Monthly Archives: mars 2013

Debattartikel om kvinnors fullständiga medborgerliga rättigheter

Dags för fullständiga medborgerliga rättigheter mellan könen!

Det finns en rad olika hinder som gör att de medborgerliga fri- och rättigheter som erkänns genom konventioner och lagstiftningar inte praktiseras i verkligheten. Idag lever vi ett klassamhälle. Löneskillnaden mellan män och kvinnor har ökat. Rasistiska och främlingsfientliga krafter är på frammarsch.

Men det är även fundamentalistiska och religiöst konservativa grupper, som har ökat sitt inflytande både hemma och i andra delar av världen. Inte nog med det. Det sexuella våldet, sexuella trakasserier, lönediskriminering, förtryck och mord i heders namn, samt tvångs- och barnäktenskap är omfattande. Naturligtvis får vi heller inte glömma våldet mot kvinnor, ett våld som kan vara det nationellt och internationellt mest utbredda brottet mot de mänskliga rättigheterna som vi känner till idag och som stadgas i FN:s kvinnokonvention.

Några av oss arbetar eller har arbetat i förorternas skolor och fritidsgårdar. Vi har alla verkat inom föreningar och organisationer där vi har mött kvinnor och barn som i hederns namn har berövats sina fri- och rättigheter.

Medierna rapporterar fortlöpande om hur kvinnoförtrycket kan leda till
öppet våld. Några exempel:

● Maria hedersmördades av sin bror i Landskrona i april förra året.

● En ung afghanska hedersmördades brutalt i en av Stockholms förorter. Domen avslöjades för inte så länge sedan i medierna.

● I februari i år avslöjades hur tre män reste från Holland till en lägenhet i Farsta för att hedersmörda en ung kvinna och hennes man för att hon, mot familjens vilja, hade gift sig med mannen.

● I somras mördades en 19-åring flicka av sin mans bror i en Stockholmsförort.

● En iranskfödd kvinna fick sina läppar avskurna av sin man som är läkare.

● Två ytterligare tonåringar med utländsk härkomst ”föll” förra sommaren från balkongen, alternativt begick ”självmord”, också detta i en av Stockholms förorter.

● I Västerås mördades en 33-årig kvinna av sin man på en offentlig plats.

I alla dessa fall har personerna varit aktuella hos någon myndighet. I de flesta fall har polisen känt till att det fanns överhängande hot mot kvinnorna. Ändå har ingen av kvinnorna kunnat räddas.

Samhället i stort tycks ha nonchalerat de tecken som tidigt tydde på att dessa unga kvinnors liv var i fara. Hur många fler som har mördats vet vi inte, eftersom brottsrubriceringen ibland är missvisande. Detta dubbelspel präglar också statistiken där hedersmorden lyser med sin frånvaro.

De senaste månaderna har SVT:s Uppdrag Granskning visat hur vissa religiösa samfund förnekar kvinnors grundläggande rättigheter, som att kunna skiljas eller anmäla våld. Detta är bara en droppe i havet. Inom religiösa samfund sker ofta en öppen diskriminering av kvinnor, inte minst genom en könssegregering inom organisationerna.

Vi möter kvinnor och flickor som berättar att de kallas för ”horor” om de inte följer den religiösa församlingsledarens påbud ifråga om klädsel och beteende. Vi känner till rapporterna om ”köksolyckor” och balkongflickor, om oskuldsintyg och mödomshinneoperationer, om barn som tvingas att ingå äktenskap mot sin vilja.

Ungdomsstyrelsens omfattande undersökning Gift mot sin vilja (2009) visar att det i dagens Sverige finns drygt 70 000 ungdomar som kan ha blivit berövade elementära rättigheter som att själva kunna välja till exempel en framtida livspartner. Frågan är hur samhället och makthavarna skulle agera om dessa 70 000 var ”etniskt svenska” ungdomar?

Det finns en vilja hos många att göra något, men rädslan för att bli kallad för ”rasist” har lett till passivitet. Barn och kvinnor med utländsk bakgrund har fått lida i decennier, utan att samhället ingriper. Politiska makthavare har låtit patriarkala konservativa religiösa krafter och ideologier bestämma över kvinnors och ungas individuella fri- och rättigheter. Vårt samhälle har låtit ett parallellt samhällssystem växa
fram som styrs efter sina egna lagar.

