Om hotande inbördeskrig i Turkiet

I skuggan av flyktinguppgörelsen blundar nu EU och Sverige för den ytterst oroande utvecklingen i Turkiet. Samtidigt som Turkiet förmåtts att som Natomedlem motvilligt upplåta baser åt USA för att bekämpa IS/Daesh har turkiska säkerhetstjänsten låtit jihadister från IS/Daesh passera genom landet på väg till krigsskådeplatser i Syrien.

När journalisterna Can Dundar och Erdem Gul vid dagstidningen Cumhuryet avslöjade att den turkiska säkerhetstjänsten försökt smuggla vapen och ammunition till IS/Daesh blev de arresterade. De är inte de enda journalister som fängslats för att publicerat regeringskritik.

När det prokurdiska partiet HDP:s ledare i Turkiets parlamentet ger uttryck för sin åsikt att de anser att kurderna bör få visst självstyre i de kurdiska delarna av landet anklagas han av president Erdogan för landsförräderi och ”lagbrott” och kräver att HDP:s ledare skall berövas sin parlamentariska immunitet.

Vid flera tillfällen under det gångna året har HDP:s kontor och partilokaler utsatts för omfattande angrepp. Myndigheterna har därvid visat ett lamt intresse för att skydda HDP.

Denna utveckling är en följd av president Erdogans strävan att göra sig till president med utvidgade maktbefogenheter – till att bli s.k. exekutiv president.

Under 2015 ägde förhandlingar rum mellan PKK och regeringen. PKK hade utlyst en vapenvila. Det rådde ett relativt lugn. Vid förhandlingarna var regeringen och PKK överens om en rad principer om hur man skulle gå vidare. Detta var det s.k. Dolmabahce-avtalet från den 28 februari. En vecka därefter skulle en övervakningskommitté utses. Detta avtal skulle offentliggöras vid Newroz-firandet (kurdiska nyåret) i Diyarbakir den 21 mars 2015.

Under ett första möte skulle parterna under överinseende av övervakningskommittén komma överens om en officiella inledning av en fredsdialog. PKK:s ledare Abdullah Öcalan skulle vända sig till den kurdiska rörelsen och begära att man samlade sig till kongress för att fatta beslut om deltagande i en demokratisk politisk utveckling och lägga ned den väpnade kampen.

I mars förra året tilläts inte övervakningskommittén att delta som planerat. Erdogan förklarade att ”det finns ingen tabell, ingen överenskommelse, några sidor, ingen övervakningskommittén, och inget kurdiskt problem”. Fredsprocessen lades på is och fick ett blodig slut.

I valet i juni 2015 stärkte HDP sin parlamentariska ställning markant och fick 80 mandat i parlamentet. Efter valet arresterades och fängslades deras politiker, journalister och flera tidningar och tv-kanaler som kritiserade AKP och Erdoğan blev stängda.  Det politiska våldet ökade. 138 medlemmar och sympatisörer av HDP dödades i de blodiga attackerna i Diyarbakir, Suruc och Ankara. Detta på grund av Erdogans planer på att ändra grundlagen i syfte att utöka sina maktbefogenheter.

Erdogan inledde denna maktsträvan genom att i kommande val försöka skaffa sig egen majoritet i parlamentet. Ungefär samtidigt började kurderna i Syriska Kurdistan – Rojava att göra kraftigt och framgångsrikt motstånd mot IS/Daesh, men behövde allt tänkbart stöd för att försvara sig och gå vidare i sin kamp. Turkiet förhindrade därvid kurderna från gränsen mellan Turkiet och Irakiska Kurdistan att passera för att komma de syriska kurderna till hjälp. Istället startade Turkiet omfattande bombningar av PKK i Qandil-bergen i Irakiska Kurdistan.

Idag har kriget återupptagits. Hittills har totalt 342 civila, närmare 400 ur PKK-gerillan, turkiska soldater och poliser dödats. Den kurdiska delen av Turkiet har förvandlats till en krigszon. 54 gånger har turkiska myndigheter proklamerat undantagstillstånd i 18 städer, dvs. infört ett belägringstillstånd utan rättslig grund. Detta har påverkat 1,5 miljoner människors situation. Deras redan svåra ekonomiska, sociala och sanitära förhållanden förvärras. Tillgången till el och vatten fungerar inte. Apotek och livsmedelsbutiker tvingas stänga.

Den turkiska regeringens utmanande och turknationalistiska politik riskerar att leda till en radikalisering, som kan få mycket negativa effekter för den redan svåra och komplicerade situationen i Mellanöstern. Både radikaliseringen till stöd för IS/Daesh och den till stöd för PKK kommer med stor sannolikhet att öka, medan möjligheterna till fred minskar.

Det torde idag vara uppenbart att situation i Mellanöstern inte lämnar EU och Europa opåverkat. Kurderna måste få sina demokratiska och kulturella rättigheter tillgodosedda och parterna i konflikten mellan den turkiska staten och PKK måste till förhandlingsbordet. EU kan inte undslippa sin del av ansvaret, sticka huvudet i sanden och gömma sig bakom ett förlegat beslut att terrorstämpla PKK, fattat i en situation som inte längre föreligger – ett beslut som idag förhindrar EU att skapa möjligheter för fredsförhandlingar och i slutändan knappast är till någon för folken i Europa.

Annonser

3 responses to “Om hotande inbördeskrig i Turkiet

  1. https://en.wikipedia.org/wiki/Kurdistan#Petroleum_and_mineral_resources
    ”KRG-controlled parts of Iraqi Kurdistan are estimated to contain around 45 billion barrels (7.2×109 m3) of oil, making it the sixth largest reserve in the world.”

  2. Jihadisterna har förlorat kriget i Syrien. Nu är det guldläge för Kurder och sekulära turkar i Turkiet att bekämpa den president som stött Jihadisterna i Syrien och t.o.m. skjutit in i Syrien på kurder där, vilket är ett brott mot FNs konventioner.
    http://www.voltairenet.org/article190506.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s