Tag Archives: Irak

Några ord om ministrarnas flyktinguttalanden

Avslöjande kring uppgörelsen som Carl Bildt och Tobias Billström uppges ha gort, är inte något nytt. Redan när jag kom in på riskdagen 2008 ställde jag en fråga till Bildt ang. saken. Kurdiska tidningar skrev om ministrarnas resa i Irak. KRG motsatte sig också uppgörelsen kring att öppna ambassaden i Bagdad och ett konsulat i Erbil. I utbyte skulle man skicka ca 1700 flyktingar. Jag hade då kontakt med Burhan Habib, då PUK:s representant, och han påstod att Sveriges regering hade lämnat det förslag vi nu hör om. Vi i vänstern regerade då.

Tyvärr följde ingen frågan och medierna var tysta. Ännu värre är deras uttalande gällande hedersförtrycket. Att de relaterar detta problem till Irak och dess befolkning är ytterst stigmatiserande. FN och omvärlden, inklusive befolkningen i Irak och Mellanöstern, menar att kontrollen av kvinnors sexuallitet och att förtrycket är globalt. Detta förtryck ser olika ut i olika samhällen beroende på hur jämlikheten och utvecklingen i ett samhälle är. Ju mer krig, fattigdom, analfabetism, frånvaro av sekularism, desto större är förtrycket av de mest social utsatta och i detta fall är kvinnor. Sveriges vapen handel och trupper i länder där förtrycket är förödande bidrar bara till att större problem uppstår. Historien har visat att nykolonialism inte befriar fattiga och kvinnor. Vi har Algeriet, Irak, Afghanistan, Palestina och flera länder i Latinamerika som exempel. Den lilla humanism som finns kvar i politiken och systemet är i slutändan bara snäppet bättre än SD:s flykting- och asylpolitik. Man stänger mer och mer människor från icke EU-länder till fördel för européer osv.

Annonser

Facebookgrupp till stöd för utvisningshotade tjejer

Med anledning av två avvisningsbeslut av lesbiska tjejer från Irak har jag tagit initiativ till att starta en Facebook-grupp som vi tipsar alla om att gå med i. Presentationen lyder enligt följande:

Stoppa utvisningarna av hbt-personer

Jag har kommit i kontakt med två unga, lesbiska flickor från Irakiska Kurdistan som har flytt från tvångsäktenskap för att få en fristad i Sverige. Men Migratonsverket vägrar att ge dem någon fristad.

En av tjejernas bror har redan hunnit dödas för att han har hjälpt sin syster att fly ett tvångsäktenskap. Den andra tillhör en mäktig klanfamilj. Att vara kvinna och hbt-person är tydligen inte skäl att få asyl trots att det varje dag mördas flickor i olika delar av Mellanöstern (och framförallt i Irak). Det finns inget stöd att få för att säkerställa dessa flickors frihet, varken i konstiatutionen i Irak eller i de lagar som råder i Irakiska Kurdistan. Även religionen, familjen och den sociala kontexten är till dessa flickors nackdel.

Om ni är emot att Migrationsverket utvisar tjejer i liknande situationer bör ni gå med i denna grupp.

Organisationen bakom uppropet är Varken hora eller kuvad.

Länken till gruppen hittar ni här.

Sen rapport om Irak-resan i höstas

Studiebesök i södra (irakiska) Kurdistan 2009-10-23 – 2009-10-30

Vi genomförde en studieresa till södra (irakiska ) Kurdistan under sista veckan i oktober 2009 med syfta att träffa representanter för olika kurdiska partier, kvinnoorganisationer, journalister m.m. Utöver oss deltog i delegationen (Irja Berglund, vänsterpartistisk kommunalpolitiker från Norrköping och aktiv i Kvinnojouren i kommunen, Gregor Flakierski, journalist vid tidningen Flamman, samt under de första dagarna på resan , Ann-Margarethe Livh, vänsterpartiets oppositionskommunalråd i Stockholm). Rapporten nedan tar upp de viktigaste besöken vi gjorde under resan men är ej komplett.

Vi reste fredag kväll 23 oktober från Stockholm/Arlanda med direktflyg till Sulemania, nära gränsen till Iran i den östra delen av södra (irakiska) Kurdistan.

