Monthly Archives: september 2013

Mitt tal till minne av Chile-kuppen 1973

Militärkupper hörde till ordningen för dagen i Latinamerika under hela 1900-talet. Men har skakat oss som den som inträffade när general Pinochet tog makten och landets folkvalde president mördades. Kanske det genomförts blodigare militärkupper i Latinamerika, men till denna fanns två orsaker till att vi blev särskilt berörda. Den ena orsaken var arr under president Allendes tid hade så stora förhoppningar knutits. Man hyste ett så stort hopp om en bättre framtid. Läget såg ut att ljusna för landets fattiga. Kanske här fanns chansen till att med fredliga medel skapa ett socialistiskt samhälle. Det andra var att vi till följd av den moderna tekniken och den internationella uppmärksamhet som president Allende och hans regering fått blev praktiskt taget åsyna vittne till brutaliteten och grymheten hos kuppmakarna kring general Pinochet. Vi kunde se militärens blodiga framfart i TV och på film. Flyktingar strömmade ut ur landet som kunde berätta vad de sett och upplevt.

Från första början var general Pinochet världen över i folkens ögon inget annat än en simpel mördare och torterare. Men det fanns de som inte drog sig för att umgås i blodhundens sällskap – Premiärminister Thatcher och president Reagan för att inte tala om Milton Friedman, som av Pinochet inbjöds till att använda det chilenska folket som laboratorieråttor för sina ekonomiska experiment. Och Milton Friedman accepterade villigt och förvandlade landet ett fattighus, där de allra fattigaste drabbades hårdast. De tyska nazisternas främste ekonom Hjalmar Schacht fick schavottera och bli dömd i Nurnberg. Milton Friedman fick Nobelpris.

Inget varar för evigt. Även Pinochet tvingades att retirera. När hans stjärna började dala och hans inflytande minskade. När han blev en barlast även för sina yttersta uppdragsgivare visade sig denne blodbesudlade militär vara en ynklig simulant som spelade sjuk för att vinna sympati.
Men Pinochet bar inte ensam ansvaret. Militären i sin helhet och de högsta befälen i synnerhet bär ett stort ansvar för vad som mördandet av arbetare, socialister, kommunister och andra vänsteraktivister och för den vettlösa ekonomiska politik som fördes årtiondena efter militärkuppen. De politiska högerkrafter bär på ett stort ansvar – och de bär det än idag. En del högerpolitiker har ”bett om ursäkt” för vad som hände i Chile på 70-talet. Vad man måste kräva är att ansvar utkrävs av dem som mördade och torterade. Med dagens ögon sett och med dagens terminologi benämnda var de ju faktiskt inget annat än – just det – terrorister. Och terrorister som agerade med stöd av USA.

Lidandets historia är emellertid inte slut i dagens Chile. Från Pinochets tid finns förtrycket av Mapuche-folket kvar på den politiska dagordningen. Företag, militär och polis och ett korrupt domstolsväsende i förening förtrycker denna del landets ursprungsbefolkning – berövar dem deras jord, förföljer och fängslar oppositionella, Pinochet är borta, det pågår en ännu bräcklig demokratisk utveckling sedan flera år, men kampen är inte slut. Vi har mycket kvar att göra.

Annonser