Monthly Archives: juli 2014

Stå upp för de sekulära krafterna i Mellanöstern

Artikeln tidigare publicerad i Göteborgs-Posten.

_____________________________

De gamla stormakterna tassar i dag kring Mellanöstern som katten kring het gröt. Nu växer i stället kammen på Iran, Turkiet och Saudiarabien. De är regionala stormakter som tävlar om inflytandet i regionen. De bekämpar inte varandra öppet. I stället för de krig genom ombud under religionens täckmantel. Shiiter och sunniter bekämpar varandra.

Kvinnors ställning svag

I Mellanöstern har respekten för folkrätt och mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter, aldrig haft någon stark ställning. Revolutionen 1979 mot shahens diktatur i Iran och övergången till en islamisk diktatur försämrade situationen ytterligare. Störtandet av Saddam Hussein förbättrade inte heller situationen i Irak. Läget för kvinnor och barns rättigheter är förfärande och förbrytelserna rättfärdigas genom att hänvisa till religionen. Milis- och terrorgrupper som Isis avrättar tillfångatagna, våldtar kvinnor, dödar barn i religionens namn. I de överfulla flyktinglägren säljer eller gifter man bort minderåriga syriska flickor och pojkar till rika män från Saudiarabien och Qatar.

Kurder kämpar förgäves

Medan det är krig och kaos i Syrien och stora delar av Irak är situationen något annorlunda i Irakiska Kurdistan. Där har kurderna försvarat sitt nyvunna självstyre. Man har hejdat Isis framfart och är mäkta stolt över denna bedrift. Visst kan kurderna vara stolta över sin nyvunna styrka. Men denna seger är tillfällig. I den överdrivna nationella yran följer lätt etniska motsättningar och förtryck av minoriteter. Kurderna i norra Irak bör erinra sig att stormakter eller stater med regionala stormaktsambitioner inte är intresserade av demokrati och mänskliga rättigheter och använder kurderna som en bricka i sitt maktspel.

Mänskliga fri- och rättigheter, särskilt kvinnors, och de sekulära krafterna är i stor fara i Mellersta östern. Kan Sverige göra någonting? Numera får man ofta höra att Sverige är ett så litet land att man inte kan göra något. Stormakterna bestämmer eller så hänvisar man till EU. Men Sverige har en egen röst att höja och stormakterna är inte längre så maktfullkomliga som tidigare. I en rad internationella sammanhang har Sverige varit mycket aktivt – till exempel när det gäller vapenhandel. Sveriges vapenexport är snart uppe i samma nivå som det internationella biståndet. Den nuvarande regeringen försökte till och med i skymundan få till stånd en stor vapenaffär med Saudiarabien där könsapartheid gäller.

Sverige måste höja rösten

Det finns åtskilligt Sverige kan göra för att skambelägga de regimer med regionala stormaktsambitioner i Mellanöstern som bryter mot mänskliga rättigheter. Sådant har långsiktig verkan. Internationella fora för att göra detta saknas inte. Genom biståndspolitiken och flyktingpolitiken kan åtskilligt göras både på det nationella och internationella planet. Sverige kan rikta mycket kritik mot stater som försummar sina plikter när det gäller att försvara mänskliga rättigheter. Sverige har faktiskt fortfarande en röst som eget land, i EU och FN. Kvinnor och flickor, liksom minoriteter och sekulära krafter, behöver en röst. Om vi inte försvarar deras rättigheter och stödjer deras kamp finns inte något land i Mellanöstern och Nordafrika som gör det på riktigt. Sverige är inte för litet. Att höja rösten eller att vara tyst är för övrigt något man väljer.

Amineh Kakabaveh (V)

riksdagsledamot

Annonser

Fifa måste agera mot barnarbete i Brasilien

En kortare version av artikeln även publicerad av Expressen.

_______________

Fifa måste agera mot barnarbete i Brasilien

Fotbolls-VM i Brasilien är en stor fest för alla världens fotbollsentusiaster. I Brasilien finns en stolthet över att landet står som arrangör. Men där finns också en vrede över att enorma belopp spenderats på detta VM, när landet fortfarande har så många fattiga och utsatta medborgare. Allra värst är situationen för Brasiliens alla barnarbetare, och då i synnerhet de barn som tvingats till prostitution. Ett problem som har ökat i samband med fotbolls-VM. Det internationella fotbollsförbundet FIFA har tyvärr inte engagerat sig i denna fråga.

