Monthly Archives: juli 2009

I dag är förtrycket oförminskat i Iran

I Aftonbladet publicerades nyligen min debattartikel om Iran.

I dag är det ingen som klart kan säga vilka krafter bland befolkningen som är starkast när det gäller kampen mot de styrande, anhängarna av reformer inom systemet eller de som är emot systemet i dess helhet. Motviljan mot Ahmadinejad är stark. Det är uppenbart. Motståndet är dock ännu inte tillräckligt organiserat.

Las hela har.
Annu en artikel om Iran publicerades i veckan pa UNT:s debattsida.

Den kampanj som nu pågår i Iran, det skräckvälde som håller på att utvecklas vidare och som riktar sig mot befolkningen får inte komma i skymundan för allehanda stora geopolitiska spekulationer. Det är hög tid att den kritiska dialogen aktualiseras och på ett sådant sätt att den blir kännbar för den iranska regimen.

Las hela har.

Annonser

Rapport från aktivteter med Varken hora eller kuvad i Almedalen

Föreningen Varken hora eller kuvad närvarade för fjärde året under den politiska veckan i Almedalen med syfte att lyfta ämnen som kommer i skymundan och sällan ges utrymme på den politiska dagordningen. Varken hora eller kuvad arrangerade två seminarier och en föreläsning på S:t Hansskolan i centrala Visby i samarbete med Alternativveckan, som bistod med lokal och marknadsföring.

Det första seminariet ägde rum den 1 juli klockan 10:00 under parollen: Religionsfrihet och frihet från religion: Vad innebär det för kvinnors befrielse? Detta seminarium om religion och jämställdhet anordnades i samarbete med ABF Gotland, SKL, Roks och UNIFEM och lockade närmare ett femtiotal åhörare. Debatten leddes av Ann-Margarethe Livh, oppositionsborgarråd Stockholms stad (v). I panelen satt Haideh Daragahi, kvinnorättsaktivist och professor i litteraturhistoria, Eva Moberg, essäist och debattör i feministiska frågor sedan 1960-talet och Amineh Kakabaveh, kvinnorättsaktivist, filmag. Socionom, ordförande Varken hora eller kuvad. Inledningsvis fick samtliga debattörer tio minuter till sitt förfogande för att presentera sitt perspektiv och sina åsikter om religionens betydelse idag. Eva anlägger ett historiskt perspektiv i sitt anförande där hon tar upp patriarkatets grundsyn på kvinnan som mannens egendom, synen på horan i det svenska samhället då och nu, samt dagens rädsla för att stigmatisera kulturer. Amineh pratar om kvinnans delaktighet i hedersförtrycket, samt om den religiösa makt som får föräldrarna att uppfostra barnen i enlighet med dessa normer och värderingar. Vidare hävdar hon att religion och stat (i Sverige) endast är separerade på pappret och inte i praktiken. Haideh ger en lektion i synen på äktenskapet och våldtäkt i den muslimska världen kontra det västerländska samhället.

Ann-Margarethe summerar att vi kan konstatera att religionen flyttat fram sina positioner i det svenska samhället och frågar debattörerna hur de anser att vi ska hantera detta. Ur de framföranden som följer denna fråga framkommer det bland annat att vi måste flytta fokus från trosfrågornas innehåll och guds vara eller inte vara till dess konsekvenser. Dessutom diskuterades den rådande uppdelningen mellan den såkallade vita respektive den svarta feminismen, vilken anses utgöra ett hinder i kvinnokampen. Vikten av att stå enade i kampen för kvinnors rättigheter och en internationell mobilisering framfördes, liksom att religionens ökade inflytande är en backlash för feminismen och att kvinnorörelsen måste befria sig från institutionerna. I den efterföljande diskussionen berördes religiösa friskolor, den religiösa makten och hur vi kan bevara de sekulära värderingarna i framtiden. Men också förhållandet mellan religion, makt, krig, ekonomi och politik.

Ett trettiotal personer intog åhörarstolarna då det var tid för dagens andra seminarium: Lyssna på förortsfeministernas röst! med fokus på barn och ungdomars utsatthet för hedersvåld och förtryck. I samarbete med Nätverket mot hedersvåldet, Alternativveckan, ABF Gotland, Marockanska kvinnoföreningen, SKL, Roks och UNIFEM. Panelen utgjordes av: Haideh Daragahi, kvinnorättsaktivist och professor i litteraturhistoria, Ann-Margarethe Livh, oppositionsborgarråd Stockholms stad (v), Meriem Elmezouak, ordförande Marockanska kvinnoföreningen, Inger Stark, Nätverket mot hedersvåldet, Christina Folke, Roks och Amineh Kakabaveh, kvinnorättsaktivist, filmag. socionom, ordförande Varken hora eller kuvad. Samtalsledare var Sakine Madon, journalist på Expressen.

