Monthly Archives: augusti 2010

Debatt i GP: Diskrimineringspolitik i Sabunis visioner

Diskrimineringspolitik i Sabunis visioner

Sabunis förslag innebär nämligen i korthet att en låglönesektor med försämrade rättigheter på arbetsmarknaden för flyktingar genomförs, det vill säga en form av lönedumpning där nyanlända får agera verktyg för att förändra grunden i arbetsmarknaden, där lika rättigheter egentligen bör gälla. Dessutom förespråkar hon reformer som innebär att föräldraledigheten på 16 månader kan inskränkas för flyktingar, beroende på när familjen kommit till Sverige.

Att det är extremt viktigt med okonventionella metoder för att få bukt med arbetslösheten bland flyktingar håller vi med ministern om. Problemet är att sådana reformer bör gå i progressiv riktning för att utveckla dagens Sverige, där fattiga och invandrare redan lever under utsatthet på grund av diskriminering och segregation.

Föräldrarledighetsförslaget motiveras med att hinder för kvinnors arbetande tas bort. Men jämställdhet mellan könen förutsätter att andra jämlikheter vi uppnått i samhället inte ska kränkas. När en minister med ansvar för jämställdhet och integration därför föreslår en utbredd diskriminering för att få bukt med segregationen är det, förutom en problemframställning som börjar i fel ände, även en skandal för en regering som förutsätts agera i demokratisk ordning.

Populistisk problemframställning

Vi är starkt kritiska till Sabunis populistiska problemframställning, där flyktingar utpekas som lata bidragsnyttjare i stället för att fokusera på att arbetslivserfarenhet och utbildning från hemländerna ofta inte tas på allvar. Eller att arbetsmarknaden lider av en strukturell rasism. Varken hora eller kuvad, VHEK, arbetar för demokrati, jämställdhet och antirasism. Vi kan konstatera att Sabunis förslag bryter mot samtliga av våra tre grundprinciper.

Några av reaktionerna har varit att förslagen innebär en sorts apartheidpolitik som gör skillnad mellan svenskar och ickesvenskar. Sådana tolkningar är lätta att förstå när en människas ursprung blir en måttstock för vilken status de ska ha ifråga om välfärd och situation på arbetsmarknaden.

Det finns ingen anledning att raljera över detta och visst är alla medvetna om att det enorma förtryck som drabbade svarta sydafrikaner under apartheideran är värre i jämförelse med Sverige i dag. Men faktum kvarstår att den här typen av förslag ändå vilar på ett tankegods baserat på idén att främlingar kan behandlas sämre än infödda.

Låt SFI gälla alla nyanlända

En rad reformer framför Sabunis föreslagna visioner är att föredra. För jämställdheten och kvinnors entré i arbetsmarknaden är vårdnadsbidraget ett enormt hinder. Där kan Sabuni sätta press på allianskolleger för att avlägsna möjligheten att förvisa kvinnor till den så kallade gyllene triangeln; ett liv mellan affären, tvättstugan och köket.

För mer generella effekter bland flyktingar föreslår vi att SFI-utbildningen ska gälla alla nyanlända, även om man kommer genom anhöriginvandring. Dessutom bör det satsas på bättre utbildade lärare och en mer samhällsinriktad undervisning, där det svenska samhället introduceras. När det gäller ungdomar och segregation anser vi att det måste skapas fler mötesplatser mellan förorten och innerstaden. Ett led i rätt riktning är att sänka priserna i kollektivtrafiken eller till och med göra det gratis under en viss ålder. Det ska inte kosta att vidga sina vyer i sin egen stad. 

I grunden vilar frågan om integration på frågan om klass. Sverige är i dag ett land där rika får allt fler möjligheter att framhäva sig än fattiga. De flyktingar som kommer till Sverige när de har lämnat sitt land i all hast hamnar med stor sannolikhet i en klass som redan från början är utsatt. Att där föreslå en negativ särbehandling i stället för en positiv sådan är därför en repressiv och inhuman politik.

