Monthly Archives: maj 2011

Artikel i SVT Debatt om utvisningshotade Marzieh Kamangar

ASYL Marzieh Kamangar kommer från en väldig känd politiskt familj och känd för sin kamp mot förtrycket i Iran. Hennes far och två bröder har dödats eller  avrättats av den iranska regimen. Själv sitter hon nu i förvar i Märsta sedan två dygn tillbaka. Det står utom allt tvivel att Marzieh Kamanger vid ett återvändande till Iran kommer att gripas, torteras och dödas. Det skriver riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) och författaren Kurdo Baksi, chefredaktör för Svartvitt.

Den 32-åriga tvåbarnsmamman Marzieh Kamangar är en politiskt aktiv kurdiska som är medlem i Komala – en huvudmotståndare till ayatollornas Teheran.  Marzieh Kamangar kommer från en väldig känd politiskt familj och känd för sin kamp mot förtrycket i Iran. Hennes far och två bröder har dödats eller  avrättats av Iranska regimen.
Marzieh var bara fyra år när regimen mördade hennes far. Hennes uppväxt präglades av förföljelse, allvarliga hot och trakasserier från regimen.  Utöver detta utsattes Marzieh för hot och svår misshandel från sin f d make som hon tvångsgiftes med.

Kvinnoförtryck, brott mot mänskliga rättigheter och förföljelse av kurder och särskilt av hennes familj påverkade henne att ansluta sig till den kurdiska motståndsrörelsen i Iran. Hon började sin politiska aktivitet med Komala. Hon ingick i en av Komalas hemliga celler i Iran och verkade aktivt mot regimen. När hennes politiska aktiviteter i  Komala blev kända för Teherans regim var hon tvungen att fly genast så att hon undvek tortyr och så småningom avrättning. Hon hann inte ens ta sina två barn med sig.

En av undertecknarna har besökt de hungerstrejkande vid Gustaf Adolfs torg i Göteborg i helgen. Det pågår hungerstrejk i två veckor pga hantering av asylansökningar. Polisen jagar och griper folk dagligen för att utvisa dem bland annat till Iran.

Idag är det ett känt faktum att den islamiska regimen i Iran gjort sig skyldig till grova brott mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Varje kritisk röst och varje legal och berättigad protest  tystas ned med brutala metoder i Iran. Tusentals människor har avrättats eller blivit utsatta för tortyr och förföljelser. Studenter, journalister och oliktänkande intellektuella har hamnat i fängelse och blivit utsatta för tortyr och massavrättningar. Alla dessa brott mot mänskligheten har dokumenteratas och uppmärksammats av en lång rad internationella organisationer. Ja, det är från ett sådant land och en sådan regim Kamangar har flytt.

Här i Sverige har Marzieh Kamangar fortsatt sin politiska verksamhet med Komala-TV som sänds i Iran via satellit och som har sin bas i Sverige. I Komala-TV verkar hon som programledare, reporter och kamerakvinna. Det står utom allt tvivel att Marzieh Kamanger vid ett återvändande till Iran kommer att gripas, torteras och dödas.

Sverige är ett känt land världen över för att vara ett demokratiskt land med respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna. Asylsökande har lagt fram en lång rad bevis och handlingar för att styrka sina respektive asylskäl för Migrationsverket. Man har gjort allt för att beskriva och förklara alla de omständigheter som lett till att människor sökt asyl i Sverige. Men ingenting har hjälpt. Den dominerande motiveringen hos Migrationsverket är att avslå asylansökningar och  ifrågasätta asylsökandes trovärdighet. Detta går som en röd tråd genom alla avslagsbesked.
Under den långa vistelsen och ovissheten i Sverige har många asylsökande blivit utsatta för både fysiska och psykiska påfrestningar. Rent praktiskt har det handlat om att överleva som gömda flyktingar utan några som helst sociala eller juridiska rättigheter. Folk är tvungna att försörja sig under slavliknande arbetsförhållanden. Många har gått så långt att de nöjt sig med 10 eller 15 kronor per timme för att klara sig.

De avgörande orsakerna till att många inte kan återvända till Iran beror på att asylssökande har bedrivit politiska aktiviteter i hemlandet och/eller deltagit i politiska engagemang mot den iranska regimen här i exil. Hittills har många upprepade gånger presenterat dessa verksamheter med bekräftande intyg och handlingar för berörda svenska myndigheter. Den rådande politiska situationen i Iran präglas av kränkningar och kännetecknas av förtryck, tortyr och förföljelser av varje protesterande röst.

Amnesty International, FN:s Kommitté för de mänskliga fri- och rättigheterna, Röda Korset m fl ger stöd till vår beskrivning av de mänskliga rättigheterna i Iran. Till sist: Låt Marzieh Kamangar få asyl i Sverige! Allt annat är ett svek mot mänskligheten!

Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (V) och ordförande Varken hora eller kuvad
Kurdo Baksi, författare och chefredaktör för den mångkulturella tidskriften Svartvitt
Annonser

Kvinnors asylskäl måste prövas av Migrationsverket

Det är ingen nyhet att kvinnor som flyr sina hemländer p.g.a. könsrelaterad förföljelse och sexuellt våld har svårt att få dessa bedömda som tillräckliga skäl för asyl i Sverige. Vänsterpartiet har lyft frågan vid åtskilliga tillfällen tidigare, bl. a. i interpellationsdebatter (se Ip 2008/09:227).

År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse p.g.a. kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning.

I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asylhandläggarna inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuella övergrepp beaktade som asylskäl.

Migrationsverkets egna rapporter om situationen för kvinnor i olika länder visar inte heller hela sanningen. Ett exempel är rapporten ”Hedersrelaterat våld i Libanon, Syrien och de kurdstyrda provinserna i norra Irak” (MIV 2009-07-24) där det påstås att utsatta kvinnor i de nämnda länderna har tillgång till skyddat boende och där olika myndighetspersoner påstår att personer som uppger hedersrelaterat våld som asylskäl i Sverige ofta ljuger om detta. Det är ett stort problem att dokument av denna typ påverkar svenska myndigheters bedömning av utsatta kvinnors asylskäl (se t.ex. MIG 2008:39).

Kvinnors asylskäl hänger även ihop med den s.k. två års regeln i Utlänningslagen. Den praxis som gäller idag gör att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blir utvisade från Sverige om de avslutar relationen.

Vänsterpartiet har i tidigare interpellationer påpekat två års regelns oacceptabla konsekvenser för våldsutsatta kvinnor (Ip. 2009/10:9, Ip. 2008/09:227). Dessvärre visar Roks senaste rapport ”Fruimporten fortsätter. Om kvinnor som utsätts för våld i anknytningsrelationer” (2010) att inga åtgärder vidtagits för att förbättra dessa kvinnors situation. Detta trots att Roks tidigare rapport ”Täckmantel: äktenskap – Kvinnojourernas erfarenhet av fru-import” (2009) visade att situationen för dessa kvinnor och barn var ohållbar, trots den lagändring som gjordes år 2000.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1)      Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvinnor som utsatts för könsrelaterad förföljelse, sexuellt våld och hedersrelaterat våld och förtryck ska få sina asylskäl prövade av svenska myndigheter på ett rättssäkert sätt?

2)      Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att komma till rätta med missförhållandena när det gäller den s.k. två-års regelns konsekvenser för kvinnor som utsätts för våld av den man de lever med i Sverige?

………………………………………

Amineh Kakabaveh (V)

Pejam och hennes son ska utvisas trots dödshot

Hej kära läsare,

Nedan artikel är publicerad på SVT Debatt 13 maj. Gå gärna på Facebook och ge din stöd för att stoppa utvisningen av Pejam och hennes son till irakiska Kurdistan.

http://svtdebatt.se/2011/05/migrationsminister-billstrom-skickar-pejam-till-en-saker-dod/

HEDERSFLYKTINGAR Pejam har pappans våld och hot hängande över sig och vi har bevis på det. Pappan hotade nämligen Pejam direkt i luren när SVT:s journalist bad henne ringa sin far under pågående inspelning. Trots detta lyssnar migrationsminister Tobias Billström och Migrationsverket på makthavarna i Irak som i princip har skapat detta helvete för både aktivisterna och de utsatta kvinnorna och flickorna. Att utvisa Pejam och hennes son är samma sak som att döma dem till en säker död. Det skriver Amineh Kakabaveh (V), riksdagsledamot och ordförande i Varken hora eller kuvad.

För drygt ett år sedan kom jag i kontakt med en kvinna, vi kan kalla henne Pejam. Att lyssna på hennes berättelse är som att höra en hemsk saga. Dessvärre är den verklighet både för henne och för mig som dagligen blir kontaktad av kvinnor med liknande berättelser. Det är kvinnor som lever under ständigt hot och förtryck både här hemma i Sverige men också i Kurdistan, Irak. I irakiska Kurdistan förekommer i dag massiva hot och trakasserier av aktiva kvinnoaktivister som jobbar med kvinnor som Pejam och hennes systrar. Det pågår ett aggressivt krig mot kvinnors rättigheter i Irak. Jag känner flera aktivister och författare som har jobbat med kvinnors rättigheter som är på flykt.  ”Frivilligt” eller ofrivilligt har de varit tvungna att lämna landet och regionen. Några av dem har fått asyl i Sverige. Andra utvisas till en säker död.

