Kvinnors asylskäl måste prövas av Migrationsverket

Det är ingen nyhet att kvinnor som flyr sina hemländer p.g.a. könsrelaterad förföljelse och sexuellt våld har svårt att få dessa bedömda som tillräckliga skäl för asyl i Sverige. Vänsterpartiet har lyft frågan vid åtskilliga tillfällen tidigare, bl. a. i interpellationsdebatter (se Ip 2008/09:227).

År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse p.g.a. kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning.

I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asylhandläggarna inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuella övergrepp beaktade som asylskäl.

Migrationsverkets egna rapporter om situationen för kvinnor i olika länder visar inte heller hela sanningen. Ett exempel är rapporten ”Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak” (MIV 2009-07-24) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se t.ex. MIG 2008:39).

Kvinnors asylskäl hänger även ihop med den s.k. två års regeln i Utlänningslagen. Den praxis som gäller idag gör att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blir utvisade från Sverige om de avslutar relationen.

Vänsterpartiet har i tidigare interpellationer påpekat två års regelns oacceptabla konsekvenser för våldsutsatta kvinnor (Ip. 2009/10:9, Ip. 2008/09:227). Dessvärre visar Roks senaste rapport ”Fruimporten fortsätter. Om kvinnor som utsätts för våld i anknytningsrelationer” (2010) att inga åtgärder vidtagits för att förbättra dessa kvinnors situation. Detta trots att Roks tidigare rapport ”Täckmantel: äktenskap – Kvinnojourernas erfarenhet av fru-import” (2009) visade att situationen för dessa kvinnor och barn var ohållbar, trots den lagändring som gjordes år 2000.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1)      Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvinnor som utsatts för könsrelaterad förföljelse, sexuellt våld och hedersrelaterat våld och förtryck ska få sina asylskäl prövade av svenska myndigheter på ett rättssäkert sätt?

2)      Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med missförhållandena när det gäller den s.k. två-års regelns konsekvenser för kvinnor som utsätts för våld av den man de lever med i Sverige?

………………………………………

Amineh Kakabaveh (V)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s