Seminariet berörde hedersvåldet och förtryckets specifika karaktär och utbreddhet både nationellt och internationellt. Paneldeltagarna delgav publiken sina erfarenheter av att arbeta med dessa frågor och presenterade sina synpunkter på vilka åtgärder som borde vidtas för att minska förekomsten av våld och förtryck i heders namn. De strategier som framkom var dels att genom SFI-undervisningen och föräldragrupper informera om såväl anti-agalagen och barnuppfostran, som mänskliga rättigheter i allmänhet och barnkonventionen och kvinnors rättigheter i synnerhet Dels att öka kunskapen och medvetenheten om dessa frågor hos berörda professioner redan i förskoleåldern. Vidare bör utbildningsinsatser genomföras för personal inom socialtjänst, polisväsendet, Migrationsverket, etc. Förslag om att förbjuda alla typer av religiösa friskolor framlades också, liksom att utdelningen av ekonomiska föreningsbidrag bör sättas under en jämställdhetslupp innan de fördelas. Därtill bör politiker och samhället ta ett gemensamt, tydligt ställningstagande hur man ska förhålla sig till dessa frågor. Paneldebattörerna var rörande överens om att en mobilisering och dialog är nödvändig i arbetet mot hedersvåldet och förtrycket däribland genom att lyssna och tillvarata de krafter som finns hos förortens flickor och kvinnor. Denna mobilisering och dialog måste ske parallellt, det vill säga både på ett nationellt och internationellt plan.

Amineh avslutade med att hänvisa till den artikel som Varken hora eller kuvad publicerat tillsammans med Bengt Westerberg, Margareta Olofsson och Maud Andersson i SvD (090322). Där framläggs en del åtgärder. Däribland att göra de etniska organisationerna delaktiga i kampen mot konservativa patriarkala värderingar, samt att ansvaret för arbetet med hedersproblematiken måste flyttas från frivilligorganisationerna till stat och kommuner och samtidigt professionaliseras och permanentas. Artikelförfattarna kräver även en garanti för att barnkonventionens villkor också ska omfatta de barn och ungdomar som växer upp i våra förorter. I artikeln framfördes också ett förslag om att låta resa en bronsstaty av Fadime Sahindal med hennes riksdagstal inskrivet på svenska, kurdiska och engelska på dess sockel. Två exemplar skulle resas, varav en utanför Riksdagen och en vid Uppsala domkyrka. Ännu har dock denna önskan inte infriats.

Det var en blygsam skara om 10 personer som hade samlats påföljande dag för att lyssna på presentationen om Varken hora eller kuvads verksamhet, boken Respektguiden och det pågående projektet: Respektguiden som verktyg för mobilisering i förorterna. Den efterföljande frågestunden och diskussionen med åhörarna blev en givande stund. Vi berörde bland annat jämställdhet i Sverige i ett historiskt perspektiv kontra internationellt sett, liksom tillkomsten och mottagandet av den svenska anti-agalagen. En av de frågor som ställs är hur vi går tillväga i vårt arbete rörande hedersproblematiken för att undvika att bli utpekade som rasister, eller för risken att stigmatisera de ungdomar vi möter i vårt arbete.

Maria inleder med att svara att det beror mycket på vilket förhållningssätt man intar till dessa frågor, och vilken ingång man hittar för att nå ut till ungdomarna. Maria poängterar vikten av att inte förutsätta, eller anta, att den grupp man ämnar skapa dialog med inte själva är utsatta för hedersvåld och förtryck. Eftersom denna typ av våld och förtryck tar sig många olika uttryck kan det likväl framstår att det förekommer bland ungdomarna i grundläggande diskussioner om mänskliga rättigheter, barnkonventionen och jämställdhet. Vi intar snarare en upplysande utgångspunkt än omhändertagande – tycka synd om – i vårt bemötande med de unga.

Mitt tal från Iran-demonstrationen på Medborgarplatsen förra veckan

amineh_KAgera mot det islamiska skräckväldet i Iran!

