Monthly Archives: maj 2010

Israel ska fördömas som den Sydafrikas apartheidregimen

Israel har en än gång kränkt folkrätten. Det som har hänt är en massaker som omvärlden ska fördöma och konsekvenserna ska inte bara uttryckas via uttalanden från Sveriges och EUs regeringar. Det är dags för en internationell bojkott och sanktion.
Beskjutningarna mot oskyldiga fredsaktivister är en vidrig handling och ett bevis på hur vidrigt Israel är mot sitt eget folk i allmänhet och det palestinska folket i synnerhet. En stat som kallar sig för ”demokratisk och modern” i regionen, har begått de värsta brotten mot mänskligheten i regionen i modern tid. Det handlar om den folkrättsvidriga apartheidmuren och stängslen. Det handlar om ockupationen av palestinsk mark och bosättningar. Det handlar med andra ord om en rasistisk diskriminering och en långsam etnisk rensning av ett folk. Därför måste omvärlden jobba för att Israel ska fördömas och bemötas som den Sydafrikas apartheidregimen.
Jag var en av dem som blev tillfrågad att åka med Ship to Gaza och tackade i princip ja först, men eftersom avresan skulle ske 23:e maj och jag inte visste om hemkomsten hade jag dessvärre inte kunnat lämna mitt arbete. Därför blev mitt bidrag som alla andra hundratusentals fredsaktivister och socialister världen över, medverkande i demonstration. Det var en väldigt bra och lyckad manifestation på Sergels torg och demonstrationståg mot Israels ambassad på Östermalm i Stockholm. Har fått en hel del samtal av mina vänner som är tacksamma att jag inte åkte med. Men eftersom jag inte för så länge sen var med en delegation i Palestina, och med anledning av detta har jag precis lämnat två interpellationsdebatter ang. etnisk resning och kvinnornas situation i Palestina. Därför är mitt hjärta hos de socialister och fredsaktivister och inte minst alla kvinnor, barn och äldre i Gaza som är utan medicin, skolgång, riktigt mat och andra förnödenheter och likaså mänskliga fri- och rättigheter.
Länge leve den palestinska kampen

kvinnornas situation i Palestina

Hej kära läsare,

Jag hade lovat att  återkomma med reserapport och andra aktiviteter efter min studieresa i Palestina i april. Jag har hunnit en bit på vägen.  Nedan interpellationer bl.a. om den pågående etniska rensningen och en debatt om kvinnornas situation.  

Interpellation 2009/10:360

 

den 6 maj

Interpellation

2009/10:360 Kvinnornas situation i Palestina

av Amineh Kakabaveh (v)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Efter att palestinierna, efter den israeliska statens utropande, fördrivits från sin hembygd tvingades de att finna nya möjligheter till försörjning. Den jord de brukat i Palestina hade berövats dem och de måste i flyktinglägren i de olika arabstaterna finna nya försörjningsmöjligheter. Det många palestinier då gjorde var att satsa på utbildning som en ersättning för de möjligheter som gått förlorade. Med små resurser och under svåra omständigheter förvandlades palestinierna under de första decennierna efter fördrivningen till ett av de mest välutbildade folken i världen. I de flesta av länderna i Mellanöstern fann man palestinier i framskjutna positioner i intellektuella yrken. Under de senaste decennierna har dock villkoren förändrats.

I de av Israel ockuperade områdena försämras situationen för varje dag. Skolbarn på väg till skolan tvingas passera otaliga checkpoints, där de underkastas rigorösa visitationer och utsätts för förnedrande behandling av israelisk militär. Barnen har svårt att få en fungerande skolgång. Det råder brist på skolor. Barnen måste gå i fyrskift under dagen till en och samma skola på olika platser runt om i landet och särskilt i Gaza. Det råder brist på lärare och läromedel. Föräldrarna är inte trygga när de skickar sina barn till skolan då oroligheter kan inträffa och barnen som en följd därav kan arresteras eller skadas. De skolor som drivs i FN:s regi fungerar bara till hälften.

Den desperata situation som ockupationen har givit upphov till hos den palestinska befolkningen har skapat en grogrund för islamisk fundamentalism, vilken tagit sig uttryck i självmordsbombningar, men också i ett ökat kvinnoförtryck. Detta har inneburit att kvinnornas situation allvarligt har försämrats.

Kvinnorna brottas med oerhörda problem – särskilt i Gaza, där Hamas har makten. I det Hamasdominerade Gaza måste en kvinna ha sin man med sig om hon ska lämna huset. Kvinnorna utsätts för hot och våld om de vägrar bära slöja. De kan inte på egen hand hämta ut sin egen medicin och så vidare. Även på Västbanken har kvinnornas situation försämrats och en likartad utveckling som i Hamas kan befaras. Ett symtom på detta är att Mahmud Abbas avskaffat den 8 mars, den internationella kvinnodagen, som helgdag, vilket inte är något annat än en eftergift åt Hamas.