Lördag 24 oktober

Under förmiddagen besökte vi PUK (Patriotiska Unionen för Kurdistan). PUK som är medlem i Socialistinternationalen dominerar tillsammans med KDP (Kurdistans Demokratiska Parit) det politiska systemet i den kurdiska delen av Irak. PUK är särskilt stark i Sulemania och området däromkring. Vid valet till det kurdiska parlamentet i somras förlorade dock PUK (och andra partier) många röster till det nya partiet Gorran (Förändring). Gorran kritiserade under valrörelsen både PUK och KDP för korruption m.m., dess ledare är en f.d. ledare inom PUK.

 

Under mötet gav PUK sin syn på Gorrans kritik av PUK och kritiserade i sin tur Gorran för att kräva höga ersättningar till sina medlemmar.

Senare på dagen besökte vi just Gorran som hade sitt högkvarter högt beläget i Sulemania med utsikt på bergen mot gränsen till Iran.

Vid mötet med Gorran, med bl a Shahoo Saeed – en av deras parlamentariker, utvecklades kritiken mot det nuvarande styret i södra Kurdistan – den utbredda korruptionen – brist på en av parlamentet antagen budget – att befintliga säkerhetsstyrkor (Pesh Mergas, dvs f.d kurdiska gerillastyrkor) är underställda partierna och inte regeringen m.m.  

Vi besökte också samma dag bl. a ASUDA (Combating Violence Against Women) och träffade dess ledare Khanim R. Latif.

Problemen med våld mot kvinnor i hemmet är stora i Kurdistan. ASUDA jobbar mot viktiga målgrupper som poliser och lärare för att öka medvetenheten och kunskapen. Man ger också skydd för kvinnor som utsätts för våld. ASUDA finansierar sin verksamhet främst genom stöd från internationella NGO:s, bl a delvis med medel med ursprung från SIDA. Vid mötet diskuterade vi också problemet med unga kurdiska kvinnor/flickor med svenskt medborgarskap som av sina familjer i Sverige sänds till Kurdistan för att giftas bort – oftast mot sin vilja. ASUDA har skyddat ett 20-tal minderåriga flickor bara under 2009. Här sker visst samarbete med den svenska ambassaden.

Söndag 25 oktober.

Vi besökte på förmiddagen bl.a. det gamla fängelset från Sadam Husseins tid där många kurder hölls fångna och torterades. Fängelset befriades av den kurdiska gerillan under 1991 och är nu ett museum.

Vi besökte därefter ett läger som Irans kommunistparti (Komala) har utanför Sulemania på bergsluttningen mot den iranska gränsen.

Vid besöket diskuterade vi bl. a Komalas syn på situationen i Iran efter presidentvalet där ju den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad ”vann” över sin motkandidat Mir-Hossein Mousavi. Komala valde att bojkotta valet och de räknade med att 70-80% av de iranska kurderna bojkottade valet. Bojkotten motiverades av att även Mosavis politik innebär att väktarrådet accepteras och att sharialagarna ska fortsätta att gälla. Komala förutser en större ekonomisk kris för Iran inom de närmaste 5 – 10 åren. Partiet bedömer att den iranska regimen vill använda kärnteknikfrågan som ett förhandlingskort gentemot väst bl. a vad gäller MR-frågor. Komala vill vara en del av ”den tredje kraften” inom Iran utifrån arbetarnas, kvinnornas och studenternas intressen. 

Senare på dagen träffade vi kvinnoorganisation Fidrasion samt representanter för två oberoende tidningar Awena och Hawlati. Hawlatis chefsredaktör Kamal Rauf betecknade irakiska Kurdistan som ett land mellan diktatur och demokrati. Den nya presslagen från 20008 ansågs dock som ett klart framsteg även om journalister fortfarande kan ha problem med domare som är jäviga p.g.a. sitt boende till de styrande partierna. Ett annat problem som pressen upplever är myndigheternas brist på information och att regeringen saknar en informationspolicy. Hawlati arbetar bl. a. mot hedersmord och könsstympning.