Det iranska folket har fått nog av förtryck, terror, övergrepp och totalitärt styre. De demonstrerar på gatorna fast de vet att risken att bli dödade eller arresterade och sedan få fängelsestraff är överhängande. Jag som tusentals andra människor i Sverige och andra delar av världen fått information via Internet från modiga kvinnor och studenter som vill ha stopp på brutaliteten och regimens förtryck.

De skriver att de inte längre är rädda även om regimen förbjuder journalister och reportrar från omvärlden att skriva om dem, de legendariska frihetstörstiga folket använder sig av andra IT-instrument för att göra sig hörda. Det känns väldigt maktlöst att ett demokratiskt land som Sverige inte kan göra mer än att vara medlidande och gå ut och demonstrera eller tala för deras grundläggande mänskliga rättigheter.

Bortom presidentvalet och om huruvida fusk har förekommit eller inte, är landet Iran i en djup kris. Det råder etniska motsättningar, för att ta några exempel är kurder, afghaner, turkmener, azerier och baluchier folkgrupper underlägsna och diskriminerade i det iranska systemet. Kvinnorna är den mest utsatta gruppen och har lidit av systematisk diskriminering på grund av religionen, patriarkatet och traditionen i hemmet, samt ute i samhället. De islamiska lagarna har förminskat henne till en ickekapabel ”hel” människa. Hon räknas som en hälft av en man när det gäller arvsrätten, vittnesrätt, rätten till vårdnaden av barn, rätten att få skilja sig osv. osv.

Diktatorn har kört ekonomin i botten. Klassklyftorna har nått sin kulmen och fattigdomen, arbetslösheten, hög inflation har gjort det ännu svårare för mer än majoriteten av befolkningen att kunna försörja sig och sin familj. Detta är bara några exempel om man bortser från att prostitution, nepotism och drogmissbruk har ökat. Det är både angeläget och bråttom med att göra något när det gäller mänskliga rättigheter i Iran.Människor fängslas, hängs och stenas. Kvinnor piskas för att de inte täcker hela håret på sitt huvud. Minderåriga avrättas offentligt. Vad det handlar om är könsapartheid.

Allt detta vet Sverige, EU och omvärldens regeringar.Man måste försöka samordna de krafter för de mänskliga rättigheterna när det gäller Iran. Möjligheten till enat uppträdande mellan EU och USA har ökat i och med den nya ledningen i USA. Sådan politisk pajkastning gagnar faktiskt bara den iranska regimen och dess mörka krafter. Och medförde bara att Ahmadinejad kunde uppträda i FN och strö lögner och osanningar omkring sig. Den typen av dialog, eller brist på en sådan, är inte fruktbar och seriös, om man vill ta kampen för mänskliga rättigheter på allvar.

Aktuell protest till den turkiska presidenten

To the President of Turkey
Abdullah Gül

Respect the Human Rights – release Yuksel Mutlu!

Stockholm 2009-06-30

It has come to our knowledge that the Human Rights-activist Yuksel Mutlu, Foundation of
Human Rights of Turkey, is held imprisoned at the Bargana prison in Izmir. She was arrested
after that she had written a report about the incidents in Mardin/Mazidag, where 47 people were
killed.

She had spoken to relatives of those who had been killed, the governor of Mardin, local human
rights organizations, political and social organizations. Together with others Yuksel Mutlu wrote
a report about the killings in Zangirde-Mardin. Among other things Yuksel Mutlu had discovered
and reported how the so called village guards misuse their power.

After that the security forces started to put pressure on the organization “Women’s platform for a
feasible peace”, which also had been involved in the work with Mutlu´s report. The telephone of
this organization and Mutlus telephone was tapped by the police and the security forces.
After some time Mutlu was arrested, put into a cell for three day and then sent to the Bargana
prison in Izmir. All this obviously because her work defending Human Rights.

To reveal and report about bad conditions in a society is a right which belongs to any citizen in a
society and it is an important duty for an organization which is fighting for human right as IHD
and an organization like “Women’s platform for a feasible peace”. To stop them or hinder then in
their work, arrest them and put people fighting for human right into prison, is a violation of the
human rights.

We demand that Yuksel Mutlu must be released immediately.

Amineh Kakabaveh, Left Party of Sweden, Member of Parliament
Hans Linde, Left Party of Sweden, Member of Parliament