Hedersförtrycket är en grundläggande del av det patriarkala förtrycket. Det finns tyvärr i hela världen, och det utövas av många samhällsgrupper på olika sätt. Hedersmord är ofta kollektivt sanktionerat och fler än en gärningsman kan vara inblandade. Därför behövs det större kunskap, bättre verktyg och starkare åtgärder för att förebygga mord och förtryck i hederns namn.

Samhällets politiska och sociala organ bär ett särskilt ansvar för detta. Mänskliga fri och rättigheter är universella och odelbara och kan inte relativisternas. Vi måste protestera och visa vår intolerans mot dessa alla förtryck. Därför ställer vi dessa krav:

● Gör kvinnokonventionen och Barnkonventionen till svensk lagstiftning.

● Tillsätt en haverikommission som utreder alla mord i hederns namn,
särskilt de så kallade balkongflickorna.

●  Tillsätt en kommission som utreder rättsväsendets agerande när gäller
våldtäktsutredningar.

● Inför handlingsplaner mot rasism och hedersvåld i skolor och socialtjänst.

● Skapa instrument som gör att poliser kan identifiera hedersmord. Flera av våra grannländer har lyckats bättre med att känna igen och förebygga denna typ av våld än Sverige. Frågan är hur många liv som måste gå till spillo innan de nödvändiga insatserna görs?

Kraven syftar till att nå ett övergripande mål – att säkra att samtliga medborgare ska kunna åtnjuta demokratiska rättigheter utan inskränkningar.

Kurdo Baksi, journalist och skribent
Maria Rashidi, ordförande i Kvinnors Rätt
Amineh Kakabaveh (V), ordförande för Varken hora eller kuvad
Haideh Daragahi, doktor i idéhistoria, samhällsdebattör
Halala Rafi, samordnare i IKKR och kvinojouren NINA
Margareta Olofsson, ordförande för Rädda Barnens Hedersgrupp i Stockholm
Azar Mahloujian, författare och aktivist
Devrim Aslan, ordförande för VHEK Norrköping
Ekim Caglar, frilansskribent och styrelseledamot VHEK
Eva Nauckhoff, genusvetare och styrelseledamot VHEK
Sedika Muhammadi
Farideh Rezai, ordförande Iransk kvinnokamp
Iréne Matthis, Grupp 8
Anna Steele (FP), ordförande för Liberala Kvinnor
Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnolobby
Arne Ruth, journalist och skribent samt före detta chefredaktör för DN Kultur

Samtal och filmvisning om feminism

Med anledning av filmen Den gröna cykeln bjuder Bio Rio in till ett samtal om feminism med Amineh Kakabaveh.

21/3 kl 17.30-19.30 Bio Rio, Hornstull

Amineh Kakabaveh är ledamot i Riksdagen för V samt ordförande för den antirasistiska och feministiska gräsrotsrörelsen Varken hora eller kuvad. Kakabaveh har vid ett flertal gånger debatterat frågan om kvinnors situation i länder där Sverige och EU exporterar krigsmaterial.

Filmen Den gröna cykeln presenteras av Folkets Bio och Folkets Hus och Parkers närverk World Wide Cinema. Haifaa Al Mansour är Saudiarabiens första kvinnliga regissör. Festivalpubliken på Göteborg International Film Festival 2013 röstade fram Den gröna cykeln (Wadjda) till bästa långfilm i tävlingen Publikens val.

Varmt välkommen!

Bio Rio

http://www.biorio.se/

P.s. Filmen visas även den 25 mars kl.19 på Folkets Hus i Kärrtorp – så om du missar chansen på torsdag finns det möjlighet 25 mars också.

Debattörerna: Kvinna, du jobbar gratis efter 15:52

Artikeln ursprungligen publicerad i Aftonbladet.
_____________

Jämfört med förra året får kvinnor betalt en minut mer per dag och 15:51-rörelsen har bytt namn till 15:52-rörelsen. I år jobbar kvinnor gratis efter kl. 15:52. Varje dag. Med den förbättringstakten är det 68 år kvar tills även kvinnor har lön hela dagen. En förändring i raskare takt kräver åtgärder. Vi i 15:52-rörelsen har några förslag.

Förra året bildades 15:51-rörelsen på initiativ av Sveriges Kvinnolobby. Med historisk bredd gjorde politiska kvinnoförbund, fackliga organisationer och kvinnorörelsens organisationer gemensam sak kring ett mål – jämställda löner. Vårt budskap var och är att även kvinnor ska ha lön hela dagen.

