I Aftonbladet om Gröna bandet-rörelsen för Iran

Inklipp från Aftonbladet:

Det finns en fråga man bör ställa sig när det gäller oppositionen, det Gröna bandet i Iran. Vilka krav vi bör ställa på den innan vi ger den vårt stöd? För visst finns det krav man kan ställa förutom att man är mot regimen. Vi har rätt att få svar på två frågor. Den ena är: Är Gröna bandet i Iran klart och tydligt för demokrati? Den andra är: Har dess ledare klart och tydligt förklarat att mänskliga rättigheter måste respekteras?

Det system – den islamiska republiken – som finns i Iran måste betraktas som icke-demokratiskt. Under lång tid har två fraktioner inom systemet kämpat om makten i landet – den andlige ledaren Khamenei och president Ahmadinejad mot reformanhängarna – de sistnämnda i dag anförda av Mir Husain Musavi.

Gröna bandets ledare i Iran är inte särskilt tydliga när det gäller kampen för demokrati, mänskliga fri och rättigheter gällande yttrandefrihet, åsiktsfrihet, kvinnors befrielse från könsapartheid och så vidare. Vad dessa ledare kämpar om med Khamenei och Ahmadinejad är makten – makt för egen del. I demonstrationerna ropar man ”Ned med diktatorn” men det är inte detsamma som att man är för demokrati. Delar av det Gröna bandet i Iran är med stor sannolikhet inte för demokrati utan vill endast se en annan fraktion inom systemet vid makten.

Det handlar alltså inte för deras del demokrati. Det handlar i stället om en kamp om makten.

Man kräver att Khameni, den andlige ledaren, skall avsättas. Delar av Gröna bandet vill bara ha en annan andlig ledare och en annan president, men knappast demokrati.

Men kan en förändring inom systemet kanske åtminstone leda till en förbättring när det gäller respekten för mänskliga rättigheter?

Kanske – kan det göra det under en politisk smekmånad. Men om Gröna bandet vid makten under en tid skulle leda till ett ”mildare” styre med färre brott mot mänskliga rättigheter skulle respekten för dessa rättigheter ändå förbli bräcklig. Om systemets nya ledning skulle bli utsatt för stark kritik och hårda attacker kommer den att försvara sig och då sannolikt med samma metoder som den nuvarande regimen.

Mir Husain Musawi, som är den främste bland ledarna för Gröna bandet, har inte gjort sig känd för att respektera mänskliga rättigheter. Tvärtom, det var han som beslutade att tusentals fängslade politiska fångar skulle avrättas strax efter att kriget med Irak avslutats – ett krig där Iran förlorade en del av sitt territorium. För att kväva missnöjet med en neslig fred beslöt Musawi och regimen att skrämma folket till tystnad genom massavrättningar av regimkritiker.

Vi bör kanske erinra oss hur en stor del av världsopinionen ställde sig mot shahen och stödde Khomeini därför att denne på 70-talet lyckades lura världen att var demokrat. Khomeini lyckades även lura vänstern både i och utanför Iran och vinna dess stöd i sin kamp mot shahen. Idag borde vi veta bättre och vara mycket noggranna och ordentligt undersöka vilka i Iran som förtjänar vårt stöd.

Det kan inte bara handla inte om att byta ut makthavare utan att få till stånd ett demokratiskt system, där mänskliga rättigheter respekteras. Vänstern får inte göra samma misstag som den gjorde 1979.

Amineh Kakabaveh
Annonser

2 responses to “I Aftonbladet om Gröna bandet-rörelsen för Iran

  1. kali jadidoleslami

    Jag håller med dig .

  2. Jag håller med dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s