Religionens ökade ideologiska inflytande över politik, kultur och utbildningsväsen har medfört en ökande kvinnofientlighet. Andelen kvinnor som får studera på universitet och högskolor är mellan 15 och 20 procent på Västbanken. När kvinnorna är färdiga med sin utbildning har de mycket svårt att få jobb. Arbetsmarknaden domineras av männen och religionen säger att kvinnorna ska stanna i hemmet. Andelen kvinnor som jobbar utanför hemmet är liten. På sikt betyder detta att kvinnorna inte ser det som meningsfullt att studera.

Något som sällan tas upp när det gäller konflikten Israel–Palestina är den underordnade roll kvinnorna av tradition tvingats spela i det palestinska samhället och det psykiska och fysiska våld de kan drabbas av. I Palestina liksom i andra delar av Mellanöstern finns en utbredd hederskultur. Barnäktenskap och arrangerade äktenskap är tydliga exempel på detta. Lagen i Palestina, liksom i andra länder i Mellanöstern, tillåter barnäktenskap för flickor vid 14 ½ års ålder och för pojkar vid 15 års ålder. Detta är en systematisk diskriminering av barn och unga. Den fördjupas och förvärras av den ockupation som ger bränsle åt Hamas och dess kvinnofientliga politik. Vid vårt besök i Palestina besökte vi kvinnocentret Mehwar som stöds av en italiensk organisation. Föreståndaren vid centret, Amina Alhalaw, kunde berätta att de kvinnor som kom till centret, unga kvinnor mellan 14 och 25 år, ofta var förstörda, okommunicerbara och apatiska. Vid centret fick de undervisning och social träning. Trots att kvinnorna ofta utsatts för fysisk och psykisk misshandel i hemmet kunde de dock inte göra annat än att efter behandlingen återvända till hemmet, eftersom ensamstående kvinnor och flickor inte får leva ensamma. Samma berättelser som vi kunde lyssna till hos Mehwar fick vi höra vid kvinnocentret i Nablus som stöds av organisationen Kvinna till kvinna. Den palestinska lagstiftningens skydd för kvinnor är mycket klent och finns det ett sådant är dock traditionen starkare och förstärks genom Hamas islamiska fundamentalism.

Ockupationen undergräver det palestinska folkets möjligheter till ekonomisk, social, politisk och kulturell utveckling, ett problem som förstärks av fundamentalistiska krafters arbete mot kvinnors rättigheter. Hela samhället hamnar i en återvändsgränd och hotas av tillbakagång. Hårdast drabbas kvinnor och barn av dessa förhållanden. Både Sverige och EU ger bistånd till Palestina.

Med anledning av ovanstående resonemang vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sveriges och EU:s bistånd till Palestina ska få en mer tydlig inriktning på kvinnors situation när det gäller förhållandena på arbetsmarknaden, så att deras utbildning kan bli till gagn för det palestinska samhällets utveckling?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sveriges och EU:s bistånd till Palestina ska få en tydlig inriktning av stöd till kvinnoorganisationer som bekämpar den kvinnofientliga hederskuluren?

interpellations debatt om ständigt pågående etnisk rensning i palestina

Efter min studieresa till Palestina i april har jag ställt två interpellationer till bl.a. utrikesminister Carl Bildt. Nedan kan ni läsa dem.

Interpellation 2009/10:359

 6 maj

Interpellation

2009/10:359 En långsam och ständigt pågående etnisk rensning

av Amineh Kakabaveh (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Ett ständig etnisk rensning har pågått i Palestina i flera decennier. Människor berövas sina bostäder och hem. De trakasseras, kränks och fördrivs av israelisk militär och bosättare. Muren har stängt ute och isolerat tusentals människor, inte minst skolbarn som tvingas att gå igenom flera stängsel och kontroller för att kunna gå i skolan i sitt eget område i olika delar av Västbanken. Flera av dessa kontroller är på intet sätt militärt eller ur säkerhetssynpunkt motiverade. De har endast kommit till för att göra livet odrägligt för den palestinska befolkningen.