Amineh Kakabaveh (V)
ordförande i Varken hora eller kuvad, riksdagsledamot

Ekim Caglar
projektansvarig i Varken hora eller kuvad, frilansskribent

Annonser

Reflektioner kring Iran (och Bildts svar på min fråga)

Omvärlden och kvinnoorganisationer måste agera mot den barbariska dödsdom som drabbade Sakine, något jag nämnt i denna artikel. Situationen för kvinnor och HBT-personer är fruktansvärda under sharialagar. Avrättningar riktas mot politiska fångar och även där finns en religiös aspekt eftersom många aktivister döms för handlingar som strider mot ”guds vilja”.
Trots upprepade övergrepp har vår och många andra regeringar goda relationer med den iranska regimen. Ett exempel är den moderate riksdagsmannen Reza Khelili Dylami som på den iranska regimens inbjudan deltagit vid olika möten och skött affärer. En sådan ledamot i ett parti som regerar Sverige…

Nedan följer Carl Bildts svar på min fråga i ämnet.

Carl

Amineh Kakabaveh har frågat mig om den svenska regeringen
kommer att uttala sig mot den iranska regimens MR-brott och
dödsdomar, ofta riktade mot kvinnor och HBT-personer.

Sverige ser mycket allvarligt på bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i Iran och fördömer dödsstraff i alla dess former.
Sverige är pådrivande i EU vad gäller att främja respekten för
mänskliga rättigheter i Iran och tar ständigt upp tillämpningen av
dödsstraff och förtryck samt diskriminering mot HBT-personer och
etniska och religiösa minoriteter med företrädare för den iranska
regeringen.

Catherine Ashton, Europeiska unionens höga representant för
utrikes frågor och säkerhetspolitik, uppmärksammar kontinuerligt
MR-situationen i Iran och har även uttalat sig i enskilda fall som t.ex.
vad gäller dödsdomen mot Sakineh Mohammadi-Ashtiani. Sverige
är en del av Europeiska unionen och ett uttalande av Europeiska
unionens höga representant speglar också svenska ståndpunkter.
FN:s general­församling antar årligen en resolution som EU ställer
sig bakom, där oro uttrycks över bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i landet.

Sverige kommer att fortsätta följa situationen för de mänskliga rättig­
heterna i Iran noggrant och agera både bilateralt och inom ramen
för EU för att förmå de iranska myndigheterna att respektera de

2

mänskliga rättigheterna.

Stockholm den 18 augusti 2010

Carl Bildt

Fråga till statsråd om mapuchefolket i Chile

Till utrikesminister Carl Bildt (m)

Mapuchefolket i Chile
Mapuchefolket i Chile led svårt under Pinochetdiktaturen. Med
stor hänsynslöshet konfiskerades stora landområden som av
tradition tillhör mapuchefolket. Med diktaturens försvinnande
fanns det förväntningar på att konfiskeringarna och förföljelserna
av mapuchefolket skulle upphöra. Så har dock inte skett. Den
chilenska staten har sålt ut områden till privata intressenter.
Försäljningen berör två miljoner människor. Mapuchefolket har
organiserat motstånd mot försäljningen av deras områden. 32
aktivister i motståndet mot den chilenska statens försäljning har
anklagats för ”terrorism” och väntar på att dömas i enlighet med
Pinchetdiktaturens antiterrorlagar, där praktiskt taget varje form
av opposition mot sittande regering kan betraktas som ”terrorism”.
Den chilenska statens beslut och agerande kränker mapuchefolkets
rättigheter och strider mot ILO:s konvention 169 om ursprungsfolkens
rättigheter.

Min fråga till utrikesministern lyder:

Avser utrikesministern agera för att den chilenska regeringen ska
följa ILO:s konvention och förhindra att mapuchefolkets rättigheter
kränks?

Mitt tal från Kurdiska rådets demonstration i juli

Demonstrationsdeltagare vänner,

Idag står vi här igen för att fördöma våldet mot minoriteter, särskilt det kurdiska folket som den turkiska staten gör sig skyldigt till.