Den kvinnliga författaren Khandan Muhamed Jeza Serpach som har intervjuad bl.a. Pejam i sin bok, An Ocean Of Crimes, 2007, är också på flykt. Så ser vardagen ut för de kvinnor som jobbar med utsatta kvinnor. Frågan är hur det är möjligt att utvisa en kvinna som under barndomen blivit bortgift mot pengar två gånger till medelålders män på grund av familjens ekonomiska förhållanden? Hon har flytt undan misshandel och dödshot och hamnar istället i en situation som ingen människa ens kan tänka sig i sina värsta mardrömmar. Det är alltid kvinnan som skuldbeläggs, såväl i Irak som i Sverige. Pejam har ett barn som är identitetslöst i Irak och Kurdistan. I Irak saknar barn vars föräldrar inte är gifta id-handlingar precis som i forna tiders Sverige.

Dessutom kan inte någon av de kvinnojourer som finns i regionen skydda Pejam. Kvinnojourerna i Irak, Kurdistan liknar fängelser. Beväpnade vakter krävs för att kvinnorna ska överleva dagen. Assudda Kvinnojour är bara ett exempel på en jour som blivit mål för attentat av män vars anhöriga kvinnor befunnit sig på jouren.

Latif Khanim som är direktör på Assudda kvinnojour har gång på gång kontaktat det svenska konsulatet och vädjat till Sverige att inte skicka tillbaka de kvinnor som söker asyl här på grund av hedersrelaterat våld. Precis som de flesta irakiska kvinnoorganisationer har gjort under åren. I stället för att lyssna på de insatta gjorde Migrationverket en egen resa till regionen. Under det officiella besöket visade makthavarna att det finns kvinnojourer i mellanöstern och Irak, Kurdistan. Och det är den bilden som ligger till grund för Migrationsverkets landrapporter och beslut när utsatta kvinnor från de aktuella länderna söker uppehållstillstånd i Sverige.

Frågan är vem av dessa kvinnor på jourerna som har kunnat leva ett fritt liv? Jag har varit med om många fall som Pejams.  Kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp saknar värde i Irak. Kvinnor tvångsgifts bort män som har våldtagit dem. Kvinnor tvångsgifts bort med män som är rika och har flera fruar eller i bästa fall med fattiga män som ingen annan vill gifta sig med. Jag blev vittne till ett sådant fall, kvinnans dotter adopterades olagligt bort till en familj i ett EU- land och kvinnan tvingades att gifta sig.

Pejam har dessutom gått ut i kurdiska media och berättat öppet om de sexuella övergrepp hon utsatts för. Tiotusentals människor har tagit del av hennes berättelse vilket innebär ett hot mot hennes liv om hon tvingas återvända till Irak, Kurdistan.

Pejam har pappans våld och hot hängande över sig och vi har bevis på det. Pappan hotade nämligen Pejam direkt i luren när SVT:s journalist bad henne ringa sin far under pågående inspelning. Trots detta lyssnar migrationsminister Tobias Billström och Migrationsverket på makthavarna i Irak som i princip har skapat detta helvete för både aktivisterna och de utsatta kvinnorna och flickorna. Att utvisa Pejam och hennes son är samma sak som att döma dem till en säker död.

Det är ingen nyhet att kvinnor som flyr sina hemländer p.g.a. könsrelaterad förföljelse och sexuellt våld har svårt att få dessa bedömda som tillräckliga skäl för asyl i Sverige. Vänsterpartiet har lyft frågan vid åtskilliga tillfällen tidigare i debatter med migrationsministern.

År 2006 infördes bestämmelser om flyktingskap och förföljelse p.g.a. kön och sexuell läggning i utlänningslagen. Sådan förföljelse är alltså tillräcklig för att utgöra asylskäl enligt svensk lagstiftning.

I en rapport från Röda korset 2008 konstaterades att en stor del av asylhandläggarna inte följde de nya bestämmelserna från riksdagen bl.a. till följd av bristande genuskompetens. Konsekvensen blev att kvinnor inte fick könsrelaterad förföljelse och sexuella övergrepp beaktade som asylskäl.

Kvinnors asylskäl hänger även ihop med den s.k. två års regeln i Utlänningslagen. Den praxis som gäller idag gör att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blir utvisade från Sverige om de avslutar relationen.

Svenska myndigheters omänskliga behandling av utsatta kvinnor som söker skydd i vårt land måste upphöra. Eller tycker migrationsminister Tobias Billström att det är mänskligt att fortsätta utvisa utsatta kvinnor och deras barn till en säker död?

Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (V)
Ordförande i organisationen Varken hora eller kuvad