Monthly Archives: mars 2011

Ja till flygförbudszon och nej till Jasplan i Libyen

Hej kära läsare,

Riksdagen kommer att fatta beslut i frågan om att bestå militärt insats i Libyen. Den Svenska regeringen har fått frågan från Nato. Jag tycker att det är av stor vikt att FN har reagerat och ställer sig på demokratins sida. Civilbefolkningen måste skyddas i en krigssituation mot en diktator som Muammar Khadaffi som i 40 år har brutit mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Därför är jag för en flygförbudszon när det gäller Libyen. Däremot blir saken bekymmersamt gällande frågan om att med stridsflyg skydda civila. I Jemen dödas dagligen civila men frågan angående att skydda civila lyser med sin frånvaro, eftersom svarta gulden inte finns i Jemen som kan luckrar de gamla kolonialmakterna.  Erfarenheter från Gulfkriget och Irakkriget, påminner oss om, att det inte blev så alls, att man bara bombade militära mål och inte civila. Men det hela var snack eftersom många civila dödades. Därför är jag ytterst tveksam till garantin att det bara handlar om militära mål. Dessutom anser jag att bakom den svenska militära satsningen har på känn helt andra skäl än folkrätten och mänskliga rättigheter. Jag menar att Sverige är bäst på internationella satsningar vad gäller humanitära sådan. Till exempel årskostnaden för en enda svenska soldat i Afghanistan skulle vi ha skolgång för 7311 afghaniska barn eller drifter av sjukvårdskliniker i ett tiotals byar med personal i ett år samt 19 förlossningssalar eller 84.000 förlossningar.  Den svenska militära insatsen är mycket kostsam. Man kan ställa sig frågan, varför ska de tvåhundra miljonerna inte användas i humanitära insatser istället för att skicka Jasplan?

Vi har stadgat i vårt partiprogram bl.a. att ”USA och EU-länderna försöker luckra upp FN:s grundläggande tes om fredliga medel och försvar för den nationella suveräniteten mot en
överväldigande medlemsmajoritet som kategoriskt motsätter sig de
mäktiga ländernas rätt att kränka de maktlösas nationella suveränitet. Det innebär inte att FN står maktlöst inför brott mot mänskliga rättigheter. Tvärtom kan FN använda många fredliga medel, inklusive ekonomiska och politiska sanktioner för att förhindra massiva och
grova övergrepp. Ett reformerat och demokratiserat FN får större legitimitet när det ingriper med fredliga och militära medel mot folkmord, brott mot folkrätten och stater som grovt bryter mot mänskliga rättigheter”.

Det finns mycket som talar för varför jag inte kommer att rösta ja i betänkandet på fredag när vi voterar i Kammaren. Mer av mitt resonemang kommer i en artikel i Flamman och på annat sätt. De politiker som har blivit ivriga efter utvecklingen av vapenexport, ser Libyen som enda möjlighet att svenskt Jasplan manövrar tillsammans med gamla kolonialmakter vars främsta mål är ekonomiska intressen i Libyen. För mig är detta inget annat än att utvecklingen av krigsmaterial glider allt längre närmare NATO.

Annonser

Fråga om mikrolån

Det har kommit till min kännedom att systemet med mikrolån har blivit en skuldfälla för fattiga människor, i synnerhet kvinnor. Låntagare tvingas ta nya lån till höga räntor för att betala av mikrolånen. Den årliga räntan kan vara så hög som 30 procent hos låneinstitut som Grameen Bank. Det finns uppgifter om att människor som inte kan betala tillbaka tvingats på flykt från sina hembyar för att slippa bli utsatta av andra mikrolånstagare. Samtidigt har det kommit rapporter om att 608 miljoner NKR har överförts från Grameen Bank till ett nystartat bolag av bankens grundare. Till största delen handlar det om biståndspengar från Norge, Sverige och andra länder. Sverige har via Sida bidragit med 190 miljoner kronor till Grameen Bank. Norges motsvarighet till Sida, Norad, har fått bolaget att betala tillbaka 170 miljoner av den överförda summan.