Kvinnors lön är i snitt 14,1% lägre än mäns beräknat på ten medellön, som omräknats till heltid. Det betyder att en genomsnittlig kvinna tjänar 4400 kronor mindre i månaden än en genomsnittlig man. Eller att kvinnor varje år får 52000 kronor mindre i plånboken än män. Under ett arbetsliv blir det drygt 2 miljoner kronor. Om deltidslönerna inte räknas upp till heltider blir skillnaden 3,6 miljoner kronor.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män börjar redan vid de första jobben. Under resten av arbetslivet ökar skillnaderna. Och männens löner är inte bara högre, män har också en större lönespridning, vilket ger en bättre löneutveckling under yrkeslivet. Den minsta löneskillnaden finns i kommunal sektor. Där är också lönenivån lägst. Den största löneskillnaden finns i privat sektor bland tjänstemannayrken. Där är lönenivån högst.

Den officiella statistiken innehåller flera bekymmersamma fakta. Som att kvinnodominerade yrken ofta är organiserade utifrån deltider, att kvinnor utför mer obetalt arbete och att kvinnor tar ut 76 % av föräldraledighetsdagarna. Medan kvinnors deltidsjobbande påverkas av antalet barn och av det yngsta barnets ålder, är det inte så för män. Däremot tjänar män mer ju fler barn de har.

Sammantaget finns det kraftfulla strukturer som drar kvinnor bort från betalt arbete vilket återverkar negativt på löner och löneutveckling. Men det finns också mekanismer som gör att kvinnodominerade yrken inte har det löneläge som yrkets kompetens och ansvar borde ge. Många kvinnor arbetar i sådana krävande och värdemässigt diskriminerade yrken.

15:52-rörelsens organisationer är överens om att det krävs ett gemensamt och långsiktigt arbete med en palett av åtgärder för att komma till rätta med de ojämställda lönerna. Vi sitter inne med mycket kunskaper och har trots våra olika utgångspunkter enats om fyra förslag som skulle föra arbetet framåt:

Skärp kraven på lönekartläggningar. I dag ska lönekartläggningar göras av arbetsgivare vart tredje år. Vi vill att det ska ske varje år.

Ge JA-Delegationen för jämställdhet i arbetslivet i uppdrag att klarlägga de mekanismer som skapar värdediskriminering och ojämställda löner, och att ge förslag på hur värdediskriminering kan motverkas.

Stimulera ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Arbeta för att kvinnors och mäns ansvar för hem och familj delas lika. Detta finns inskrivet i Handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking som Sverige undertecknade redan 1995.

Ge kvinnor och män samma rätt till heltidsarbete. Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är ekonomisk självständighet livet ut.

I dag klockan 15:52 uppmärksammar tusentals kvinnor och män att den betalda arbetstiden för kvinnor är slut genom att delta i manifestationer runt om i landet och i sociala medier. Tiden rinner i väg. Vi har inte råd att vänta 68 år på att låta kvinnor få lön hela dagen!

 

Amineh Kakabaveh

Ordförande, Varken hora eller kuvad

Annelie Nordström

Förbundsordförande, Kommunal

Annika Strandhäll

Förbundsordförande, Vision

Birgitta Wistrand

Ordförande, Fredrika Bremer-förbundet

Carina Ohlsson

Ordförande, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Ewa Larsson

Ordförande, Gröna kvinnor

Eva Nordmark

Ordförande, TCO

Gertrud Åström

Ordförande, Sveriges Kvinnolobby

Gudrun Tiberg

Ansvarig, Kvinnor för fred, väst

Gunilla Hjelm

Ordförande, Centerkvinnorna

Heike Erkers

Förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR

Helena Hellström Gefwert

Ordförande, Miljöpartiets jämställdhetskommitté

Kirsti Kolthoff

Ordförande, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Lena Sommestad

Förbundsordförande, S-kvinnor

Maria Fälth

Förbundsordförande, Kristdemokratiska kvinnoförbundet

Sineva Ribeiro

Ordförande, Vårdförbundet

Sophia Lövgren

Generalsekreterare, Sveriges makalösa föräldrar

Stina Svensson

Talesperson, Feministiskt initiativ

Susanna Gideonsson

Vice ordförande, Handels

Veli-Pekka Säikkälä

Avtalssekreterare och vice förbundsordförande, IF Metall