Monthly Archives: december 2013

Brev till talmannen

Sedan en tid tillbaka har jag funderat över min roll som riksdagsledamot. Jag bär ett privilegium som är få förunnat: att representera Sveriges demokratiska styrelseskick. Det är i den egenskapen som jag skriver detta brev. Som folkvald politiker vill jag se till alla som ska representera landets medborgare likställs oavsett bakgrund, kön, trosuppfattning och samhällsställning. Jag är själv socialist och feminist med rötter i ett samhälle som ännu inte är demokratiskt. Mina politiska erfarenheter har formats av den bakgrunden. Som människa har jag ställts inför svåra val, jag har förlorat mycket på grund av min bakgrund, men jag har också vunnit insikter som jag kan utnyttja som riksdagsledamot.

Människor som kämpar för samma slags demokratiska rättigheter som bär upp vår riksdag avrättas, mördas, fängslas, torteras och diskrimineras i länder där termen demokrati används som ett skällsord. När jag tänker på mina vänner, kamrater, familjemedlemmar och tidigare landsmän inser jag att jag är lyckligt lottad. Jag lever i ett land som har givit mig och andra trygghet. Men det ger oss också chansen att kämpa för att lyfta förtrycket från människor som drabbas i landet som jag kommer ifrån och i andra länder som styrs av våldsregimer.

På grund av skilda erfarenheter finns det skillnader mellan mig och kolleger här i riksdagen. Vi kan ha olika ideologisk uppfattning. Så ska det vara i en demokrati. Men över partiernas skiljelinjer borde det finnas en enighet mellan oss om grunderna för mänskliga rättigheter. Från mitt perspektiv måste sådana värden sätta bestämda gränser för vad en riksdagsledamot får ägna sig åt om han eller hon har anspråk på att trovärdigt fullfölja ett demokratiskt uppdrag.

Vi vet nu att en ledamot före sitt inträde i Riksdagen kan begå handlingar som normalt skulle vara åtalbara och ändå inta sin plats som bärare av en demokratisk lagstiftningsmakt. Kent Ekeroth och personer i hans umgängeskrets har uppträtt med järnrör på Stockholms gator och verbalt misshandlat kvinnor, invandrare och muslimer. Polisen har valt att inte väcka åtal. Ekeroth har kunnat behålla sin plats i riksdagen. En annan av Sverigedemokratrenas toppmän, Stellan Bojerud, har hyllat nazister på nätet och under sitt eget namn gjort uttalanden på hatsajter som Avpixlat och Exponerat. Det ingår i hans ideologiska profil att han beundrar tyska SS-officerares våldshandlingar under andra världskriget.

Jag bär en fråga inom mig som jag vet att jag delar med många utanför Riksdagshuset, men säkert också med kolleger här: ska vi som vill kämpa för mänskliga värden och rättigheter dela bänkar med ledamöter som Kent Ekeroth och Stellan Bojerud? Ska vi stifta lagar som anger villkoren för Sveriges nutid och framtid utan att markera ett grundläggande avstånd till riksdagsledamöter som använder sin makt till att förnedra folkgrupper och kvinnor och begår handlingar som normalt skulle betraktas som brottsliga? Bär vi vårt demokratiska ansvar om vi väljer att tiga när en lagstiftare kallar människor för ”djur” och kvinnor för ”horor”?

Vilka signaler skickar vår lagstiftande församling till Sveriges medborgare när sådana personer kan fortsätta verka i Sveriges Riksdag?

Med vänlig hälsning,
Amineh Kakabaveh

Annonser