frågor gäller även Egypten, Tunisien, Jemen, Syrien och alla andra länder. Eftersom befrielse inte är samma som frihet.

 Kvinnors roll i freds- och demokratiseringsprocesser är en fråga som engagerar mig och många andra feminister världen över. Kvinnornas betydelse i upproren i Nordafrika och Mellanöstern väcker frågor om deltagande och demokratiskt samhällsbygge. Hur kan man göra för att stärka kvinnors roll i alla faser av demokratiseringsprocesser? Hur kan man gå tillväga för att skapa feministiska allianser för att stärka kvinnors deltagande i freds- och demokratibygge?

På enbjudan Av (VIF) Vänsterns Internationella Forum och Varken hora eller kuvad medverkade Hibaaq Osman, ordf. för kvinnoorganisationen Karma i Kairo vårt seminarium på det Alternativaveckan under Almedalen.  Hibaaq Osman deltog i demonstrationerna på Tahrirtorget och framhävde hur kvinnornas deltagande där var av stor vikt. På torget dominerade inte en ideologi eller ett ledarskap. Demonstrationerna vilade inte heller på religiös grund. På torget samlades alla sorters människor under några veckor, kvinnor och män, unga och gamla, studenter och arbetare, alla med sina egna erfarenheter. Skälen för att delta i demonstrationerna varierade men alla var lika fyllda av förhoppningar inför framtiden. Egypten är i vanliga fall ett sexistiskt samhälle där kvinnor har svårt att röra sig fritt. Kvinnor motarbetas, inte bara av organisationer som Det muslimska brödraskapet utan även av traditionella partier.

Några veckor senare, den 8 mars, var situationen en helt annan. De kvinnor som slöt upp för att demonstrera på den internationella kvinnodagen möttes av aggressivitet från män som samlats på torget. Hibaaq Osman blev åskådare till verbala påhopp och sönderslitna banderoller. Hon kände sig inte säker på torget utan valde att gå därifrån.  Hon menade att det faktum att flickor inte får gå i skolan, får tillgång till yrkesutbildning och att kvinnor därmed inte kan göra sig ekonomiskt oberoende av männen också utgör en form av våld mot kvinnor. Strax efter revolution började det muslimska brödraskapet att utöva påtryckningar mot regeringen för att få igenom lagändringar. Ändringarna gällde rätten till skilsmässa och vårdnaden av barn vid skilsmässor och skulle, om de gick igenom, försämra kvinnors rättigheter. Hibaaq Osman menar att Brödraskapet är väl organiserat och har en plan för att få igenom sina idéer. Man säger sig inte vara emot lagarna för att de främjar kvinnors rättigheter. För att få folkets stöd för de föreslagna ändringarna anger man istället som skäl att det är den tidigare regeringen, och i förlängningen Mubaraks fru, som ligger bakom den nuvarande lagstiftningen. Ändringarna har dock inte genomförts än.

År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 ”Kvinnor, fred och säkerhet” som handlar om att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. För att vidare understryka de förödande effekterna av könsrelaterat våld i konflikter antogs resolution 1820 i juni 2008. Resolutionen kräver att sexuellt våld upphör i konflikter och att sexuellt våld erkänns som en typ av handling som bidrar till att konflikter förstärks och att fredsprocesser hejdas.

 Trots att resolution 1325 har funnits mer än  tio år lyfts den sällan upp i konfliktsammanhang. Kvinnors nödvändiga inflytande över byggandet av fred och demokrati glöms bort av världens regeringar. Att sitta med vid förhandlingsbordet ses fortfarande som en angelägenhet för män.

Enligt en tidigare granskning som organisationen Kvinna till Kvinna gjort framgår att utrikesministerns engagemang för kvinnors delaktighet i konfliktsituationer är tämligen svalt.

EU  och utrikesminister Carl Bildt har nu en unik möjlighet att påverka utrikes- och säkerhetspolitiken genom att ställa krav på krigförande länder när det gäller utformningen av fredsprocesser.  Kvinnors medverkan är en hörnsten i alla framtida fredsförhandlingar. Halva jordens befolkning består av kvinnor. Därför måste kvinnors kunskap, kapacitet och åsikter tas på allvar även inom områden som av tradition ansetts tillhöra männen. 