Under mitt studiebesök i Ramallah, Nablus, Betlehem, Jerusalem och Hebron har jag hört många redogörelser om den palestinska befolkningens villkor av människor som jag mött. I Sheikh Jarah, en stadsdel i östra Jerusalem som faktiskt tillhör palestinierna, träffade jag och mina medresenärer familjen Hannounas och även andra familjer, som bott på gatan i åtta månader. Israel har fördrivet dem från deras bostäder och ockuperat deras hus. Sharina, 21 år och dotter i en av dessa familjer, bor tillsammans med föräldrarna och fem syskon i ett tält på grannens tomt. Därifrån kan hon och hennes familj bevittna israeliska bosättare flytta in i och ta över deras hus. Bosättarnas barn leker på den tomt som inte är deras. Sharina, hennes småsyskon och ytterligare ett fyrtiotal barn i området har blivit hemlösa och kan bara stå vid sidan om och bevittna hur de bestjäls på sin egendom.

Det finns anledning att fråga sig hur man, när man utsätts för så grova trakasserier och en så grov diskriminering, ska kunna förebygga hat och våld. Årskull efter årskull av barn och ungdomar har vuxit upp under svåra traumatiska förhållanden. Det torde bli alltmer omöjligt att förhindra ett ökat våld – i synnerhet som omvärlden, såväl EU som USA, blundar för den rättsvidriga ockupationsmaktens förbrytelser när det gäller folkrätt och mänskliga rättigheter. När vi talar etnisk rensning föreställer vi oss massakrerna och massgravarna i Kosovo eller Srebrenica. Etnisk rensning behöver dock inte ta det öppna folkmordets former. Det som pågår i Palestina är också etnisk rensning. Man driver bort den palestinska befolkningen från deras egna områden. Man provocerar till våld som man sedan möter med överlägset övervåld. Unga palestinier drivs in i islamisk fundamentalism eller uppgivenhet och ser ingen annan möjlighet än att till sist lämna landet. Vad som äger rum är skapandet av en apartheidstat kombinerad med en långsamt pågående etnisk rensning, samtidigt som konflikten mellan israeler och palestinier skärps och bristen på fred och säkerhet i Mellanöstern ökar.

USA är Israels främsta bundsförvant. Under president Bushs tid bedrevs en direkt antipalestinsk politik. I dag torde förutsättningarna vara något annorlunda. Men för att en förändring ska kunna ske måste omvärlden utanför USA göra klart för den amerikanska statsledningen att det oreserverade amerikanska stödet till Israels olagliga och brutala ockupation, inte leder till fred utan till social och politisk oro inte bara i Israel och Palestina utan i hela Mellanöstern.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ministern:

1. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att till den nya statsledningen i USA framhålla farorna med den israeliska statens aggressiva ockupationspolitik?

2. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att den etniska rensning – som tar sig uttryck i vräkningar, husrivningar och andra metoder som gör livet outhärdligt för palestinier – ska stoppas?

Stoppa avrättningarna i Iran, Sergelstorg Stockholm

Vänsterpartiet gratulerar till generalstrejken i Iran

Vänsterpartiet gratulerar till generalstrejken i Iran

I torsdags den 13 maj hölls en generalstrejk i den kurdiska delen av Iran på initiativ av det prokurdiska socialistiska partiet Komalah i den kurdiska delen av Iran. Strejken hölls i protest mot de fem politiska avrättningarna den 9 maj då Ferzad Kamangar, Farhad Vakilie, Shirn Alamhouli, Ali Heydarian och Medhdi Eslamian miste livet. Generalstrejken fick stor uppslutning i alla städer i kurdiska Iran men också i övriga världen hölls demonstrationer utanför de iranska ambassaderna.

Generalstrejken var det kurdiska folkets svar till den iranska regimen att de aldrig kommer att vara tysta inför regeringens förtryck. Vi i Vänsterpartiet vill gratulera det kurdiska folket i Iran till att ha lyckats genomföra generalstrejken den 13 maj. Vi är också glada över att de olika politiska krafterna inne i landet men också utanför Iran har anslutit sig för att uttrycka sin protest mot den islamiska regimens barbariska sätt att behandla sitt eget folk.

Amineh Kakabaveh riksdagsledamot (V)

Kontakt:

Amineh Kakabaveh 076-1301236

Vänsterpartitets presstjänst 070-620 00 64

Iran har avrättat fem kurdiska aktivister igår

11 november 2009 hängdes den unga kurdiska aktivisten Ehsan Fatahiyan för brott då han hade varit medlem i en kurdisk motståndsgrupp, den islamiska republiken kallar det ”moharebeh” dvs. strid mot Gud.

I Iran pågår avskyvärda avrättningar varje dag. Senast igår avrättades fem kurdiska aktivister på det Evin fängelset i Teheran. Farzad Kamangar, Ali Haiderian, Farhad Wekili, Shirin Alemholi och Mehdi Islamian.

