Monthly Archives: juni 2012

Om Syrien i Flamman

Gör något i Syrienfrågan

Sedan ett år tillbaka pågår ett uppror i Syrien mot Bashar al Assads diktatur. Den välrustade diktaturen har mött upproret med hämningslös brutalitet. Idag har diktaturens medfört att 14 000 människor förlorat livet. En mycket stor del av dödsoffren är barn. Hur många som blivit allvarligt skadade är okänt.

Omvärlden har efterhand infört alltmer långtgående sanktioner mot regimen. Regimen reagerar inte på dessa utan fortsätter sitt urskiljningslösa mördande och beskyller oppositionen för terrorism. Regimen försöker valhänt rättfärdiga sin urskiljningslösa mördande av civila med att al Qaida skulle verka inom oppositionens led. Ytterst lite talar för detta. Det borde idag vara en självklarhet att Sverige deltog mer aktivt när det gällde att skapa skydd och stöd åt Syriens folk. Det borde även vara självklart att den svenska vänstern utgjorde en drivande kraft i detta arbete.
Vad vi sett från svensk sida är dock en anmärkningsvärd tvehågsenhet – för att inte säga flathet. Det borde vara en självklarhet att den svenska vänstern kräver mer kännbara åtgärder än vad som hittills vidtagits mot den syriska regimen.
Jag vet att brytande av diplomatiska förbindelser, att utvisa den syriske ambassadören är en långtgående åtgärd, men det finns andra diplomatiska sanktioner man kan vidta. Men hittills har ingenting i den vägen diskuterats. För övrigt borde Sverige kunna öka sitt humanitära bistånd till dem som förföljs, fördrivs och skadas.

Varifrån kommer denna handfallenhet? Varför förs det ingen diskussion av detta slag – även inom vänstern? Fick man kalla fötter efter det att man ställde upp och stödde Natos militära ingripande i Libyen. Har vi blivit förlamade efter att vi sett att det dök upp starka islamistiska tendenser i Tunisien och Egypten.
Det är uppenbart att det som idag händer i Tunisien, Libyen och Egypten utgör ett bakslag för demokratin och jämställdheten. Man kan känna en viss besvikelse däröver. Men det kan ju inte hindra oss från att vidta kraftfulla åtgärder när det gäller försvaret av det syriska folkets mänskliga rättigheter, öka vårt humanitära bistånd och vidta ytterligare diplomatiska och sanktioner.
Detta är viktigt i en situation där vår utrikesminister hittills endast sagt att han ”ska se över frågan”. Detta kunde han mycket väl ha gjort på ett mycket tidigare stadium och utan att först höra sig för med USA:s utrikesminister Hilary Clinton.
USA har sina maktpolitiska intressen där Nato är ett av instrumenten. Ryssland och Kina har sina. I förhållande till dessa båda maktspelare bör Sverige ha en egen dagordning grundad i försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter och undvika att understödja konkurrerande stormakters geopolitiska intressen.

Inom vänstern har vi liksom andra partier varit upprörda över vad som skett och sker, men varit förvånansvärt lågmälda när det gällt att ställa politiska förslag om vad Sverige ska göra eller vad Sverige ska göra inom EU. När den svenska regeringen inte gör det finns all anledning att vänstern höjer sin röst. Diplomati i all ära, men det krävs politiska ställningstaganden och politisk opinionsbildning för att diplomatin ska få ett bra innehåll.

AMINEH KAKABAVEH

Fråga rörande fängslandet av kurdiska politiker i Turkiet

Repressionen och förtrycket mot kvinnor är omfattande i olika delar av världen. Turkiet är ett kandidatland till EU. Därför har omvärlden och jag stora förväntningar när det gäller respekten för yttrandefrihet, demokrati, kurdernas rättigheter samt kvinnors rättigheter. Med anledning av detta har jag varit engagerad i demokrati och mänskliga rättigheters frågor i bl.a.  Turkiet. Nu senast har jag bland annat ställt frågan nedan till utrikesminister Carl Bildt.

_________________________________________

I torsdags 24 maj 2012 dömde turkisk domstol återigen den kurdiska parlamentsledamoten och mottagaren av Europaparlamentets pris för mänskliga rättigheter, Leyla Zana till fängelse. En dag efter den 25 maj 2012 dömde turkisk domstol även den kurdiska parlamentsledamoten och DTK:s (Demokratiska samhällskongressen) språkrör Aysel Tugluk tillfängelse. Aysel Tugluk har dömts till 1 år och 15 dagars fängelse för två tal hon
hållit år 2007. Tugluk anklagas för att ha ”bedrivit propaganda för en illegal organisation” på grund av ett tal hon hållit under den numera förbjudna Demokratiska samhällspartiet DTP:s kongress. Leyla Zana har dömts till tio års fängelse för nio tal hon hållit mellan åren 2007-2008. Hon anklagas för att ha ”begått brott på uppdrag av en illegal organisation, trots icke-medlemskap” och ”bedrivit propaganda för en illegal organisation”. Leyla Zana har redan tidigare avtjänat tio år i turkiskt fängelse. Hon var den första kurdiska kvinnan som valdes in i det turkiska parlamentet 1991. År 1994 dömdes hon till 15 års fängelse för att ha talat på kurdiska och burit ett pannband med de kurdiska färgerna grönt, rött och gult under parlamentseden. Leyla Zana frigavs inte förrän tio år senare efter påtryckningar från Europadomstolen. 1995 fick hon Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet, men kunde inte ta emot priset förrän 2004. Att förbjuda människor att hålla tal om eller på annat sätt ge uttryck för det kurdiska folket kulturella rättigheter är ett allvarligt brott mot den yttrandefrihet som krävs för en fungerande demokrati.
Jag vill fråga utrikesministern vad han avser att gör för Sveriges del och inom EU för att förmå den turkiska  saten att respektera demokrati och yttrandefrihet och att Leyla Zana och Aysel Tugluk friges?

Sudan-fråga till Carl Bildt

Kvinnors och barns rättigheter i Sudan

Enligt Amnesty International och Human Rights Watch har Intisar Sharif Abdallah, 17 år, dömts till döden för påstått äktenskapsbrott i Sudan och ska stenas till döds. Hon är mor till tre barn och det yngsta är fem månader gammalt. Dessa riskerar nu att bli moderlösa. Intisar har medgivit att hon tvingades erkänna sitt äktenskapsbrott under tortyr.

Enligt FN:s Barnkonvention räknas alla under 18 år som barn och får inte behandlas på det vidriga sätt som skett i Sudan. Domen är också ett brott mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Det enda rimliga är att domen omedelbart upphävs och att Intisar försätts på fri fot.

Med anledning av detta lyder min fråga till utrikesministern Carl Bildt såhär:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Sudan ska följa FN:s konvention om mänskliga rättigheter och FN:s konvention om kvinnan och barnets rättigheter?