Hibaaq Osman konstatera att ”democracy without women is hipocarcy”. En kommitté för att ändra Egyptens konstitution har tillsatts. I kommittén ingår inte någon kvinna. I den nya regeringen ingår endast två kvinnor. Det är tydligt att strukturer tar tid att ändra.

Den viktigaste frågan nu är, kvinnornas politiska deltagande.Jag har träffat flera andra feminister och aktivister från bla. Egypten, Palestina, Västsahara, Turkiet, Irak för att nämna några, som efterlyser starkt stöd från båda kvinnoorganisationer här hemma men inte minst av Sveriges riskdag.

Stå upp mot dödsdomarna i Iran

Stå upp mot dödsdomarna i Iran

Medan vi i Sverige firar jul så fortsätter övergreppen mot Irans oppositionella. Under tre decennier har den iranska regimen försökt eliminera sina motståndare genom förföljelser, övergrepp och mord. Man har systematiskt mördat politiska och fackligt aktiva, författare, människorättsaktivister, journalister och intellektuella med flera. Övergreppen slår mot alla delar av det iranska samhället – alla som kritiserar regimen riskerar att
anklagas för att hota den nationella säkerheten och vara ”Guds fiender”.

Irans kurder är en av de grupper som drabbats hårt av våldet och förföljelserna. Enligt Unrepresented Nations and Peoples Organisation (UNPO) sitter 227 kurdiska aktivister, lärare och journalister fängslade efter godtyckliga och rättsosäkra procresser. Många av dessa har dömts till döden eller till långa fängelsestraff. Vid flera tillfällen har också dessa dödstraff genomförts och Vänsterpartiet har redan tidigare t.ex. uppmärksammat och kritiserat dödststaffen mot Shahla Jahed och Shirin Alemholi.

Nu väntar ännu en regimkritiker på att bli mördad av den iranska regimen. Habibollah Latifi arrasterades den 23 oktober 2007 i Sdaden Sanandaj, i den kurdiska delen av Iran i norr västera Iran. Latifi dömdes till döden i en rättegång bakom stängda dörrar 3 juli 2008 efter en rättegång som på inget sätt levde upp till rättssäkerhetens grunder, bland annat fick Latifis försvarsadvikat inte närvara vid rättegången. Även Anmesty International har starkt  kritiserat rättegången mot Latifi.

Vänsterpartiet fördömer den iranska regimens omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi kräver att Irans upphör med att använda sig av dödstraff samt att Habibollah Latifi och alla andra politiska fångar släpps fria. Alla de som står upp för ett fritt och demokratiskt Iran ska veta att de har en vän i vårt parti.

Lars Ohly (V) Partiledare

Hans Linde (V) Riksdagsledamot och Utrikespolitisk talesperson.

Amineh Kakabaveh (V) Riksdagsledamot

Igår avrättade regimen i Iran Shahla Jahed genom hängning

Tyävrr avrättades Khadijeh ”Shahla” Jahed i går. Det är mycket tveksamt om hon begått det mord som hon beskylldes för, men med vetskap med hur det iranska s.k. rättssystemet är utformat hade hon mycket små chanser att försvara sig mot de anklagelser som riktades mot henne. Att hon är kvinna minskade hennes möjligheter till en rättvis rättegång eftersom mäns ord regelmässigt väger tyngre än kvinnors i de iranska domstolarna ”bekännelse”, som hon sedan tog tillbaka i domstolen. Men eftersom tortyr förekommer regelbundet inom det iranska rättsystemet och domstolarna accepterar detta så tog domstolen knappast någon hänsyn till att hon tog tillbaka sin ”bekännelse”. Hon hade aldrig någon chans. Ett sådant rättsystem kan man inte annat än fördöma.

