Artikel om situationen rörande mänskliga rättigheter i Turkiet

Tillsammans med Jan Lindholm och Desirée Pethrus har jag skrivit följande artikel om situationen i Turkiet. Idag publicerades den på SVD Brännpunkt.

______________________________________________________

Chockerande försämring när det gäller mänskliga rättigheter i Turkiet

I samband med att Turkiet blev kandidatmedlem i EU och en tid därefter har demokratiska politiska krafter i Europa hoppats på en demokratisk utveckling i landet. Turkiet genomförde också en rad förändringar i sin lagstiftning som pekade i den riktningen. Många i Europa hoppades på ett slut på statens våld mot journalister, författare, forskare och andra intellektuella. Så har dock inte blivit fallet. Brotten mot mänskliga- och demokratiska rättigheter fortsätter.

I dag sitter ett hundratal journalister och författare fängslade eller lever under hot om att efter ett frisläppande åter bli fängslade, vilket flera människorättsorganisationer protesterat emot.

En av dem är Ragip Zarakolu, författare och förläggare, som nyligen släpptes efter internationella påtryckningar. Han hade tidigare fängslats vid upprepade tillfällen och utan bevisning utsatts för grundlösa beskyllningar om brott mot Turkiets lagar. Anklagelserna mot honom har dock aldrig tagits tillbaka i samband de olika tillfällen han frigivits. Zarakolu upplever sig därmed intellektuellt lika fängslad i frihet, som när han satt bakom fängelsets murar.

Den kurdiske författaren, advokaten och människorättsaktivisten Muharrem Erbey sitter sedan slutet av 2009 fängslad i Diyarbakir. Han är bland annat anklagad för att ha smutskastat den turkiska staten under ett seminarium i Sveriges riksdag. Det han delgav seminariedeltagarna var en enkel faktaredogörelse för vad som hänt honom själv i Turkiet. Han delgav därmed åhörarna uppgifter om den turkiska statens sätt att hantera kritik – uppgifter som för de allra flesta i auditoriet endast var en ytterligare bekräftelse på vad så många andra under årens lopp vittnat om.

Fängslandet av Erbey är i dag bara en bekräftelse på att han haft rätt i sin kritik av den turkiska staten.

Ännu ett av dessa absurda fall rör professor Busra Ersanli, 61, som sitter fängslad anklagad för terrorbrott. Verklig bevisning saknas helt och hållet. Professor Ersanli är forskare och undervisar på universitetet. Man använder exempelvis hennes egen forskning om kurderna, som hon i decennier arbetat med på universitet och som föreläsare, emot henne. Hennes förbrytelse består också i, enligt den turkiska staten, att ha undervisat i sina universitetsämnen vid det politiska partiet BDP:s politiska akademi, något som i ett demokratiskt land snarast betraktas som en merit. BDP är ett oppositionsparti i det Turkiska parlamentet.

Den turkiska staten har också arresterat journalisten Zeynep Kuray. Detta efter hennes avslöjanden om förekomsten av våldtäkter och misshandel av kvinnor och barn i fängelser och arrestlokaler.

När vi i början av april mötte Busra och Zeynep i Bakirkoy kvinnofängelse i Istanbul kändes allt absurt och overkligt. De har båda en stark drivkraft att lyfta mänskliga rättigheter och det är uppenbarligen hotfullt i dagens Turkiet. Alla som på något sätt stödjer kurdernas rättigheter i skrift eller tal, är i fara och kan fängslas på mycket lösa grunder.

Detta är endast några få exempel på de övergrepp som den turkiska staten begår mot de medborgare som är kritiska till den ordning som råder – en ordning där en grundläggande mänsklig och demokratisk rättighet som yttrandefriheten är undertryckt och kritiker och oppositionella förföljs.

I Europa har man hoppats på en demokratisk utveckling. Såväl Romani Prodi, Carl Bildt med flera har från EU:s sida lovordat de förändringar som för några år sedan genomfördes i den turkiska lagstiftningen. Lagarna har dock inte tillämpats. Orsakerna till detta kan vara tre:

• Ändringarna i lagstiftningen var bara ett cyniskt spel för gallerierna inför ett hägrande EU-medlemskap som skulle kunna ge Turkiet ekonomiska fördelar.

• Den turkiska regeringen har ett mycket svalt intresse för demokratiska fri och rättigheter och tar inte dessa på allvar.

• Den turkiska regeringen inte har full kontroll över den statsapparat som den har att leda och styra, utan andra krafter, den så kallade djupa staten, har fortfarande ett betydande inflytande över den politiska utvecklingen i landet.

Med tanke på hur det ser ut för det hundratal journalister som i dag sitter i turkiska fängelser, såväl turkar som kurder, borde det vara en självklar plikt för den svenska regeringen, riksdagens politiska partier, för svenska journalister och författare, fackföreningar och andra folkrörelser att för demokratins skull protestera mot den turkiska statens undertryckande av yttrandefriheten så att dessa och andra oskyldiga personer snarast frisläpps.

AMINEH KAKABAVEH (V)
riksdagsledamot

DÉSIRÉE PETHRUS (KD)
riksdagsledamot

JAN LINDHOLM (MP)
riksdagsledamot

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s