Monthly Archives: november 2012

Interpellation: Situationen i Iran

Fråga till utrikesminister Carl Bildt.

I allmänhetens medvetande är Iran känt för tre saker.

1) Landet har rikliga tillgångar av olja som ger mycket goda inkomster. 2) Det beskylls för att ha ett kärnkraftsprogram som syftar till framställning av kärnvapen. 3) Det är även känt för att tillsammans med Kina vara det land som genomför högst antal avrättningar i världen.  Till detta kommer att landet har ett genomkorrumperat rättssystem. Sett över tiden har antalet avrättningar varierat år från år. Just nu är man på väg mot en toppnotering.

När den islamiska regimen tog makten 1979 skrevs en ny grundlag baserad på Sharia-lagar. Iran styrs av en mycket liten klerikal klick sedan 1979, som lade beslag på landets tillgångar och berikade sig själva utan varje tanke på befolkningen. I ett land med väldiga rikedomar som Iran lever stora delar av befolkningen i djupaste misär. Prästerskapet knöt till sig ett parasitärt och privilegierat skikt av karriäristiska byråkrater, teknokrater och militärer.

Domstolarna struntar i vad lagarna föreskriver när det gäller bevisföring, domstolsförfarande, m.m. De styrande följer inte landets lagar. Inte heller domstolarna gör det. I fall där högre instans frikänt människor som dömts till fängelse i lägre instans verkställs inte frigivningen. Den princip som gäller är att förfölja, förtrycka och injaga skräck. Grymheten är utstuderad. Männen hängs med lyftkran. Kvinnorna stenas.

Därför ökar antalet avrättningar; avrättningar vilka verkställs offentligt för att skrämma människor till underkastelse. Politiskt oppositionella avrättas eller fängslas efter att falskeligen anklagats för narkotikabrott. Fackföreningsledare döms till långa fängelsestraff och i fängelserna utsätts de för tortyr.

I dag riktas blickarna dock inte mot förtrycket i Iran, mot det ökande antalet avrättade. Dessa missförhållanden har kommit i skuggan av huruvida Iran har ett kärnkraftsprogram som också innefattar kärnvapenproduktion.

Det är hög tid att omvärlden vänder blicken mot förhållandena inne i Iran. Just nu sitter flera fackliga ledare i fängelse, dömda till långa fängelsestraff. Och fler står inför rätta och hotas av samma öde. Bland de fackföreningsledare som har dömts till långa fängelsestraff på detta sätt är: Reza Shahabi, Afshin Osanloo, Behnam Ebrahimzadeh, Mohammad Jarahi, Pedram Nasrollahi och Shahrokh Zamani.

Den sistnämnde, Shahrokh Zamani, har i ett utsmugglat brev vänt sig till chefen för ILO och vädjat om stöd och hjälp för sig och sina kamrater och medfångar.

De finns säkert anledning att granska den iranska regeringens kärnkraftsprogram. Men detta kan inte få skymma vad som sker med medborgarna inne i landet.

Där alltfler människor lever i ett tilltagande armod och där förföljelserna, fängslandena och avrättningarna tilltar.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

1)      Vad avser utrikesministern att göra för att EU:s och FN:s uppmärksamhet när det gäller förtrycket inne i Iran ska öka?

2)      Vad avser utrikesministern att göra för att organisationer som ILO ska uppmärksamma förföljelserna av fackliga ledare och brotten mot mänskliga och demokratiska rättigheter, såsom förenings- och yttrandefriheten inne i Iran?

………………………………………

Amineh Kakabaveh (V)

Annonser

Brev till Turkiets president Abdullah Gül

Stockholm 07 November 2012

To President of Turkey Mr Abdulah Gül

I the middle of September 2012 a group of nine female prisoners started a hunger strike in the prison of Diyarbakir. Hundreds of prisoners followed their example. It is the biggest hunger strike in Turkey in modern times. Most of them has been in imprisoned since 2009 and have not been taken court for trial.
The hunger strikers demand full cultural rights for the Kurdish people in Turkey. Therefore they demand to talk and hold their speeches for their defence in their mother tongue, Kurdish, in court. Because of this the prisoners are denied a fair trial.

The human rights organization IHD has demanded that the Turkish government must respect the Malta Declaration when it comes to the treatment of the hunger strikers.
The Turkish government has however not commented the situation at all and Turkish media has been silent about the situation in the prisons, which now is very critical for many of the hunger strikers. If the Turkish government does not act there is a great risk that people in the prisons will die, which will make a peaceful solution of the Kurdish question more difficult. Now after two months of hunger strike people in the prisons can begin to die any minute.

Now after having kept these people in prison for three years without a fair trial
the Turkish authorities must immediately release them or organize fair trials and
the Turkish government must find a way to start serious talks or negotiations with Kurdish leaders and organizations.

Amineh Kakabaveh
Member of the Swedish Parliament