Monthly Archives: juli 2015

Ett tack (och min syn på debatten som följt)

Vänner,
Ett varmt tack för det massiva stöd som jag fått under de senaste veckorna. Mothuggen har varit många, men framförallt vill jag ödmjukt tacka för alla positiva kommentarer. Det värmer.

Vi är säkerligen en majoritet i Vänsterpartiet som tycker att det är bedrövligt att alla medier skriver och kritiserar oss för att vi har varit fega och inte tagit/tar ställning för vissa förorters  utsatta kvinnor och ungdomar så att de också ska få samma rättigheter som den övriga befolkningen.

Som jag har skrivit tidigare –  det går faktiskt, att ha en ideologisk debatt med politiska motståndarna men inte med fundamentalistiska krafter som är demokratins motståndare. Dessa krafter är dessutom särskilt motståndare till kvinnor, varför detta är en viktig feministisk fråga. För kvinnors och barns rättigheter är grundläggande demokratiska rättigheter oavsett om det gäller en eller 100 000 medborgare. I mina debattartiklar har jag i första hand fört mina systrars talan, de som varje dag lever under ett särskilt patriarkalt tryck. Jag har suttit med tårar i ögon när jag läst mejl, sms och chattat med kvinnor och flickor som jag företrätt och hjälpt under de senaste tio åren och som upplevt tortyrliknade upplevelser och situationer. Många av dessa kvinnor i Sverige kommer tyvärr att leva resten av sina liv med trauman.

Många av dem är inte ens födda i någon särskilt religiös familj men upplever tortyr p.g.a. trycket från familjerna och omgivningen. Så kom inte och läxa upp mig – dessa kvinnor och flickor är också representativa för orten och Sverige. Nej, jag är inte ett dugg rädd vare sig för dessa krafter eller för vad några i mitt parti säger. Däremot är jag rädd att dessa kvinnor kommer att tystas ned och framöver inte vågar berätta öppet. Jag är också rädd att fundamentalisterna och rasisterna ökar sitt stöd ytterligare när makthavare inte vågar göra något konkret åt problemet. Min kamp är riktad mot både de som försöker att utnyttja debatten för rasistiska motiv, men även de som bortser från det förtryck jag talar om.

För övrigt, vi i Vänsterpartiet blev ett feministiskt parti när välfärden var ännu starkare då än vad den är nu. Idag kämpar vänstern med rätta för att upprätthålla, utveckla och återuppbygga välfärden. Det kommer naturligtvis bli ett nödvändigt lyft för socioekonomiskt utsatta områden. Men tyvärr kommer det knappast räcka för att motverka fundamentalistiska krafter som hämtar näring ur patriarkala strukturer, inte sällan i olika religioners namn. Det krävs helt enkelt en djupare förståelse för det specifika förtryck som jag har försökt att lyfta i mina debattartiklar. Med två tankar i huvudet samtidigt, där vi motverkar alla former av rasism, samtidigt som vi pratar om problem som jag ser regelbundet i socioekonomiskt utsatta områden, tror och hoppas jag att vi kommer en bit på vägen.

Annonser