Det är uppseendeväckande att biståndspengar finansierar en verksamhet som uppenbart får utsatta kvinnor att hamna i en ännu mer hopplös situation till följd av skuldsättning utan att några åtgärder vidtas. Det är även märkligt att ansvarigt statsråd inte agerat när överföringen av biståndspengar till ett privat bolag uppdagats.

 

Med hänsyn till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera att mikrolån som finansierats med svenska biståndspengar inte leder till att människor fastnar i skuldfällor samt för att granska Grameen Banks agerande i samband med överföringen av biståndsmedel till ett privat bolag?

 

Svar på fråga 2010/11:352 av Amineh Kakabaveh (V) Kvinnors skuld­sättning på grund av mikrolån

 

Amineh Kakabaveh har frågat mig vilka åtgärder som jag avser vidta för att garantera att mikrolån som finansierats med svenska biståndsmedel inte leder till att människor fastnar i skuldfällor samt för att granska Grameen Banks agerande i samband med överföringen av biståndsmedel till ett privat bolag.

 

Mikrokrediter kan ha betydande positiva effekter för fattiga människors möjligheter att skapa sig en försörjning eller jämna ut variationer i hushållets inkomster över året. Genom mikrokrediter har många människor, inte minst kvinnor, fått möjlighet att själva förbättra sina liv. Grameen Bank och andra institutioner har bidragit till att skapa finansiella tjänster för fattiga människor, som normalt inte har tillgång till det reguljära banksystemet. Under senare år har kritik riktats mot att räntenivåerna i vissa fall är höga. Det är bra att det förs en diskussion om detta.

 

Min uppfattning, som också bekräftas av flera internationella studier, är att mikrokrediter generellt sett är ett effektivt sätt att minska fattigdom, förbättra levnadsvillkoren för fattiga människor och minska deras utsatthet. Grameen Bank har idag cirka åtta miljoner låntagare och det går naturligtvis att hitta exempel på att människor inte klarat av att betala tillbaka sina lån, på samma sätt som det finns exempel i Sverige där låntagare fått problem.

 

Även om det stora flertalet låntagare klarar av sina avbetalningar, är det olyckligt att enskilda människor drabbas hårt om de inte kan betala sina lån. Det är viktigt att mikrofinansverksamheten utformas på ett ansvars­fullt sätt och att det finns lagar och regelverk som ser till att indrivning av fordringar sker på ett rättssäkert sätt och som möjliggör för fattiga människor som har hamnat i en skuldfälla att ta sig ur sin situation.

Sverige har genom Sida haft ett väl fungerande samarbete med Grameen Bank och Bangladesh regering. Uppföljningen av insatsen visar på mikrolånens positiva effekter för fattiga människor, särskilt kvinnor, och att verksamheten genomförts i enlighet med avtal. Det svenska stödet till Grameen Bank avslutades 1993.

Det finns inga misstankar om att svenska medel ska ha använts felaktigt av Grameen Bank. Fyra år efter att det svenska stödet avslutats, över­fördes medel från Grameen Bank till en annan del av koncernen för att sedan lånas tillbaka till mikrofinansverksamheten. Sverige hade varken juridiskt ansvar för eller inflytande över verksamheter och händelser inom Grameenkoncernen som skedde flera år efter det att samarbetet avslutats.

Mikrokrediter, om de används rätt, är en metod bland flera för att bidra till att fattiga människor kan förbättra sin situation. Sida har riktlinjer för hur myndigheten ska arbeta med mikrofinansiering. Riktlinjerna tar ett helhetsgrepp på finansiella tjänster för fattiga människor och betonar bland annat vikten av att stödja fattiga människors möjligheter att inte bara låna, utan även spara, teckna försäkringar och transferera pengar.

Stockholm den 11 mars 2011

 

Gunilla Carlsson

Det är ett helt naivt förhållningssätt av regeringen. Man vill blundar för de signaler som programmet uppdragsgranskning lyfte och menar att det är enskilda fall som drabbas av detta. De lyssnar inte på varningar som Norge har uppmärksammad den svenska regeringen. Ett tecken på detta är ju att den före detta nobelpristagaren som var chef för Grameen Bank tvingades att avgå efter skandalerna i Bangladesh