Vänsterns partiledare, framtid och strategier

Strax efter valförlusten pratade kamraterna i ledningen om att vi måste vända på varje sten. Vi var/är åtskilliga inom och utanför partiet som förväntade sig att inte bara partiledaren utan hela PS och VU skulle ställa sina platser till förfogande. Nu är det nästan tvärtom. De som suttit i PS och VU ser sig tydligen inte delaktiga när det gäller ansvaret för valnederlaget. Nu tar man istället aktiv del i kampen om partiledarskapet. Många tycker detta är odemokratiskt. Det finns flera kamrater som är potentiella ledare även utanför riksdagen. De måste också få möjlighet att kandidera på samma villkor som riksdagsledamöterna, PS och VU. Det måste finnas skillnader mellan vänsterpartiet och andra partier.

Det måste naturligtvis vara medlemmarna som efter debatt och diskussion utser partiledaren/arna. Idealet vore att vänsterns framtida ledare skall valdes av alla medlemmar och inte bara av kongressen. Av både jämställdhetsskäl och av demokratiska hänsynstaganden behöver vi delat ledarskap. Jag är dock inte för – som en del kvinnor inom partier framfört – att om vi ska ha en man och en kvinna. Miljöpartiet, som inte kallar sig feministiskt i sitt program, har kunnat hantera könsfördelningen i frågan om ledarskapet lika bra som vi, t.o.m. bättre. Det finns alltid problem i en ledning där det inte bara finns flera starka personer. Frågan är hur förberedda vi är att förnya oss och acceptera att ledarskapet måste delas på mer än en person.

De frågor, som hittills lyst med sin frånvaro i diskussionen, är kandidaternas ideologiskas ståndpunkter och kunskaper. Det ett stort vakuum inom vänstern när det gäller hur ett socialistiskt alternativ ska se ut i den världsordning som håller på att växa fram. Främlingsfientliga och rasistiska samt anti-socialistiska och feministiska vindar blåser i Sverige och Europa. Det räcker inte med abstrakta etiketter som feminism, antirasism osv. Vi måste formulera konkreta politiska krav grundade på marxistiska analyser och infogade i en strategi för socialism. Gör vi inte det blir vår politik antingen oklar eller opportunistisk eller bara tomma ord. Man talar alltför mycket om politik som marknadsföring riktad till olika grupper i samhället såsom t.ex. kvinnor, ungdomar, pensionärer, invandrare, hbt-personer osv. Det skulle vara mycket olyckligt om vi utsåg partiledare utifrån sådana kriterier – dvs. en person som för tillfället går hem i flest stugor istället för en som hade en tydlig och klar linje för genomföra samhällsförändringar i socialistisk anda och som tar fighten även för ovannämnda grupper.

Partistyrelsen har antagit Framtidskommissionsförslag som sitt. Detta dokument handlar väldigt lite om framtiden och utmanar inte någon maktelit i samhället. Man har förslag på ”halvlång sikt”. Men de handlar inte om det svenska samhället och hur det ska förändras. Det handlar om hur partiet skall förändras. Hur ser en förändring av Sverige i socialistisk riktning ut. Materialet på den punkten är mycket magert.

En stor del av texten handlar om interna förhållanden i vänsterpartiet. Texten kritiserar organisatoriska missförhållanden och medlemmarnas attityder i det utåtriktade arbetet m.m., men detta är frågor som inte har ett skvatt med socialistisk strategi att göra. Visst finns det rad problem med partiets organisation och kanske med medlemmarnas attityder i det utåtriktade arbetet, men de hör hemma i en helt annan diskussion och i ett annat dokument. Det gäller nog att hålla isär begreppen. Men en intensiv och djuplodande diskussion om partiets strategi behövs framöver. Det är ett som är säkert. Och den diskussionen bör gå i första hand och partiledardiskussionen i andra. Men självklar vill man veta vad partiledarkandidaterna tycker i de strategifrågor – dvs. politikens innehåll.

Kommande partiledare och PS måste deklarera sina ställningstaganden gällande ett antal fundamentala frågor som har att göra med vår framtid inte minst i frågor som klass, feminism och anti-rasism, klimat, ekonomisk politik m.m. Under valrörelsen var hela Ps, Riksdagsgruppen och organisationen i övrigt upptagna med hur vi skull dela på de eventuella, ministerposterna efter maktövertaganden. Den kommande ledningen för V måste formulera en alternativ politik som utmanar både socialdemokraterna och höger.

Idag täcker vår politik tyvärr inte med som ett recept mot löneskillnaden mellan män och kvinnor enbart genom individualiserad föräldraförsäkring och utbyggd av offentlig välfärd även om dessa förslag är helt utmärkta. Vi måste komma åt de mekanismer som ligger bakom rasismen, diskriminering och inte minst löneskillnaden mellan kvinnor och män. I flera decennier har lönegapet mellan kvinnor och män  i stort sett oförändrat. Utbygganden av den offentliga sektorn underlättar naturligtvis kvinnornas bördor. Det är dags att utmana även arbetarrörelsernas organisationer i frågorna om sextimmars arbetsdag och löneutjämning mellan kvinnor och män. Reformer har inte bidragit med att kvinnor och mäns lön har utjämnat. Könsmaktordningen och rasismen är fråga om attityder men också och samhällsstrukturer. Att formulerat en attraktiv agenda som bekämpar könsmaktstrukturen , rasism, kapitalism och klimat hotet är inte tillräckligt utan hur man i praktiken använde dem  som övertygar människor är avgörande.

Annonser

2 responses to “Vänsterns partiledare, framtid och strategier

  1. Väldigt många bra synpunkter !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s