Måndag 26 oktober

Dagen ägnades åt besök i Halabja, staden som utsattes för en gasattack från Saddam Husseins styrkor 16 mars 1988. En attack som ingick i Anfalkampanjen mot kurderna samma år och där totalt knappt 200 000 miste livet enligt den kurdiska regeringens egna uppskattningar.

Vi reste sedan längre söderut till Kalar och Derbandi Khan och besökte Smouth-lägret

 för att träffa överlevanden från Anfalkampnajen. De lever fortfarande drygt 20 år efter Anfal under mycket enkla omständigheter.

På kvällen reste vi tillbaka till Sulemania.

Tisdag 27 oktober

Vi reste på för middagen från Sulemania via den omstridda oljerika staden Kirkuk till irakiska Kurdistans huvudstad Erbil.

Vi träffade först ledare inom KKP, Kurdistan Kommunistparti, bl a dess ordförande Kamal Shakir som berättade att partiet ställde upp i en valkoalition tillsammans med andra vänsterpartier i valet i juli men trots det förlorat många röster. Antagligen främst till det nya partiet Goran som framstod som ett tydligare oppositionsparti. Efter valet har ett rådslag genomförts inom partiet om det skulle kvarstå i KRG – den kurdiska regionala (samlings)regeringen eller inte. Partiet valde till slut att vara kvar trots sitt valnederlag med hänvisning till dels behovet av nationell samling i den svåra situation landet befinner sig i och dels därför att det innebär inflytande. Vi regeringsbildningen (där antalet ministrar halverades) erhöll partiet kultur- och ungdomsfrågorna med ministern Kawa Mahmoud Shakir. Ett svårt uppdrag då dessa politikområden är särskilt kända för problem med korruption.

På eftermiddagen träffade vi övriga partier i den gemensamma vallistan.

Onsdag 28 oktober

Dagen började med ett möte med den nya kvinnokommittén i det kurdiska parlamentet.

Vi lämnade bl a över ett brev från kurdiska kvinnor i Sverige med vädjan att det kurdiska parlamentet måste ändra lagen angående väld mot kvinnor i när arelationer. PUKs representant var f.ö. norsktalande och hade varit aktiv i Socialistisk Venstre i Norge. Ett exempel på det starka sambandet mellan de skandinaviska länderna och Kurdistan.

Samma dag som vi besökte parlamentet valdes den nya regeringen. Vi kunde följa debatten en stund från åhörarläktaren och kunde se hur representanterna för Gorran efter att först ha protesterat mot att information om ministerlistan hade lämnats för sent mm reste sig och lämnade kammaren i protest innan regeringen valdes.

Efter besöket på i det kurdiska parlamentet besökte vi Kurdistans journalistförbund.

Farahd Awni berättade om den första kurdiska tidningen som trycktes i Kairo 1898. Den nya presslagen från 2008 innebär ökade friheter för journalister. Journalistförbundet framförde kritik mot den första versionen som parlamentet antog och lyckades påverka president Barzani så att han återförvisade lagen till parlamentet vilket ledde till vissa förbättringar till slut för journalisters möjlighet att fritt verka. Numera krävs t ex inte kulturdepartementets tillstånd för att starta en tidning. Journalistförbundet anser sig ej vara en del av makten men väl en del av den kurdiska existensen under den svåra fortfarande pågående ”omställningsperioden”. Vi ställde bl a frågor om mordet på en journalist i Kirkuk och fick svaret att utredning pågår om mordet. Awni framhöll samtidigt att alla fall av mord på medlemmar i förbundet (31st) har skett utanför av den kurdiska regeringen kontrollerade områden. Han hävdade även att kvinnliga journalister är (helt) jämställda med manliga i sitt yrkesutövande (vid mötet fanns dock bara män närvarande från förbundets sida).

Senare träffade vi några representanter för partiet PCDK (Partiet för demokratiska lösningar i Kurdistan).  Partiet grundades 2002 och är mindre kurdnationalistiskt inriktat än i stort sett alla övriga partier i Irakiska Kurdistan.

