Monthly Archives: oktober 2009

Två uppmärksammanden i turkisk media

Journalisten och aktivisten Murat Kuseyri har skrivit i två viktiga ämnen. För det första skrivs det om fallet med Musa Dogan, där jag själv varit engagerad. Musa riskerade tortyr i Turkiet vid en utlämning, något som var aktuellt under året. Dogan har dock tack och lov fått stanna i Sverige. Jag vill rikta ett stort tack till alla som varit engagerade i den frågan.
Vidare har min fråga till Carl Bildt om det turkiska parlamentets beslut om militära operationer utanför landets gränser uppmärksammats i denna artikel. Frågan går att läsa här.

Debatt i Tv4 om utsatta kvinnor

Imorse deltog jag i egenskap av vänsterpartistisk riksdagsledamot i en debatt om utsatta kvinnor som lockas till Sverige med löften om ett bra liv, men som sedan utsätts för hårt tryck från sina män. Se inslaget här!

Inspiration Latinamerika, feminism och internationell solidaritet

Under förra helgen hade VIF (Vänsterns internationella forum) anordnat ett tvådagarsseminarium kallat Inspiration Latinamerika.

Det var ett antal bra och intressanta föreläsare som pratade om kvinnors situation, de framgångar och åtaganden som har gjorts i respektive länder när det gäller den feministiska kampen. På ett seminarium där jag medverkade pratade vi om mäns våld mot kvinnor, gällande Mellanöstern, Sverige, Turkiet samt El Salvador. Vidare har jag haft besök av en representant från FMLN (El Salvador) och en honduran från den folkliga arbetarrörelsen på riksdagen.

Oavsett vilken del av världen vi lever i har vi tyvärr samma erfarenheter av förtryck. Men det finns gradskillnader beroende på samhällets utveckling och den feministiska kampens framgångar. Nedan finns en videofilm som är tagen från seminariet.

Tusentals barn och ungdomar drabbas årligen av hedersrelaterat våld och förtryck. Jag har varit i hela mitt liv engagerad och kämpat mot detta kollektiva förtyck. Jag möter ungdomar, kvinnor, socialarbetare, skolkuratorer samt blir direktkontaktad av dessa personer dagligen då de vill säga ifrån rörande hedersförtrycket. En kartläggning från Stockholms 2009 stad visar att en av tio flickor och (hur många pojkar?) i Stockholm lever med hedersrelaterat förtryck i hemmet. Kampen mot det hederskodex som såväl flickor och kvinnor som pojkar och män tvingas inrätta sina liv efter fortgår. Detta händer inte för att människor i diasporan är mer förtryckare och för att de har en annan bakgrund. Detta finns för att de delar av världen inte har utvecklats, ekonomiskt, politiskt och socialt. I många länder i världen råder det fortfarande ett teokratiskt och aristokratiskt system. Inbördeskrig, fattigdom, analfabetism, etnisk dikriminering, ockupation och framförallt religionens makt över staten och människan har gjort att samhället är mycket efter, precis som det var för 100 år sedan i Sverige och i Väst när det gäller synen på jämställdhet.

Med anledning av bland annat ovan hade vi i föreningen Varken hora eller kuvad i samarbete med ABF-Stockholm anordnat en lyckad författarkväll för de personer som har skrivit böcker om hedersproblematiken i måndags. Det var fullt hus och vi fick därför byta rum. En stor succè! Jag fick där själv agera samtalsledarare tillsammans med Inger Stark.

Fråga till utrikesminister Carl Bildt: Turkiets beslut om militär operation i kurdiska områden

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den turkiska och iranska militären har i åratal bombat gränsområden i Irakiska Kurdistan/Norra Irak.  På landsbygden i dessa områden har jordbruket, infrastrukturen förstörts och miljön tillfogats allvarliga skador. Tusentals oskyldiga människor har dödats – särskilt barn som tagit hand om boskap har mördats och skadats i jakten på PKK och PJAK. Nyligen dödades den tolvårige Ceylan Önkol i ett oprovocerat anfall utfört av den turkiska militären.

Den turkiska regeringen har nu öppnat en fredlig dialog med representanter från olika delar av civilsamhället, däribland med Demokratiska samhällespartiet, DTP, i syftet att lösa minoriteternas mänskliga, kulturella och politiska rättigheter. Under denna process har det turkiska parlamentet med stor majoritet beslutat att tillåta fortsatta militära anfall utanför det egna landets gränser. Av totalt 552 röster röstade 475 för detta beslut. Om Turkiet menar allvar med att anpassa sin lagstiftning och bana väg för en EU-anslutning, ter sig detta beslut minst sagt egenartat ur folkrättslig synpunkt. Är det möjligt att i ett parlament i demokratisk ordning fatta beslut om att angripa ett angripa ett annat land?

Jag vill fråga utrikesministern:

Avser ministern att verka för att Sverige, som enskilt land och som ordförande för den Europeiska unionen, markerar och agerar mot beslutet i det turkiska parlamentet?