Iran avrättar Shahla Jahed idag

Fick tyvärr veta att Shahla Jahed som har suttit i iransk flängelse i snart 10 år har flyttats till ”avrättningscellen” . Hon har fått även avrättningsordern i sin hand. Enligt hennes advokat kommer hon att avrättas inatt(vid gryningen 1 dec.  Shahla är anklagad för mord på en kvinna vilket hon totalt förnekar. Kolla videoklippen där hon berättar för rätten att under tortyr och påtryckningar kommer den fånge att tvingas att säga vad som helst. Har varit i kontakt med massor av vänner och människorättsaktivister från Iran under kvällen. Expressen har också hört av sig. Själv har jag varit i kontakt med UD och frågade vad Sverige kan göra ikväll för att stoppa avrättningen av Shahla. Efter flera omgångar fick till sist veta att de vet om fallet och väntar på att EU ska göra något. Den klassiska förklaringen när man ställer Interpolationer och skriftliga frågor till Utrikesminister Carl Bildt. Svaret är det samma. Sveriges röst har försvunnit de senaste åren. Numera ska man vänta på vad EU ska uttrycka sig om allt. Detta är inget annat än feghet och ovilja av regeringen när det gäller mänskliga rättigheter i synnerhet kvinnors rättigheter. Fyra textade filmklipp, Shahla Jahed, som kommer att avrättas avsättningsdom kom för tre dagar sedan, bekräftad av högsta domstolen i Iran. Det finns tydliga bevis bl.a. i fyra minuter. av 4:e videoklippen som visar att hon är oskyldig. http://www.youtube.com/watch?v=52Czda3tr4I&feature=related http://www.youtube.com/watch?v=qBAHHu6XP3k&feature=related http://www.youtube.com/watch?v=RQZqqD9v_Ek&feature=related http://www.youtube.com/watch?v=9O7Sqtaggfg&feature=related

Facebookgrupp till stöd för utvisningshotade tjejer

Med anledning av två avvisningsbeslut av lesbiska tjejer från Irak har jag tagit initiativ till att starta en Facebook-grupp som vi tipsar alla om att gå med i. Presentationen lyder enligt följande:

Stoppa utvisningarna av hbt-personer

Jag har kommit i kontakt med två unga, lesbiska flickor från Irakiska Kurdistan som har flytt från tvångsäktenskap för att få en fristad i Sverige. Men Migratonsverket vägrar att ge dem någon fristad.

En av tjejernas bror har redan hunnit dödas för att han har hjälpt sin syster att fly ett tvångsäktenskap. Den andra tillhör en mäktig klanfamilj. Att vara kvinna och hbt-person är tydligen inte skäl att få asyl trots att det varje dag mördas flickor i olika delar av Mellanöstern (och framförallt i Irak). Det finns inget stöd att få för att säkerställa dessa flickors frihet, varken i konstiatutionen i Irak eller i de lagar som råder i Irakiska Kurdistan. Även religionen, familjen och den sociala kontexten är till dessa flickors nackdel.

Om ni är emot att Migrationsverket utvisar tjejer i liknande situationer bör ni gå med i denna grupp.

Organisationen bakom uppropet är Varken hora eller kuvad.

Länken till gruppen hittar ni här.

8-marstal!

Nedan följer mitt 8-marstal som lästes upp på Stora torget i Uppsala. Lite sent, men lika aktuellt som alltid.

Demonstrations deltagare kamrater, systrar och bröder,

Idag firar vi ett 100 år av kamp men också seger i Sverige och i världen. Det var Clara Zetkin, socialisten och feministen som inrättade dagen för arbetande kvinnor. Idag minnes vi 8 mars den högtidsdagen, Internationella kvinnodagen här i Sverige och i olika delar av världen som Iran, Turkmenistan, i många kurdiska delar, i Afghanstan , i Palestina, på Kuba, i Venezuela, i Latinamerika, Asien och EU, för att kvinnors rätt är mänskliga rättigheter. Vi höjer våra röster igen och säger nej till förtrycket av kvinnor i alla sina olika former. Trots ett hundra år av kamp så har könsförtrycket fortfarande ett stort samhällsproblem.