Partiet fick ej ställa upp i valet i somras trots att valmyndigheten först godkände partiets lista. Partiet anklagas för samröre med PKK. PCDK arbetar mycket med de ungas och kvinnornas situation och har krav på minst 40% kvinnor internt i partiet. Partiet har också en egen linje i den infekterade Kirkuk-frågan. Man anser att Kirkuk bör bli en egen autonom del inom den kurdiska regionen och att alla (kurder, araber, turkmener, kristna etc.) som bor där ska ha samma rättigheter., t ex även de araber som flyttat dit under Saddam Husseins tid. 

Torsdag 29 oktober

På förmiddagen besökte vi först ett kombinerat häkte och fängelse i Erbil för ungdomar och kvinnor, främst i åldern 11 – 18 år. På häktet/fängelset bodde även en del barn med sina mödrar och vi besökte bl a en avdelning/cell med många kvinnor delade och i en av sovbritsarna låg en nyförlöst kvinna (med smärtor efter förlossningen) bredvid sitt nyfödda barn. Den kvinnliga fängelsedirektören informerade bl a om att våldtagna kvinnor ibland häktas tillsammans med våldtäktsmännen. Myndiga döms normalt till döden om de begår våldtäkt enligt den irakiska lagen, i Kurdistan verkställs dock idag inga (?) dödstraff. På häktet bedrevs undervisning mm för de intagna. Standarden var naturligtvis jämfört med ett svenskt häkte/fängelse låg vad gäller sanitära förhållanden, utrymme per intagen etc.

Vi reste sedan österut från Erbil och kom så småningom till Raniayh, några mil från den iranska gränsen. Där möttes vi av lokala företrädare för PUK som avrådde oss från att åka längre norrut närmare bergsområdet Qandil p.g.a. det osäkra säkerhetsläget. Området har under flera år utsatts för återkommande attacker från både turkisk och iransk militär med motivet att de angriper den kurdiska PKK-gerillans läger. I själva verket har många civila och dess boskap drabbats. Då vi ej kunde besöka området åkte vi till ett flyktingläger där lokalbefolkning från Qandil har sökt skydd.

Efter besöket vid flyktinglägret reste vi tillbaka till Sulemania. På kvällen träffade vi en journalist som bl a gav en kritisk bild av journalistförbundet – som enligt honom har för nära band med den kurdiska regeringen (KRG).

Fredag 30 oktober.

På förmiddagen besökte vi stadens centrala delar för lite sight-seeing. På grund av oklarheter med flygets avgångstid – och svårighet att få den verifierad på en fredag som är helgdag i Kurdistan – kom vi i mycket god tid till flygplatsen. Sedan åter med direktflyg till Arlanda. Starten var lite onödigt spännande då vi steg upp invid stora åskmoln med korsande blixtar.  

Jacob Johnson                                           Amineh Kakabaveh

Fråga till Carl Bildt om kvinnors situation i Irak

den 13 november

Fråga

2009/10:193 Kvinnors situation i Irak

av Amineh Kakabaveh (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Under en resa i Irak slogs jag av det fruktansvärda förtryck som kvinnorna i Irak lever under. I stället för att leda till demokrati och befrielse, har ockupationen förvärrat kvinnors situation i Irak och på många sätt har den blivit mycket sämre än innan. Flickskolor, krav på att kvinnor ska bära heltäckande kläder och slöjor, hedersmord, våldtäkter, kidnappningar, prostitution och ett ökat antal självmord är bara några exempel på och konsekvenser av denna könsapartheid. Sedan mars 2007 kan kvinnor inte ens ansöka om pass eller resa utan en förmyndares tillstånd. Förmyndaren kan vara en far, bror, son, make eller annan manlig släkting. Om en kvinna saknar anhörig av manligt kön ska hon omyndigförklaras enligt irakisk lagstiftning. De som arbetar med att stärka kvinnors rättigheter i Irak vittnar om att situationen kan beskrivas som ett krig mot kvinnor. Iraks kvinnor har fråntagits sina konstitutionella rättigheter och betalar nu ett högt pris för ockupationen. Att bygga fred i Irak är dock omöjligt när halva befolkningen i praktiken berövats sina mänskliga rättigheter.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till utrikesministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att uppmärksamma situationen för Iraks kvinnor i det internationella samarbetet samt för att förmå regimen i Irak att upphöra med kränkningarna av kvinnors mänskliga rättigheter?