 Samtliga är med kurdiskbakgrund. Eftersom den iranska regimens förtryck mot det kurdiska folket har en extra dimension. Och dödsdömda kurdiska aktivister har ökat de senaste månaderna och 13 aktivister med kurdisk bakgrund står på avrättningslistan. De är studenter, och politiska aktivister som anklagas bland annat för att hota den nationella säkerheten eller för att vara ”Guds fiende”, endast för att ha varit regimkritiska.

 Några av de kvinnor och Shirin Alemholi är en av dem som blev avrättad igår morse 9e maj 2010 .

Det på går just nu en solidarisk hungerstrejk mot de avskyvärda och orättfärdiga dödsdomarna i fängelserna. De är hundratals andra kurdiska fångar, människorättsaktivister och regimkritiker som sitter i fängelserna anklagade för att hota den nationella säkerheten dvs. enligt regimen ”Guds fiender”.

Unrepresented Nations and Peoples Organisation (UNPO) har 227 kurdiska aktivister, lärare och journalister fängslats efter otillräckliga och bevis. Samtliga förnekats en försvarare även om de har en så tillåts inte advokaten att träffa sina klinter. Dessvärre har dömts till döden eller till långa villkorliga fängelsestraff.

Det är dags att den svenska regeringen och omvärlden agerar mot den islamiska republiken Iran.

Dessa avskyvära mord och avrättningar har vi från Vänsterpartiet fördömt (Läsa nedan pressmeddelande).

Vänsterpartiet:

Vi fördömer dagens avrättningar i Iran

Under tre decennier har den islamiska regimen mördat iranska författare, människorättsaktivister, journalister och intellektuella. Men på senare tid har repressionen hårdnat och dagens avrättningar är en del av en förnyad våg av förföljelser.

Vi i Vänsterpartiet har kraftfullt protesterat mot metoden att eliminera politiska motståndare med regeringsunderstödda mord, Det har också Amnesty och flera andra människorättsorganisationer gjort, men idag som så många gånger förr klingade protesterna ohörda och fem iranska demokratikämpar miste livet.

Vänsterpartiet vill med den här protesten sätta fokus på de människovidriga förhållandena i Iran och uppmana såväl regering som massmedia att mycket intensivare bevaka och protestera mot det som sker i Iran. Medan det internationella samfundet diskuterar huruvida Iran har kärnvapen eller inte så mördas människor i ett politiskt system som för länge sen förbrukat sitt existensberättigande.

Lars Ohly (V) Partiledare

Amineh Kakabaveh (V) Riksdagsledamot

Kontakt:

Amineh Kakabaveh 076-1301236

Vänsterpartiets presstjänst 070-620 00 64

Iran har idag avrättat fem människorättsaktivister, författare och sjurnalister: Farzad Kamangar, Shirin Alamhouli, Mehdi Eslamian, Farhad Vakilie och Ali Heydarian i Evinfängelset.

Svar till Stockholmian om kungabröllopet

I en artikel på Stockholmian på persiska har man skrivit om vem och vilka som är bjudna till det kungliga bröllopet i sommar. Man har särskilt nämnt vänsterpartiets partiordförande Lars Ohly och mig.  De har nämnt att nu när Lars Ohly har tackat nej så borde Amineh Kakabaveh lämna Karl Marx och sin ideologi åt sidan för att ha kul en kväll med champagne och kaviar…

Som socialist och feminist ogillar jag starkt monarkin och det gör mitt parti Vänsterpartiet också. Vår ledare Lars Ohly har tackat brudparet för inbjudan men officiellt tackat nej till att medverka i detta. Detta är ett ideologiskt ställningstagande som vänsterns ledare gör och inte för att socialisterna inte gillar festa och ha det kul. Det ska artikel författaren på Stockholians hemsida (persiska) veta om, att vi ogillar att skattepengar ska glamouriseras när en halv miljon människor är arbetslösa och hundratusentals människor och särskilt barn behöver bättre sjukvård och utbildade lärare osv. Så det kungliga bröllopet i Sverige bränner inte bara i stadskassan utan lägger salt på gamla sår när det gäller till exempelvis iranska Bernadottes anhängare eftersom de inte finns inbjudningslistan.

Jag hade egentligen inte behövt skriva ens dessa rader eftersom den som Stockholmian skriver är låg och förenklat debatt. Även om mina iranska vänner och kamrater veta att man inte ska bry sig om sådana oseriösa artiklar, men för vissa som inte vet var denna hemsida står så vet man nu. Med all respekt för åsiktsskillnaden, men det är inte första gången deras rapporteringar är vinklade och orättvisa. De hyser helt enkelt agg mot en socialist och feminist som från Iran.