Den turkiska statens repression och brist på respekt för mänskliga rättigheter har drabbat i år hundrade både minoriteter däribland kurder men också socialister och fackliga aktivister.  Man kan säga att mer än 70-miljor turkiska medborgare drabbas av bristen på respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

I decennier har staten Turkiet och Iran bombat gräsområden i Kandilbergen. Jordbruket, infrastruktur och byar förstörs och miljön tillfogats allvarliga skador.
Detta har drabbat tusentals oskyldiga människor särskilt barn som tagit hand om boskap har mördats och skadats i jakten på PKK och PJAK.

Jag har själv bevittnat detta under min studieresa i slutet av förra året när jag besökte några läger i närheten av Kandilbergen. Tusentals människor, särskilt kvinnor och barn har tvingats lämna sina hem och egendom för att undan komma bomningarna som de iranska och turkiska regimerna orsakat.

Allt detta händer i skuggan av det sk demokratiska öppningen som Turkiet har förmedlat till en fredlig dialog med olika delar av civilsamhället däribland med Demokratiska samhällens parti BDP i syftet att lösa minoriteternas mänskliga, kulturella och politiska rättigheter. Under denna process har det truckiska parlamentet med stor majoritet beslutat att tillåta fortsatta militära anfall utanför det egna landets gränser.

Om Turkiet menar allvar med att anpassa sin lagstiftning och bana väg för en EU-anstludning, ter sig detta beslut minst sagt egenartat ur folkrättslig synpunkt. Är det verkligen möjlighet att i ett parlament i demokratisk ordning fatta beslut om att angripa ett annat land, kan man fråga sig.

Turkiets bristande respekt för kurdernas mänskliga rättigheter har varit ett av hindren för landets anslutning till EU. Turkiet har de facto försökt att övertyga EU att dessa frågor har beaktats genom juridiska reformer som tillåter kurderna att publicera sig och använda sitt språk i etermedia samt även privat undervisning i kurdiska språket.

Dessa steg är dock inget annat än kosmetiska förändringar och det kurdiska folket, språket och kurdiska kulturen lever under fortsatt förtryck.

Fängelserna i Turkiet är fyllda av barn och mindreåringar, mer än 5000 bara kurdiska barn sitter i fängelse och är dömda enligt terroristlagen, det enda som de flesta har gjort sig skyldiga till är att kasta sten.

Det har säkert hänt att barnen kastat sten vid demonstrationer, men den turkiska staten aldrig har brytt sig om dessa kurdiska fattiga barn som inte har någon fritidsaktivitet eller skolgång istället för att tvingas till vissa handlingar som den truckiska staten anser vara brottsling.

 I själva verket är det inte barnen som är brottslingar utan det är den truckiska staten och militär som har blod på sina händer och samveten därför ska de ställas inför rätta och inte barnen.

Mötesdeltagare,

Det gäller samma Ang politiska och demokratisk valda politiker. Mer än 3000 folkvalda politiker bara de kurdiska delarna av Turkiet är fängslade på grund av att de har politiska åsikter som inte är förenligt med den turkiska staten.

Vänsteraktivister, människorättsaktivister, studenter, fackliga ledare m.m. slås ned blodigt och fängslas i Turkiet pga brist på demokrati och yttrandefrihet.

Mötesdeltagare, Historien har visat att våld föder våld och ingen fred är möjligt utan fredliga medel. Därför ska vi slå vakt om det fredsbudskap som denna manifestation uppmanat till.

Därför ska vi fördumma all våld och blod utgjutning som bägge sidor har gjort sig skyldiga till att civila och oskylda människor har skördat offer. Därför måste vi lägga våra röster vid  100-tals vänster, och människorättsaktivister som krävt att det måste råda vapen vila från bägge parter.

Även om det turkiska statens angrepp och förtryck av kurdiska folket proportionligt är mer och vidrigt, men bägge sidor måste ta ansvar att våld och blod aldrig ska användas i fredens namn.

Vi kräver frigivning av alla fängslade barn och den truckiska staten måste uträtta andra lagar och former av ungdomsdomstol för de barn som hamnar i situationer av brottslighet

Vi kräver att alla politiska fångar och däribland BDPs medlemmar ska omedelbart friges

Sist och inte mist Turkiet måste respektera minoritets rättigheter och kurdernas rättigheter för att freden ska vara verklig.