Monthly Archives: november 2011

Några ord om kvinnors asylskäl

Dagligen blir jag kontaktad av asylsökande flyktingar som vill att jag ska hjälpa dem eftersom jag är ordförande för föreningen Varken hora eller kuvad och sitter i riksdagen. Jag blir också kontaktat av flera kvinnor som har sökt en fristad i Sverige. Som riksdagsledamot har jag fått uppleva en enorm besvikelse när migrationsministern i så många typfall jag tagit upp som  i exempel i riksdagen ständigt svarar att han inte kan kommentera enskilda fall. Någon gång måste alla dessa exempel kunna läggas samman och leda en förändrad politik och en förändrad praxis. Vad jag emellertid tycker mig ha mött är liknöjdhet, slentrian och ovilja till att tänka om. Här följer några typ exempel:

Det lesbiska paret Pari och Delsa från irakiska Kurdistan framträdde i Tv4 och berättade om sin situation. I det patriarkala klansamhälle som Irak och irakiska Kurdistan betraktas homosexualitet, alldeles särskilt, som en oerhörd skam för klanen, som måste fysiskt utplånas.  Klansystemets regler och synsätt gör sig även gällande myndigheterna, bl.a. inom polisen. De kan alltså räkna med att de även kommer att förföljas av polis.  Paris och Delsas situation är således ytterst farlig. En av kvinnorna har för övrigt redan dödförklarats av polisen. Hon kommer således inte att saknas av några myndigheter om hon dödas.  Paris och Delsas fall skulle ha tagits upp i Europadomstolen, där de emellertid fick avslag på grund av deras tillförordnade advokater, som Migrationsverket utsett, inte hade följt upp deras ärende i tid. De fick således avslag på grund av att Migrationsverket utsett en advokat som inte gjorde det jobb var tillsatt att göra.

Man måste alltså fråga sig: Hur okunniga får myndigheter vara och hur lätt tar egentligen Migrationsverket och regering på frågan om kvinnors asylskäl. Måste inte ett sådant flagran fel rättas till av den ansvariga myndigheten?

Tydligen inte för Pari och Delsa hotas av utvisningen och död för att Migrationsverket utser inkompetenta advokater åt dem.

Ett annat känt fall är Pejam. Att lyssna på hennes berättelse är som att höra en hemsk saga. Dessvärre är den verklighet både för henne och för mig som dagligen blir kontaktad av kvinnor med liknande berättelser. De har arbetat som aktivister i den spirande kvinnorörelsen. Det är kvinnor som lever under ständigt hot.  Det pågår ett ständigt krig mot kvinnors rättigheter i Irak. Det finns flera kvinnoaktivister och författare vilka har fått asyl i Sverige. Pejams far hotade med döden under direktsändning. SVT: s journalister spelade in samtalet. Detta räckte inte heller giltigt asylskäl . I utlänningslagen står. År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse p.g.a. kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning. Ska inte svenska myndigheter tillämpa svensk lag även när det gäller asylärenden eller är det något man behöver vara så noga med när det gäller flyktingar!

Latif Khanim som är chef på kvinnojouren Assudda har vid flera tillfällen kontaktat det svenska konsulatet och vädjat till Sverige att inte skicka tillbaka de kvinnor som söker asyl på grund av hedersrelaterat våld. I stället för att lyssna på dem som dagligen arbetar kvinnors med förföljda kvinnor i Irak gjorde Migrationverket en egen resa till regionen. Under det officiella besöket visade makthavarna att det finns kvinnojourer i Mellanöstern och Irakiska Kurdistan. Jaha, med det visste väl Migrationsverket innan begav sig dit. Hur många kvinnojourer finns det i förhållande till massiva kvinnoförtryck och det antal mördade kvinnor landet. För att få en inblick i hur utbrett kvinnoförtrycket i Irakiska Kurdistan räcker det definitivt inte med kort besök på några kämpande hårt kämpande kvinnojourer och samtal med officiella personer.

I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asylhandläggarna inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuella övergreppbeaktade som asylskäl.

Hur kan avvisa människor med hänvisning till att man saknar inkompetens?

Migrationsverkets egna rapporter om situationen för kvinnor i olika länder visar inte heller hela sanningen. Ett exempel är rapporten ”Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak” (MIV 2009-07-24) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se t.ex. MIG 2008:39).

Kvinnors asylskäl hänger även ihop med den s.k. två års-regeln i Utlänningslagen. Den praxis som gäller idag gör att utländska kvinnor som misshandlats av sina män under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blir utvisade från Sverige om de avslutar relationen.

I två andra fall som kommit till kännedom har Migrationsverket avvisat kvinnor med hänvisning till att det står i den iranska grundlagen att ”alla medborgare, både män och kvinnor ska ha lika rätt till skydd enligt lag och få ta del av alla mänskliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i enlighet med islamsk lag”.

För det första är den islamiska grundlagen bara ett papper, som inga myndigheter i Iran i praktiken bryr sig om. För det andra kan tydligen inte Migrationsverket menas med den sista delen av meningen ”i enlighet med islamisk lag”. Islamisk lag är sharia och det innebär att det som står i första del av meningen automatiskt upphävs.

Ett stort antal kvinnor avrättas, fängslas, torteras varje år på grund av att de förbrutit sig mot det patriarkala samhällets normer. Kvinnors rättsäkerhet är obefintlig. Att hänvisa till den iranska grundlagen är inte bara naivt. Det är dumt och okunnigt. Och är det inte något av detta – vad är det?

Det är fascinerande och se hur Migrationsverket tar till sig de iranska myndigheternas språkbruk, vilket kan man anta påverkar våra migrationsmyndigheters synsätt. Migrationsverket skriver att ”i Iran går 94 procent kvinnorna i åldrarna 11 – 16 år i skolan! Här i Sverige och i enligt FN:s Barnkonvention är all under 18 år barn.

Avslutningsvis kan jag inte se annat än konstatera att jag i allför många fall inom Migrationsverket finns blandning med förfärande ingredienser som okunnighet, naivitet, dumhet, misstro, nonchalans och dåligt omdöme. Fortsätter det på det viset kommer Migrationsverkets legitimitet att allvarligt ifrågasättas. Att en del fall kunnat föras till ett lyckligt slut har inte berott på enskilda personer eller organisationer tagit sig an deras fall drivit dem. Men vad betyder det. Skall flyktingars rättssäkerhet vara beroende av turen att stöta på en människa eller kommer i kontakt med en organisation som kan ta sig an dem.

Flyktingpolitik och flyktingmottagande kan inte vara ett hasardspel.

För att undvika detta krävs utbildning och åter utbildning av våra myndigheter och domstolar.