30 procent av Brasiliens 195 miljoner invånare är under 18 år. För att få arbeta måste man, enligt brasiliansk lag, vara 16 år. Men lagen fungerar inte i realiteten. Fattigdomen tvingar barn att arbeta för att bidra till familjens försörjning. Enligt UNICEF är cirka 3 miljoner brasilianska barn i åldern 10 till 17 år tvingade att arbeta. Den brasilianska regeringen skulle alltså kunna göra mer och lägga större resurser på att bekämpa barnarbete.

Samtidigt ska understrykas att Brasilien har gjort framsteg och andelen barnarbetare minskar kontinuerligt. Från nära 20 procent 1992 till 8,3 procent 2011.Att tvinga ett barn att arbeta, är att stjäla det barnets framtid” sa Brasiliens förre president Luiz Inácio Lula da Silva.

En viktig orsak till den positiva utvecklingen är familjestödsprogrammet ”bolsa familia” som är ett direkt ekonomiskt stöd till fattiga och utsatta familjer, under förutsättning att deras barn går till skolan. Tack vare detta program har både skolnärvaron och andelen barn som avslutar den nio åriga grundskolan ökat. Det visar också att det är fattigdomen som måste bekämpas, om man ska nå framgång i kampanjerna mot barnaarbete.

Brasilien stod också som värd för ”Den tredje Globala konferensen mot barnarbete” som genomfördes i oktober förra året, i samarbete med FN:s arbetsmarknadsorganisation ILO. På konferensen i huvudstaden Brasilia deltog 153 länder. Deltagarna enades om Brasilia-deklarationen som understryker vikten av att öka takten i kampanjen för att avskaffa barnarbete och garantera rätten till avgiftsfri och obligatorisk skola för alla barn. Som särskilt mål satte man upp att år 2016 ha uppfyllt ILO:s konvention 182 och därmed avskaffa de värsta formerna av barnarbete, dit räknas bland annat: slaveri, barnsoldater, prostitution/pornografi och handel med narkotika.

Den målsättningen kan nås, om världens olika regeringar inte bara skriver under deklarationer, utan verkligen också vidtar konkreta åtgärder.

Den 13 juni förra året arrangerade sju svenska riksdagsledamöter från sju partier en nationell konferens mot barnarbete, där många svenska organisationer, folkrörelser och fackföreningar deltog. ILO:s representant på denna konferens, Nicholas Grisewood, sa att arrangörernas politiska bredd, med parlamentariker från höger till vänster, gör Sverige till ett globalt föredöme i kampen mot barnarbete.

Den världsomfattande kampanjen mot barnarbete har nu pågått i ett decennium. Och den har varit framgångsrik, antalet barnarbetare har sjunkit från 246 miljoner till 168 miljoner enligt ILO. Men det krävs fortsatt hårt kampanjande och effektiva åtgärder, särskilt om målet att avskaffa de värsta formerna av barnarbete ska kunna uppnås till år 2016.

Vi som skrivit denna artikel är riksdagsledamöter från sju riksdagspartier. Vi är oeniga i många politiska frågor, men vi är eniga i frågan om att barnarbete måste avskaffas och att alla barns rätt till utbildning ska säkerställas.

Vi kräver att FIFA inför kommande VM i Ryssland och Qatar ställer villkor på arrangörerna så att ILO:s kärnkonventioner och barnens rättigheter respekteras.

Vi kräver att Sveriges regering, oavsett vilka partier som vinner valet i höst, aktivt engagerar sig för att förverkliga Brasilia-deklarationens målsättningar.

Amineh Kakabaveh, Vänsterpartiet
Arhe Amednaca, Socialdemokraterna
Thomas Finnborg, Moderaterna
Jan Lindholm, Miljöpartiet
Anna Steele, Folkpartiet
Desirée Pethrus, Kristdemokraterna
Johan Linander, Centerpartiet