Monthly Archives: februari 2012

Debattartikel: Sverige utvisar lesbiskt par till en trolig död i Irak

Publicerad i SVT Debatt.

_____________________________

ASYL Pari och Dilsa, 25 och 29 år, lever i ett lesbiskt förhållande. De kom från Norra Irak och sökte skydd här i Sverige då deras familjer hotade dem till livet på grund av deras sexuella läggning. Efter fem års väntan på uppehållstillstånd i Sverige, inhysta i ett rum i en lägenhet med andra asylsökande kvinnor, utvisades de. Med stor sannolikhet kommer de att dödas. De män som utför sådana dåd betraktas i det dessa kulturer med aktning och som hjältar, skriver Amineh Kakabaveh, ordförande för organisationen Varken hora eller kuvad.

Är svensk migrationspolitik säker? Migrationsminister Tobias Billström brukar i debatter och samtal ständigt framhålla det rättssäkra i vårt asylsystem. Alla som är berättigad till skydd i Sverige får det. Först görs en utredning av Migrationsverket, sedan prövas fallen i Migrationsdomstolen och i sista hand i Migrationsöverdomstolen. Den förre generaldirektören för Migrationsverket, Eliasson, brukade också understryka att man tar hänsyn till skyddsbehoven med en bred marginal.
Inom organisation Varken hora eller kuvad har vi kommit i kontakt med två unga kurdiska kvinnor, Pari och Dilsa, 25 och 29 år, som lever i ett lesbiskt förhållande. De kom från Norra Irak och sökte skydd här i Sverige då deras familjer hotade dem till livet. Orsaken till detta var deras sexuella läggning.
I fem år har de väntat på uppehållstillstånd i Sverige, inhysta i ett rum i en lägenhet med andra asylsökande kvinnor. De har levt på sin månatliga ersättning av 1800 kr/mån och tillbringat tiden med att slötitta på TV. Någon språkutbildning har de inte haft rätt till. De tilldelades ett par advokater som träffade dem under minimal tid. Den ene frågade inte ens varför hon sökte asyl eller varför hon hade kommit till Sverige.
När man läser Migrationsverkets utredning får man uppfattningen att man utgår från att kvinnorna har en påhittad berättelse och förhöret förs i en hård ton som liknar en värsta mordutredning hos polisen. Dessa kvinnor med några få års skolgång utsätts för det starkaste förhör där man förutsätter att de ljuger. Handläggaren försöker på alla sätt att ”dribbla” bort dem och försöker hitta motsägelser och oklarheter i deras berättelser. Till exempel påtalar man att Pari vid ett tillfälle påstått att hon slutat ett arbete i Irak i juni 2006 men vid ett annat tillfälle sagt att hon slutade 15 juli. Av detta drar migrationsverkets handläggare den slutsatsen att hennes berättelse inte är trovärdig. Likaså frågar man Dilsa om hon kan visa att hon verkligen är homosexuell och har en relation till en annan kvinna. Dilsa tar då upp ett foto som visar de båda tillsammans. Handläggaren gör då stor affär av att ett foto inte är något bevis. Dilsa är inte trovärdig! Helt grundlöst antas alltså relationen vara ett falsarium. Det som borde vara ett belägg för en sann berättelse förvandlas till ett belägg för att de ljuger. Migrationsutredarens logik blir alltså: Ju fler saker som gör de sökandes sak trovärdig är bevis för att de ljuger!

