Iranska och kurdiska folket fortsätter sin kamp

Det är ett år sedan då det iranska folket än en gång visat sitt missnöje mot regimens avskyvärda förtryck och repression. Kampen för frihet, demokrati i Iran handlar inte om hur vida en diktatur som Mahmud Ahmadinejad har funnit valet genom fusk och eller den andra diktaturen Mosavi förlorat i presidentval 2009. I grunden handlar det om 3o års av förtryck, arresteringar, fängelslande, tortyr och avrättningar i landet. Det finns numera inte så många regimer i Mellanöstern som har så blodiga händer mot sitt eget folk som den islamiska republiken Iran.

Människor döms till döden för att de är emot Gud. En annan anklagelse är att man döms till döden för att ha hotat rikets säkerhet.

Den förstnämnda anklagelsen är omöjlig att värja sig emot. Det är regimens mullor som i egenskap av domare fastställer vad som är ”emot Gud”. Utrymmet för godtycklighet är oändligt.

Om man diskuterar och visar sympati för en ur regimen olämplig västerländsk filosof klan detta leda till lett långt fängelsestraff eller döden. Har man kritik mot regimens politik är tortyr och fängelse självklar bestraffning. Är man kurd och dessutom tortyr och dödsstraff . Är man kurd och kvinna blir straffet tortyr, våldtäkt och dödsstraff. Det är det rutinmässiga förfarandet. Och så här har det varit i över 30 år nu. Vad gör EU åt detta? Ingen kan säga att man inte vet vad det är som sker i Iran. EU har fört en s.k. kritisk dialog. Det har man gjort i 30 år. Ingen förändring har inträffat.

Utrikesministern Carl Bildt säger att vi för en dialog med den iranska regimen för att få den på bättre tankar.

Man kan fråga sig vad sägs i dessa dialoger. När Bildt har överläggningar, när man ingår handelsavtal, när man förhandlar med den iranska regimen.

Om nu EU, Sverige och andra länder verkligen framför kritik så är det väl ändå hög tid att efter över 30 år av fruktlös dialog konstatera den iranska regimen bryr sig inte. Den struntar fullständigt i vad man säger från europeiskt håll.

Antingen är det så att EU inte varit kraftfullt i sin kritik av den iranska regimen och den iranska regimen lugnt kunnat fortsätta sin brutala politik. Eller så är den iranska regimen helt påverkar.

Något som dock pågår hela tiden är handelsutbytet mellan Iran och EU. Det har ökat till och med. I samma grad ökar dock inte respekten för mänskliga rättigheter i Iran – den minskar.

 Kvinnors rättsliga ställning är mer än bräcklig – den är i praktiken obefintlig.

I Iran som i flera andra länder i Mellanöstern tillämpas vad många kallat en könsapartheid mot kvinnor.

 Apartheidregimen i Sydafrika glömmer ingen.  De kämpade mot den i 30-40 år. Apartheidregimen försvagades efterhand och föll till slut.

Då gällde det den svarta befolkningen i Sydafrika. Idag gäller det folket i Iran och i synnerhet kvinnorna samt det palestinska folket.  Detta förtryck måste bekämpas med samma intensitet som kampen mot apartheid i Sydafrika.

Det är helt klart att det iranska och kurdiska folket, har i mer än tre decennier visat sitt mod genom att kämpa mot barbariet. Idag  har folket väldigt svårt att försörja sig. Det råder hög inflation och arbetslösheten har nått kolumnen, drogberoendet bland befolkningen i alla åldrar ökat. Detta med regimens goda minne eftersom de helst vill att ungdomarna befattar sig med droger. Helt enkelt för att inte tänkte på politik och engagemang. Trots alla försök  har regimen inte lyckats droga folket med sina metoder, utan folket är fullt medvetna om att denna regim ska bekämpas.

Stockholm 2010-06-12

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s