Debattartikel: Migrationsverkets kompetensbrist gör att människor dör

Publicerad i SVT Debatt
____________________________________

ASYL I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asyl-handläggningarna i Sverige inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuellt övergrepp beaktade som asylskäl. Man måste alltså fråga sig: Hur okunnigt får migrationsverket vara och hur lätt tar egentligen myndigheten och regering på frågan om kvinnors asylskäl? Det skriver riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh och läkaren Håkan Lindström.

Vi har kommit i kontakt med två irakiska tjejer som har sökt en fristad i Sverige. Vi  upplever en enorm besvikelse över myndigheternas  hanteringen av  detta fall. Detta fall är ett typfall som gått snett och det finns även andra typfall där praxis inte följer riksdagens intentioner och att ge skydd till personer som lever under hot. Flera exempel kan visas där man gjort missbedömningar och personer dödats när dom avvisats till sina
hemländer. Någon gång måste alla dessa exempel kunna läggas samman och leda en förändrad politik och/eller en förändrad praxis.

Det lesbiska paret Pari och Delsa från Irakiska Kurdistan framträdde i Tv4 och Sveriges Riksdag 30 nov på ett seminarium om kvinnors asylskäl berättade om sin situation. I patriarkala klansamhällen som Irak och irakiska Kurdistan betraktas homosexualitet, alldeles särskilt, som en oerhörd skam för familjerna och samhället därför måste fysiskt utplånas. Män som utför dessa mord betraktas som hjältar och hyllas av familjerna.
Paris och Delsas situation är således ytterst farlig. En av kvinnorna har för övrigt redan dödförklarats av systemet och polisen. Hon kommer således inte att saknas av några myndigheter om hon dödas. Klansystemets regler och synsätt gör sig även gällande myndigheterna, bl.a. inom polisen. De kan alltså räkna med att de även kommer att förföljas av polis.

Pari och Delsa är mycket besvikna över de advokater som de tilldelats av migrationsverket. Dessa var inte intresserad av att hjälpa och en av advokaterna ville ens höra varför hon varför hon var i Sverige och vilka skäl hon hade för att få asyl i Sverige. Dessa advokater kunde inte ens övertyga migrationsverket och domstolarna om tjejernas sexuella läggning. Detta trots att detta är uppenbart för alla som känner dem. De har också de bott tillsammans i ett enda rum i en lägenhet under de 5 år de vistats i Sverige.  Paris och Delsas fall skulle även ha tagits upp i Europadomstolen, där de emellertid fick avslag på grund av deras tillförordnade advokater, som Migrationsverket utsett, inte hade följt upp
deras ärende i tid. De fick således avslag på grund av att Migrationsverket utsett en advokat som inte gjorde det jobb var tillsatt att göra. En av tjejerna genomgår nu också en endokrinologisk utredning avseende eventuell hormonproducerade hjärntumör.

Man måste alltså fråga sig: Hur okunniga får myndigheten vara och hur lätt tar egentligen  myndigheten och regering på frågan om kvinnors asylskäl. Måste inte ett sådana flagranta fel rättas till av den ansvariga myndigheten? Tydligen inte för Pari och Delsa som hotas av utvisningen och död för att Migrationsverket utser inkompetenta advokater åt dem.

Dessvärre är den verklighet både för dessa tjejer och för oss som har kontakt med bl.a. av kvinnor med liknande berättelser. Det är kvinnor som har arbetat som aktivister i den spirande kvinnorörelsen i Irak. Det är kvinnor som lever under ständigt hot.  Det pågår ett ständigt krig mot kvinnors rättigheter i Irak. Det finns flera kvinnoaktivister och
författare vilka har fått asyl i Sverige. I utlänningslagen står: År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse p.g.a. kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning. Ska inte svenska myndigheter tillämpa svensk lag även när det gäller flyktingar eller är det inte så noga när det gäller kvinnor från Irak?; vi har ju redan tagit emot så många från det landet.

Latif Khanim som är chef på kvinnojouren Assudda  i Kurdistan Irak har vid flera tillfällen kontaktat svenska  och norska myndigheter och det konsulatet och vädjat till Sverige att inte skicka tillbaka de kvinnor som söker asyl på grund av hedersrelaterat våld. I stället för att lyssna på dem som dagligen arbetar kvinnors med förföljda kvinnor i Irak gjorde Migrationsverket en egen resa till regionen. Under det officiella besöket visade makthavarna att det finns kvinnojourer i Mellanöstern och Irakiska Kurdistan. Men dessa kvinnohärbärgen är redan fulla och antalet kvinnojourer är helt otillräckliga i förhållande till massiva kvinnoförtryck som finns i dessa kulturer och många  kvinnor mördas varje
månad i Irak. För att få en inblick i hur utbrett kvinnoförtrycket i hela Mellanöstern och i detta fall i Irak och irakiska Kurdistan räcker det definitivt inte med kort besök på några hårt kämpande kvinnojourer och samtal med vissa officiella personer som kan ha en mer liberal syn på kvinnors rättigheter än det som är utbrett i de djupa folkleden.

I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asyl-handläggningarna i Sverige inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuellt övergrepp beaktade som asylskäl.

Hur kan man avvisa människor med hänvisning till att man saknar kompetens? Migrationsverkets egna rapporter om situationen för kvinnor i olika länder visar inte heller hela sanningen. Ett exempel är rapporten ”Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak” (MIV 2009-07-24) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar
svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se t.ex. MIG 2008:39).

Avslutningsvis kan vi inte se annat än konstatera att  i alltför många fall inom Migrationsverket finns med förfärande blandning  av okunnighet, naivitet, misstro, nonchalans och dåligt omdöme. Fortsätter det på det viset kommer Migrationsverkets legitimitet att allvarligt ifrågasättas. Att en del fall kunnat föras till ett lyckligt slut har inte berott på enskilda personer eller organisationer tagit sig an deras fall drivit dem. Men vad
betyder det. Skall flyktingars rättssäkerhet vara beroende av turen att stöta på en människa eller kommer i kontakt med en organisation som kan ta sig an dem.

Flyktingpolitik och flyktingmottagande kan inte vara ett hasardspel. Misstag som i Paris och Dibas fall bör kunna rättas till.

Amineh Kakabaveh, Ordf. Föreningen Varken hora eller kuvad och Riksdagsledamot Vänsterpartiet
Håkan Lindström , distriktsläkare Kälarne Jämtland
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s