Och så går det på när man läser Migrationsverkets utredning om Dilsa och Pari. Migrationsverket avslår Pari och Dilsas ansökan om asyl. Migrationsdomstolen har inget att invända och det har heller inte Migrationsöversdomstolen. Saken överklagades sedan till Europadomstolen men på grund av slarv från de utsedda advokaterna togs inte saken upp i tid utan det blev avslag även där.
Nyligen återfördes Pari och Dilsa till norra Irak. Man får lätt uppfattningen av Billströms och andras uttalande att den asylsökande får framlägga sin sak i en domstolsprocess – men i själva verket är det mycket sällan det går till någon process där den asylsökande får framlägga sin sak inför domare och nämndemän. Istället tar Migrationsdomstolen ställning till Migrationsverkets utredning utan att träffa de människor som saken handlar om.
Pari och Dilsa är fingerade namn. Kvinnorna har inte velat framträda med sina riktiga namn i Sverige. Det beror inte på att de är rädda för det svenska samhället utan på att landsmän och andra män från Mellanöstern inte ska kunna känna igen dem här. På sin första asylförläggning i Ånge var det nära att de dödats av en asylsökande landsman som försökte köra över dom med en bil. Kvinnorna polisanmälde händelsen men inget hände. I stället flyttades de till en annan plats till dess mannen hade flyttat söderut.
Hur kommer det gå för Pari och Dilsa i Irak? De har helt brutit med sina familjer. De måste försöka hitta en plats där de förblir anonyma för sina familjer och sin släkt. I det klansamhälle som Kurdistan är bedömer flertal personer som känner förhållandena där det som osannolik att de klarar detta. Med stor sannolikhet kommer de att dödas. De män som utför sådana dåd betraktas i det dessa kulturer med aktning och som hjältar. Det hör också till saken att Migrationsverket aldrig tar reda på hur det går för personer som har blivit avvisade. Migrationsverket har inte detta uppdrag, heter det. En samvetslös formulering värdig en fullfjädrad byråkrat.

Amineh Kakabaveh, Ordförande (Varken hora eller kuvad), fil.mag i socialtarbete
Håkan Lindström, distriktsläkare , Kälarne Jämtland
Annonser

Debattartikel: Migrationsverkets kompetensbrist gör att människor dör

Publicerad i SVT Debatt
____________________________________

ASYL I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asyl-handläggningarna i Sverige inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuellt övergrepp beaktade som asylskäl. Man måste alltså fråga sig: Hur okunnigt får migrationsverket vara och hur lätt tar egentligen myndigheten och regering på frågan om kvinnors asylskäl? Det skriver riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh och läkaren Håkan Lindström.

Vi har kommit i kontakt med två irakiska tjejer som har sökt en fristad i Sverige. Vi  upplever en enorm besvikelse över myndigheternas  hanteringen av  detta fall. Detta fall är ett typfall som gått snett och det finns även andra typfall där praxis inte följer riksdagens intentioner och att ge skydd till personer som lever under hot. Flera exempel kan visas där man gjort missbedömningar och personer dödats när dom avvisats till sina
hemländer. Någon gång måste alla dessa exempel kunna läggas samman och leda en förändrad politik och/eller en förändrad praxis.

Det lesbiska paret Pari och Delsa från Irakiska Kurdistan framträdde i Tv4 och Sveriges Riksdag 30 nov på ett seminarium om kvinnors asylskäl berättade om sin situation. I patriarkala klansamhällen som Irak och irakiska Kurdistan betraktas homosexualitet, alldeles särskilt, som en oerhörd skam för familjerna och samhället därför måste fysiskt utplånas. Män som utför dessa mord betraktas som hjältar och hyllas av familjerna.
Paris och Delsas situation är således ytterst farlig. En av kvinnorna har för övrigt redan dödförklarats av systemet och polisen. Hon kommer således inte att saknas av några myndigheter om hon dödas. Klansystemets regler och synsätt gör sig även gällande myndigheterna, bl.a. inom polisen. De kan alltså räkna med att de även kommer att förföljas av polis.

Pari och Delsa är mycket besvikna över de advokater som de tilldelats av migrationsverket. Dessa var inte intresserad av att hjälpa och en av advokaterna ville ens höra varför hon varför hon var i Sverige och vilka skäl hon hade för att få asyl i Sverige. Dessa advokater kunde inte ens övertyga migrationsverket och domstolarna om tjejernas sexuella läggning. Detta trots att detta är uppenbart för alla som känner dem. De har också de bott tillsammans i ett enda rum i en lägenhet under de 5 år de vistats i Sverige.  Paris och Delsas fall skulle även ha tagits upp i Europadomstolen, där de emellertid fick avslag på grund av deras tillförordnade advokater, som Migrationsverket utsett, inte hade följt upp
deras ärende i tid. De fick således avslag på grund av att Migrationsverket utsett en advokat som inte gjorde det jobb var tillsatt att göra. En av tjejerna genomgår nu också en endokrinologisk utredning avseende eventuell hormonproducerade hjärntumör.