I islamistiska länder t.ex. Iran anklagar kvinnorna som deltar i 8 marsdemonstrationen  för sina mänskliga fri- och rättigheter att de är lyxprostituerade därför slås fredliga demonstranter ned, de fängslas och våldtas och avrättas. I USA som i olika delar av Sydeuropa och i hela Mellanöstern som Centralamerika så inskränks kvinnas rätt att göra abort till och med vid våldtäkter. Religionens rätt och det patriarkala systemet går före kvinnors och unga flickors mänskliga rättigheter.

Kriget mot kvinnorna i konfliktområden utrycker sig i olika former och våldtäkter som används som vapen t.ex. i Kongo, och Darfur men också kvinnornas situation i Palestina, Afghanistan och Irak är nutidens grövsta och mest sataniska from av övergrepp. Mer än en halv miljon våldtäkter beräknas under det kriget i Kongo. Under Balkankriget våldtogs mer än 20000 kvinnor i Bosnien. Detta är ett bevis på imperialismens och patriarkatets förtryckande karaktär. 

Våld mot kvinnor och barn har varit och är ett stort problem för både individen och samhället. Kapitalismens förtryck är inte endast en fråga mellan arbete och kapital utan också om sexualisering av det offentliga rummet och förnedringen av kvinnor. Socialister och feminister, kamrater, det är helt oacceptabelt att under år 2009 ,över 4000 våldtäkter mot personer över 15 år polisanmäldes i Sverige. Men endast 15% av fallen leder till allmänna åtal ännu färre leder till fällande dom. Våldtäkt är en ytterst allvarlig attack mot individens integritet och kvinnans sexuella självbestämmande. Detta sker i ”världens mest jämställda land”. Stoltheten har snarare hindrat att öppna ögon för många politiker och myndigheter att jobba för jämställdhets arbete.

Tyvärr har feminismen blivit ett begrepp med helt annat innehåll än det hade varit under 70-80- talet. Idag är feminism inte längre populär. Vi blir kallade för manshatare. Vi är samma radikala socialister som uppmanar alla de män och bröder som inte är engagerade i frågan att ansluta sig till oss. Vi är inte manshatare, vi kämpar tillsammans med er som står på vår sida mot könsförtrycket. Vi är mot patriarkatet och inte männen.

Systrar och bröder 

Enligt den nya rapporten (Gift mot sin vilja) från ungdomsstyrelsen känner 70 000 ungdomar mellan åldrarna 16 och  25 i dagens Sverige att de inte har möjligheten att fritt välja vem de ska gifta sig med. Tyvärr saknar jag och vi den vänster och etablerade feministernas stöd för att invandrade kvinnors och flickors rättigheter blir inkluderade på samma villkor som alla andra. Det är bara rena katastrof därför måste vi höja rösten, upp med hakan och agera mot alla former av förtryck.

Vi säger ifrån den identitet som tillskrivs oss att antingen stämplas som hora eller tvingas leva som kuvad. Vi säger ja till olika kulturer och nej till hedersetiken. Förtryck och diskriminering i heders namn dödar också våra ungdomars själar medan själva problematiken bara samlar flera röster för de invandrarfientliga krafterna.

Kamrater och systrar

Vi slutar inte att demonstrera och protestera, vi står sida vid sida på nära och långt håll tillsammans med kvinnorna i hela världen. Vi säger nej till våldet, till religionens förtryck, till könsarpartheid till hedersvåld, till stening av kvinnor, till tortyr och förnedring, till det sexuella våldet. När kvinnorna i Iran, i de olika kurdiska områden, i Irak och Afghansistan är förtryckta så berör det oss här i Sverige lika mycket som vi berör dem. Därför är det hög tid att kräva hela lönen och halva makten, våra demokratiska och mänskliga rättigheter idag precis som i 31 år som iranska och kurdiska kvinnor gjort motstånd mot shahen Iran och därefter mot den islamiska regimens barbariska sätt mot kvinnor.

Länge leve 8 mars