Vi fördömer dådet mot fackföreningsledaren Suleyman Celebi

Måndagen den 4 oktober sköts Revolutionära Arbetarfackens Konfederations (Devrimci Isci Sendikalari Konfederasyonu – DISK) ledare Süleyman Celebi i sitt kontor i Istanbul. Uppgifterna om antalet skott har varierat, men minst tre kulor träffade Celebis ben och fötter. Den turkiske fackliga ledaren mår bra trots omständigheterna och skadorna är inte livshotande.

Det finns ännu frågetecken kring förövarens motiv. Han kunde gripas snabbt och menar själv att den väpnade attacken berodde på en uppgörelse om pengar, något som DISK förnekat. Politiska motiv tros kunna ligga bakom, om den officiella versionen inte kan bevisas.

DISK har under de senaste åren varit högljudda opponenter till den styrande AKP-regeringen. Vid protester mot regeringen har hundratusentals demonstranter kunnat samlas och under förstamajfiranden har DISK mötts av övervåld och antidemokratiska ingrepp. De turkiska facken har under de senaste åren varit under starkt tryck. Det senaste angreppet påminner även om det mord på DISK:s ledare 1980, Kemal Türkler, som sköts av högeraktivister på grund av sin socialistiska politik och förmåga att mobilisera turkiska arbetare.

Vi i Vänsterpartiet fördömer attacken mot Süleyman Celebi och kräver att den turkiska regeringen och polisen lägger ner resurser på att reda ut motivet bakom detta dåd. Samtidigt hoppas vi att detta inte påverkar DISK:s föredömliga arbete som ett kämpande fackförbund som blivit en maktfaktor i turkisk politik.

Lars Ohly partiordförande för Vänsterpartiet

Amineh Kakabaveh riksdagsledamot för Vänsterpartiet

Ekim Caglar frilansjournalist och medlem i Vänsterpartiet

Francicisco Contereras ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse

Vid frågor kontakta:

Amineh Kakabaveh 076-130 12 36

Vänsterpartiets presstjänst 070-620 00 64

Tvåårsregeln i utlänningslagen

Interpellation

2009/10:9 Tvåårsregeln i utlänningslagen

av Amineh Kakabaveh (v)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Sedan årtionden har många människor upprörts över att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blivit utvisade från Sverige om de brutit upp från förhållandet innan två år passerat. Många kvinnor har sett sig tvingade att stanna kvar i förhållanden trots misshandel från mannens sida, eftersom en utvisning skulle leda till fruktansvärda konsekvenser för dem i hemlandet. En rapport från Roks, Täckmantel:äktenskap – Kvinnojourernas erfarenhet av fru-import, 2009, visar att kvinnojourerna har kontakt med kvinnor som gift sig med svenska män som sedan utsatt dem för våld från ett flertal regioner och länder i världen. De kvinnor som söker skydd på jourerna har vanligtvis beviljats ett tillfälligt uppehållstillstånd. Vissa av kvinnorna befinner sig i en situation där deras uppehållstillstånd måste förlängas för att de ska få stanna i Sverige. Under 2008 kom kvinnojourerna i kontakt med sammanlagt 515 kvinnor varav 99 hade fått barn med sin svenska man och 92 hade barn sedan tidigare. Rapporten visar att situationen för dessa kvinnor och barn är ohållbar, trots den lagändring som gjordes år 2000. De kvinnor som jourerna möter har ofta beviljats ett tillfälligt uppehållstillstånd som antingen gäller eller har gått ut. Det innebär att vissa av kvinnorna vistas ”illegalt” i Sverige. Detta begränsar starkt deras möjligheter att få hjälp och stöd från samhället. Kvinnornas ytterst svåra situation blir ofta värre på grund av språksvårigheter och okunskap om vilka rättigheter de har. Nödvändigheter som mat, läkarvård och medicin blir ofta ett jättestort problem att ordna. En kvinna som nyligen anlänt till Sverige och saknar annan anknytning än mannen är extra utlämnad. Om hon dessutom utsätts för hans våld befinner hon sig i en hopplös situation: att lämna mannen är inte möjligt eftersom hon riskerar att bli utvisad. Samtidigt kan hon inte återvända till sitt ursprungsland där hon kanske riskerar förföljelse och stigmatisering som frånskild.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvinnor som ännu inte beviljats permanent uppehållstillstånd och som misshandlats av sin partner får stanna i Sverige om de så önskar?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kvinnor som ännu inte beviljats permanent uppehållstillstånd och som misshandlats av sin partner får nödvändigt skydd och stöd?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att barnen till de kvinnor som ännu inte beviljats permanent uppehållstillstånd och som misshandlats av sin partner får stanna i Sverige om modern så önskar?

4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att barnen till kvinnor som ännu inte beviljats permanent uppehållstillstånd och som misshandlats av sin partner får nödvändigt skydd och stöd?