Man måste alltså fråga sig: Hur okunniga får myndigheten vara och hur lätt tar egentligen  myndigheten och regering på frågan om kvinnors asylskäl. Måste inte ett sådana flagranta fel rättas till av den ansvariga myndigheten? Tydligen inte för Pari och Delsa som hotas av utvisningen och död för att Migrationsverket utser inkompetenta advokater åt dem.

Dessvärre är den verklighet både för dessa tjejer och för oss som har kontakt med bl.a. av kvinnor med liknande berättelser. Det är kvinnor som har arbetat som aktivister i den spirande kvinnorörelsen i Irak. Det är kvinnor som lever under ständigt hot.  Det pågår ett ständigt krig mot kvinnors rättigheter i Irak. Det finns flera kvinnoaktivister och
författare vilka har fått asyl i Sverige. I utlänningslagen står: År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse p.g.a. kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning. Ska inte svenska myndigheter tillämpa svensk lag även när det gäller flyktingar eller är det inte så noga när det gäller kvinnor från Irak?; vi har ju redan tagit emot så många från det landet.

Latif Khanim som är chef på kvinnojouren Assudda  i Kurdistan Irak har vid flera tillfällen kontaktat svenska  och norska myndigheter och det konsulatet och vädjat till Sverige att inte skicka tillbaka de kvinnor som söker asyl på grund av hedersrelaterat våld. I stället för att lyssna på dem som dagligen arbetar kvinnors med förföljda kvinnor i Irak gjorde Migrationsverket en egen resa till regionen. Under det officiella besöket visade makthavarna att det finns kvinnojourer i Mellanöstern och Irakiska Kurdistan. Men dessa kvinnohärbärgen är redan fulla och antalet kvinnojourer är helt otillräckliga i förhållande till massiva kvinnoförtryck som finns i dessa kulturer och många  kvinnor mördas varje
månad i Irak. För att få en inblick i hur utbrett kvinnoförtrycket i hela Mellanöstern och i detta fall i Irak och irakiska Kurdistan räcker det definitivt inte med kort besök på några hårt kämpande kvinnojourer och samtal med vissa officiella personer som kan ha en mer liberal syn på kvinnors rättigheter än det som är utbrett i de djupa folkleden.

I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asyl-handläggningarna i Sverige inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuellt övergrepp beaktade som asylskäl.

Hur kan man avvisa människor med hänvisning till att man saknar kompetens? Migrationsverkets egna rapporter om situationen för kvinnor i olika länder visar inte heller hela sanningen. Ett exempel är rapporten ”Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak” (MIV 2009-07-24) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar
svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se t.ex. MIG 2008:39).

Avslutningsvis kan vi inte se annat än konstatera att  i alltför många fall inom Migrationsverket finns med förfärande blandning  av okunnighet, naivitet, misstro, nonchalans och dåligt omdöme. Fortsätter det på det viset kommer Migrationsverkets legitimitet att allvarligt ifrågasättas. Att en del fall kunnat föras till ett lyckligt slut har inte berott på enskilda personer eller organisationer tagit sig an deras fall drivit dem. Men vad
betyder det. Skall flyktingars rättssäkerhet vara beroende av turen att stöta på en människa eller kommer i kontakt med en organisation som kan ta sig an dem.

Flyktingpolitik och flyktingmottagande kan inte vara ett hasardspel. Misstag som i Paris och Dibas fall bör kunna rättas till.

Amineh Kakabaveh, Ordf. Föreningen Varken hora eller kuvad och Riksdagsledamot Vänsterpartiet
Håkan Lindström , distriktsläkare Kälarne Jämtland